Tja det kan man ju göra på olika vis. Man kan slappa i soffan på verandan, man kan grilla med goda vänner och planera lite festligheter, man kan fixa saker som ska fixas (vilket får mig att tänka på telenor...), man kan bara vara. Är man barn vill man framför allt leka fast så får man givetvis inte säga, man ska säga VARA. Är man barn ska man alltså vara med kompisar att man sen leker är en annan sak man inte säger högt.
I går var Frk T först hos kompisen R och när jag hämtade henne skrattade jag lite uppgivet åt hennes treåriga lillasysters upptåg. Oj oj föräldrarna såg smått upprörda ut men jag tänkte att tja de är inte tre år så länge och sen minns man bara det gulliga. Jag väljer avsiktligt bort att berätta om upptåget för jag vill fortsätta ha föräldrarna som vänner *skrattar* och tänker att barn är barn.
Hm den tanken har nu ändrats när jag morrar och svär över ett par elvaåringarns påhitt! Lilla h, stora H, kamrat I och gitarrist K infann sig här i går kväll för grillning och för att smida planer inför kommande bröllopsfestligheter. Haha så långt kan jag sträcka mig K men mer får du inte veta. Ungarna lekte och vi andra planerade och snackade skit efter att vi ätit gott förstås. Det var inte mer med det. Frk T nämnde att de hoppat studsmatta i mycket kläder men jag tänkte väl inte mer på det.
Förrän i morse när jag fick se badrummets tillstånd. Över badkarskanten hängde miljoner klädtrasor ut och invända och rätt hopknycklade. Jag stirrade med fasa och insåg att jag skulle få tvätta igen. En sväng upp till ungarna med skäll innan jag började sortera och fylla maskinen. Jag lät det stå ett tag eftersom det alltid dyker upp nåt mer som ska i. TUR kan man säga. En stund senare går jag ut i frysrummet där jag har torkskåpet och där jag hänger tvätt när det inte är sol, och får en smärre chock. Där hänger Frk T:s ALLA strumpor, för all del upphängda om än ut och in i flertalet fall, dyngsura. I torkskåpet hänger längst in allt jag i går tvättat eftersom vi snart ska bege oss till Spanien. Jag skriver längst in eftersom de tryckt in den rena tvätten och utanför pressat in det skitiga och blöta. Snacka om välfyllt torkskåp.
Ska man skratta eller gråta? Jag blev tokarg och helt galen, kamrat I som var här för att hämta gänget stämde in i skällandet och ungarna har nog vackert insett att detta upptåg inte var det smartaste de gjort i livet. Hur inblandad stora H var i detta lyckades jag inte utröna men jag kunde ju önskat att hon sagt åt de andra eller skvallrat. Fan skvaller är ibland rätt bra, om än ganska sällan. Lilla h hade dessutom lyckats få ett par vita tights fullsmetade med hallon hur nu det gick till? Hon måste rullat i hallon! De kunde jag kasta tyckte hon varpå mamma I fick tokspader igen. Tja man kan säga att adrenalinet flödat här.... skulle behöva kuta bort överskottet både kamrat I och jag misstänker jag.
Men inget springande nu inte, i dag tvättar jag igen kan man säga, tur tvättmaskinen är uppfunnen och att jag har vatten. Knack, knack, knack ta i trä.
Kanske ska lägga mig och läsa lite en stund i alla fall och lugna nerverna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar