Har just haft en fajt med Frk T, inte den första om just detta ämne kan jag meddela. Hon önskar sig BARA en sak! En HTC (herregud jag sätter väl bokstäverna i rätt ordning nu?) en liten nätt "billig" mobil. Den kostar bara si och så mycket i månaden..... Jo då tro mig jag har förklarat att det blir fler tusenlappar än om man kan köpa den, sedan tillkommer abonnemanget med surf för annars är det knappast nån vits med det hela..... jo ni fattar.... men inte hon. Inte förrän jag lackat ur och återigen förklarat att jag bor ensam och inte har så mycket pengar.... detta under ganska upprörda former. När jag tillägger att det faktiskt gör mig rätt ledsen att hon inte kan fatta det trots att jag förklarar och förklarar.... så bryter allt loss ordentligt.
Jo jag fattar att de flesta av hennes kompisar har touchmobiler eller till och med I-phones.... det hjälper ju inte mig dessvärre. Hon blir ledsen för att hon gör mig ledsen och för att det är som det är tror jag. Det går ingen som helst nöd på min unge, så dåligt med pengar har vi inte men jag har inte tusenlappar på hög att inhandla det senaste i elektronikväg för (tjock-tv:n står där och ser fet ut fortfarande).
Ibland funderar jag nästan på att flytta till en miljonprogramslägenhet (eller dess motsvarighet i denna håla) och sätta Frk T i en skola i dess närhet där många av barnen är nöjda och glada för simpla vanliga mobiler om de har någon alls. Jo då det finns en och annan I-phone bland eleverna på min skola också men inte så många. Förutom att jag troligtvis skulle vantrivas i en sån lägenhet av många skäl så skulle det vara skönt att slippa konkurrera med föräldrar som är två och precis har köpt sig en tre miljonersvilla norra ändan av Kumla...suck. Visst vet jag att en del föräldrar (även om de har pengar) försöker vara förnuftiga och hålla emot men de flesta gör det inte. Inte ens de föräldrar som har dåligt med pengar håller emot utan slår knut på sig själva (läs skuldsätter sig).
Så det blir en kul vecka, på måndag kommer lite pengar och då ska de flesta julklappar köpas (några få är klara). Jag begriper inte hur jag slarvat så i år, jag brukar börja i september för att kunna fördela kostnaden på hela hösten, det är ju fem kusiner som ska ha klappar också.
Jag blir bara lite rädd när jag ser min dotter ta för givet att hon ska få en sån telefon i julklapp och hon säger själv att hon kommer bli så ledsen om hon inte får en. Jag har inte ens varit ute och sonderat terrängen än så vad tomten ska ha i säcken vet jag inte. Vad gör man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar