...lyser frid på jorden. Glädjen är stor, lite här och där. Våra barn gladdes åt den jättelika pakethögen under granen. Den roliga "finländske" tomten som "svor" så det osade fast på finska så klart, när han drabbades av "ryggskott" för att slippa dela ut alla paketen, gladde oss vuxna. Tack för den föreställningen KirunaMicke den var julaftonens höjdpunkt.
Våra ungar (alltså min egen och kusinerna) gladdes åt datorer, mobiler, A-pads och diverse tekniska oumbärligheter och det är klart det är roligt att de blir glada. Fast, jag kan inte låta bli att bli lite störd på hur det blivit. Vart tog tiden vägen? Varför saknar jag tiden när lego och pussel var grejen? Om inte annat så var det billigare. Man kan lugnt säga att; små barn = små och klart billiga julklappar, ju större barn = ju dyrare julklappar (dock inte nödvändigtvis större).
Jag kan heller inte låta bli att tänka på alla de barn som inte får några klappar, de vars föräldrar inte har råd eller ännu värre "super upp" pengarna. Nu ska ingen påstå att det var en vit julafton hos oss, det har jag inte minst känt av i dag men det blir och blev på en normal och städad nivå (även om det ger viss huvudvärk). Men att kunna önska sig en dator eller en "värstingmobil" är ju inte alla förunnat även om våra barn som lever i en lagom skyddad och inbäddad miljö tror så. ALLA har ju en sån!!!! Ja ni har hört det och trots att vi vuxna verkligen vet att så är det INTE så går vi på tricket, gång på gång. Detta urgamla trick som även vi själva körde med. Jag minns tydligt min egen röst tjata hål i huvudet på mina föräldrar med att ALLA HAR MINSANN GUL&BLÅJEANS! Jo då, så sa jag och det var bara för att mobilerna inte var uppfunna som jag nöjde mig med jeans.
Frk T blev i alla fall glad för sin mobil och nöjd även med kläderna hon fick. Mest glädje tror jag hon kommer ha av målarkittet med stativ, akrylfärg och penslar. Hon sa själv så här; "nu kommer jag ha något att göra när det inte finns nån å va med, då kan jag bara måla =)". Bra! Den sortens julklappar gläder mig att ge. Jag har nämligen en liten konstnär i familjen. Det gäller att hålla i det, jag var också hyfsad på att måla när jag var i hennes ålder men det försvann någonstans....bara bort liksom.
Juldagen började grymt segt... och jag har tillbringad större delen av dagen i kusin E:s säng (nämnda kusin befinner sig i Kina vilket i sig är häftigt och bra för mig eftersom sängen blev ledig). Masat mig upp ett par gånger för intag av julmat och slutligen för att åka hem. Nu har jag legat i soffan här hemma och ätit choklad... är detta bra eller? Kan nån se till att jag gör nåt vettigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar