Halleluja! Det gick fint, såklart!!! Två fantastiska föreställningar är till ända. Alla gjorde sitt bästa och lite till. Blandningen av barn, en bra kör och roligheter tilltalade verkligen publiken. Vi fick mycket beröm, en och annan tår fälldes i salongen och jag tror vi både roade och berörde. Jag hörde många röster som gillade barnens medverkan och det är nog verkligen en grej som gäller. Vi hade lätt kunnat köra fyra/fem föreställningar till. Ska man göra det inställer sig förstås frågan om så många ungar fixar så många föreställningar..... nåja det får bli nästa års julprojekt.
Just nu är jag mest glad över att jag inte fått vare sig hjärtinfarkt eller blödande magsår.... har liksom känt tendenser till båda varianterna de sista veckorna. Detta är nog det största arrangemang jag rott iland. Jo då jag har haft hjälp, tack och lov. Från idéstadiet till målgång av Kent Stéen som arrat all musik tillsammans med Thomas Dahl förstås. Kent hade direkt massor av idéer och jag köper allt när duktiga musiker går igång. Kristina Algotsson leder kören med bravur och har också visat sig vara en magnifik konferencier tillsammans men Anton Freij.
Kristinas man Lasse fick i dag rycka in för en Kraxaktör som fick magsjuka (vi ber till högre makter att han inte smittade oss allihop). Alltså det är ju häftigt när folk får manus ett par timmar innan showens start och går in och sätter replikerna och detta trots att vederbörande aldrig gjort något dylikt förut!!! Alltså bara tack Lasse! Du är guld och nu kommer du aldrig ur detta ;). Inger Andersson har givetvis regisserat våra sketcher men hon blev riktigt dyngförkyld och har nog inte lyckats ta sig ur sängen sen genrepet. Krya på dig! Barnen tar Bettan Tellander och jag själv hand om men Ulrika Tångring har lagt grunden, vi tog liksom bara över i höstas..... fast julsketchen har förstås jag skrivit och vi rott iland. Föräldrarna verkade i alla fall otroligt nöjda med deras barns insatser och jag tackar alla föräldrar som ställt upp på detta. Det är inte alla ungar som får delta i en julshow till rätt sent på kvällen och roa en ganska stor publik som både äter och dricker. Puss på er!
Ska jag sammanfatta allt jobb detta inneburit för mig själv så blir bloggen jättelång. Men jag är ju med i kören och krax och har hand om ungarna..... ovanpå det så är jag ordförande i Krax och jobbar 20% på Studiefrämjandet och att arrangera evenemang på Sturepalatset hör till jobbet. Alltså har jag hållit ihop det hela; skaffat de flesta sponsorer, hämtat allt vi fått, sett till att alla fått repa tillräckligt, haft barnteatercirkeln ihop med Bettan, köpt öl, vin och sprit, repat körsång, hållit i alla kontakter, pratat med press, gjort faceboksidor, repat sketcher, repat sång, satt upp affischer (med hjälp så klart) och gud vete allt. Oj vad lycklig jag är, liksom alla andra ska vara, att jag inte leder kören, hehe. Och vad lycklig jag är över att omge mig med duktiga kompetenta människor. Men jag tror jag har rätt att vara lite trött.
I morgon tror jag att jag ska åka och kolla på Lekebergarna (läser du detta Gunilla så... jag ringer) eller så blir det nästa helg. Sen ska jag fokusera om och ägna mig åt att skriva omdömen så tangenterna blör och sen är det snart julkonsert i Svennevads kyrka den 18 december. Det ska ni åka på! Då sjunger vi och Kristinas andra två körer, Kent och Thomas spelar och det kommer bli hur häftigt och bra som helst. Men kära nån det känns som ingenting för mig, jag behöver bara åka dit och sjunga, inte ta en massa ansvar för det gör andra. Rackarns bananer vad kul det ska bli.
Annars hann jag med att sjunga på Sångverksta´n i dag på förmiddagen i dag också.... jag vet det är nåt allvarligt fel på mig, jag är inte klok ;-). Sov gott, ska bara coola ner mig lite först....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar