Med livet som insats!

Vad gör man en sån här dag eller snarare vad gör varenda jävel i hela sydnärke och säkert flera örebroare också? Jo dom åker precis som jag till ICA Maxi i Kumla. Jo men där ska alla trängas samma dagar oavsett om man som jag först denna dag fått några skrala kronor på sitt konto (tack kära, kära Studiefrämjandet för att ni inte likt kommunen envisas med att ge folk lön den 27.e) eller om man fått pension den 15:e men ändå vill ta sin rollator med sig in i trängseln. Men bor man i Hallsberg kan man fan handla där....ni har en så fin Konsumbutik så, det vet jag! Man kan ju också (oavsett hemkommun) om man vill ta de där "fina" vagnarna som är ohyggligt långa och innehåller en liten bil för telningarna att slåss och bråka om hela shoppingrundan. Denna sorts vagn, som sådana här dagar skulle tryckas in i nåt förråd med dubbla hänglås på, är svår att manövrera i ett folktomt varuhus och stört omöjlig att ens ta sig runt en sån här dag, än mindre köra.

Gah, skräcken började förstås redan på parkeringen, inte en plats, jag fick köra runt i tio minuter innan jag såg en. Samtidigt ringde naturligtvis telefonen och det var en mormor som tyckte det var så sorgligt att vi inte skulle ha någon dans på Skogstorp i höst vilket innebar att jag tröstade denna okända mormor samtidigt som jag med bilen som insats letade parkering. Är lite stolt över mig själv att jag klarade det faktiskt om man ska se saker positivt och det ska man har jag hört. När jag väl knött in bilen så hittade jag Bittan sittandes i lugn och ro och väntade (hon hade ställt bilen i källargaraget klokt nog, vilket inte ens föll mig in).

Väl inne i butiken började paniken krypa i mig. Jag får spader av att trängas bland gurkor och tomater. Folk överallt, en del med ohyggligt stora vagnar som sagt. Idioter som står vid vågarna och funderar både länge och väl om det de lagt på kan vara tomater eller vindruvor eller om de är så närsynta att de behöver ett förstoringsglas..... dubbelpanik. Sånt här får mig att glömma hälften och bara rusa ut i panik, så det var tur att jag hade med mig filbunken Bittan och en lista på vad som skulle införskaffas. Bittan fick bara spader när jag tvingade henne att gå och väga en paprika annars höll hon sig stencool. Mitt i paniken krockade jag med en pudding med en kolossal vagn och fick ett ögonkast som faktiskt hjälpte lite (det är kanske på ICA man ska träffa sin tilltänkte på midsommar). Ok den glädjen varade i 30 sekunder ungefär sen var jag ilsken igen och nu minns jag bara hur hans stora vagn såg ut (det var en av de mörkblå varianterna som jag stenhårt undviker, dock utan bil) och inte ens hans glittrande ögon, fan!

Tack och lov för självscanning och att jag inte torskade på avstämning. Skickade Bittan till jordgubbskön och ställde mig själv i bankomatvarianten bakom en velig man fylld av skräck inför rånande kvinnor misstänker jag. Han stack in sitt kort minst tre gånger och fick slutligen ut några pengar även om han gjorde sitt bästa för att trycka sin kropp mot apparaten för att ingen skulle ha den minsta chans att se koden eller snyta till sig hans pengar. Hm om han bara insett vilken lust att göra just det han framkallade hos mig. Jag hade mest lust att rusa fram, ta pengarna framför hans näsa, peta honom i midjan, skrika sicken blås kom och ta mig om du kan då och kuta runt bland allt folk med hans pengar i näven. Men jag insåg att jag nog blivit insydd då, förmodligen på psykakuten, så jag avstod ;) klokt inte sant?

Ut till Bittan och jordgubbskön. Det är väl märkligt att jordgubbarna kostar 45 kronor liten en sån här dag när man vet att de på måndag förmodligen kostar tio, morr. Nåja betala och se glad ut, ingen midsommar utan jordgubbar (det ska bli en cheescake med såna på). Bittan åkte vidare och jag gav mig i kast med Systembolaget. I går var det visst en kö lång som Nilen där inne, men i dag var det näst intill folktomt när jag kom även om det fyllde på sig lite. Alltid något. Väl där inne fick jag för mig att man nog måste ha rosévin även om det är äckligt, det är ju i alla fall midsommar i morgon. Inte tusan kom jag i håg vad det enda drickbara rosévinet jag druckit heter och jag förstod att jag förmodligen inte skulle få något svar om jag försökte ringa och fråga. Insåg att arbetskamrater pratat väl om rosé i bubbelform så jag styrde kosan mot dom flaskorna där jag rådgjorde med ytterligare en förvirrad blondin. Hon såg att flaskan med jordgubbar på innehöll något konstigt kemiskt ämne och dessutom bara innehöll 7% alkohol (jösses tittar folk på sånt?) så hon tog ett säkert kort hon druckit förut. Jag hade gett mig den på att det skulle vara just rosé och inget fusk det stod "övrigt" på (övrigt kan ju inte ens klassas som vin, vad fan är övrigt?) så jag tog ett något dyrare som ska smaka jordgubbar och håller tummarna för att det är drickbart. Sen mot huvudsyftet Camparin. Letade febrilt och skulle just rycka tag i en expedit och fråga då jag fick se skylten med "bitter" och tänkte att där under skylten BITTER där står min sprit! Undrar om det är signifikant på nåt vis? Får på vägen fram till min fasa se att där bara finns en ynka flaska kvar. Va fan, är det verkligen fler än jag som dricker denna ljuva bittra dryck i Kumla, trodde jag var ensam om saken. Framför står en människa och blockerar med velig min. Fylld av skräck för att hon ska ta min flaska sticker jag raskt en arm innanför hennes mage och snyter till mig den, puh! Fanta att blanda med var redan inköpt och jag hade verkligen inte lust att bege mig till Mariebergs bolag.

Med dyrgripen i min hand tog jag mig till bilen, lyckades få ut den utan att vare sig köra på eller krocka med någon vad jag vet. Nu när jag väl är hemma känner jag mig slut som människa, måste nog vila lite innan jag ger mig i kast med mitt livs första cheescake. Men lugn jag har ett recept och alla ingredienser, det ska nog gå bra, annars äter ni ändå, ser jävligt glada ut och säger att det är gott, bara så ni vet det!!!