Otur!

Tur skulle behövas här. Då och då drömmer jag om att vinna så där en 86 miljoner så jag kan göra precis vad jag vill och skänka pengar till alla behövande vänner och bekanta. Det är ingen större vits med att ni börjar skicka vänförfrågningar på fejjan för chansen är minimal, jag spelar nämligen nästan aldrig på nåt. Till det räcker inte pengarna.

För tillfället känner jag att jag i huvudsak önskar mindre otur åt min älskade unge Frk T. De sista veckorna har inte varit helt problemfria kan man säga. Förutom magont och förkylning med täta lungor så har damen hoppat ner från en gunga och stukat foten rejält. Att sitta på akuten kvällen före genrepet var precis vad vi önskade.... eller inte :(. I går ringde hon och hade klämt ihop bröstkorgen på idrotten och hade svårt att andas, bara att sticka från jobbet och häma damen. Nåja det var inga brutna revben och att andningen fungerade kunde jag konstatera själv, med förflutet på intensivvård bland de som inte kan, andas alltså.

Nog, tänkte jag i går kväll, men icke då. I dag ringde en fröken och då hade damen lyckats få en studsboll i ögat! Bara att hämta och vi tog svängen till vårdcentralen direkt, jag orkade bara inte vänta och se. Där bedövades ögat, synen kollades och ett färgämne droppades i ögat så hornhinnan kunde kollas. Inget verkade skadat och hon såg som en hök. Skämtsam doktor av polskt ursprung som pratade ganska skojsigt och HÖGT med betoning på varje ord fick vi till vårt förfogande. Han insåg under undersökningens gång att det inte var skitsmart att säga att färgämnet gjorde "skitont" att droppa i, det hjälpte inte särskilt mycket att säga att det inte skulle kännas allt med bedövning. Han tittade skamset på mig och utbrast "nu jag gjorde fel, det var inte bra, det vara misstag". Jag bet ihop ordentligt för att inte skratta. Det var inte rätt tillfälle att ta fram min Polska Olga ur gömmorna och hojta "du vara klantig, du skrämma barn din odugliga doktor". Jag var faktiskt ganska tacksam över att han gjorde en så grundlig undersökning och jag kunde stå ut med hans klämkäcka sätt. Jag är faktiskt en ganska bra mamma när min unge är sjuk för jag lägger nämligen bort min egen ångest och ser till att undersökningen går att få till snabbt och effektivt. Det var bara att snabbt ta Frk T:s händer och förklara samtidigt som jag fick doktorn att kvickt som blixten droppa i medlet vilket givetvis inte gjorde ont eftersom ögat var bedövat av andra droppar.

Jag minns också den gången hon bröt armen och skulle sövas, den sövningen fixade jag så gott som ensam på min sprattlande treåring och fick beröm av Kax (berömd narkosläkare som jag förmodar gått i pension). Att jag var lite nära medlet så jag kunde somnat själv var bara en liten riskfaktor, jag höll mig vaken och tjöt inte ut ångesten förrän jag kommit ut ur operationssalen. Ibland sitter sjukvårdskunskaperna i, bara jag slipper spyor och diarré. Sprutor, blod, var, benbrott och hjärtstopp (gud må se till att jag slipper) går däremot utmärkt att tampas med.

Nu har damen tagit sitt pick och pack och åkt till sin pappa för att slippa häcka på palatset medan mamma tränar körsång. I söndags sa hon att hon längtade efter far sin och det gjorde hon nog eftersom hon inte ens protesterade mot att gå upp i tidiga ottan i morgon.