...är Alex Schulmans bok om sin pappa Allan Schulman (legendarisk tv-producent som bland annat producerade Hylands Hörna) och den har jag nu plöjt igenom som en paus i deckarläsningen. Den är en kärleksförklaring till pappan som ändå inte väjer helt för pappans dåliga sidor även om de inte är i majoritet. Ett avsnitt är ruskigt otäckt och ger en skymt av en pappa som tydligen helt kunde tappa kontrollen men i huvudsak är det en ömsint och vårdande berättelse totalt olikt annat man kan ha läst av denne Alex. Han var ju berömd för sin elaka blogg ett tag. Han har en blogg nu också, en som är klart mycket snällare och mänskligare. Kanske var elakheterna tidigare en fas han behövde igenom.
Faser man ska igenom styr mina tankar rätt mycket just nu. Jag tänker hela tiden att det är en fas....nästa tar vid snart. Jag blir sjukt trött på mig själv för att jag tänker så mycket och för att jag får ihop de mest otroliga historier i min förvirrade hjärna. Kunde jag få ner dom på pränt skulle jag nog bli rik för det skulle bli bra böcker, tjocka böcker. "Boken" har annars fått vara några dagar, ska ta tag i den när semestern startar, bara två dagars jobb kvar, bara två!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar