Inte bara i Norge utan överallt verkar det som. En massaker i Libyen nämndes som hastigast på TV och självklart är allt sånt som händer i världen lika vidrigt men jag tror alla människor reagerar starkare på det som är nära. Man får förmoda att Libyens grannländer lider med människorna där ännu mer än vad vi orkar ta in.
Har haft norska nyheter på hela kvällen och känner att jag nu börjar bli riktigt flink på att förstå även om det som sägs är fullständigt obegripligt. Svenska som språk har inte heller hjälpt för att begripa vad det är för galning som gjort detta. Det sista som sas nu var att fanskapet erkänt alltihop! Bomber har han tydligen tillverkat av en jäkla massa konstgödsel, 6 ton hade han inhandlat till sin lantgård men inte gödslat ett dugg. Skjutandet på Utöya är mest obegripligt av allt. I 1500 sidor som denne högerextremist publicerat på nätet "förklarar han sig" tydligen han lär hata muslimer och judar men det är nog i huvudsak vanliga norrmän han haft ihjäl. Ett citat han lagt ut på Warcraft säger nog allt; "Det är bättre att vara hatad av alla än bortglömd".
Funderar denna natt på vad våra samhällen gör med människor. Galningar har alltid funnits men nu får de tillgång till hela cybervärlden och kan leva ut sina fantasier där. Några tokskallar fortsätter sen ut i verkligheten..... Vad händer med våra psyken i vårt stressade globala samhälle? Vi matas med så mycket information och så mycket stress att vi kanske går sönder? Jag är den första att erkänna allt bra som finns med Internet och att det åstadkommer mycket gott, som att diktaturer får allt svårare att fungera till exempel. Men en del individer klarar det inte. Jag tror det är allt sammantaget så som världen ser ut. Allt man ska hinna ta in, bearbeta, lagra, sortera bort, stå ut med, engagera sig i och så vidare. Gillar man inte förändringar i dagens värld är man rätt rökt. Samhället förändras ju i en hiskelig fart. Blir man utanför så blir man och får hitta en annan gemenskap eller bli galen.
För att återgå till vardagen har jag och Frk T återkommit till hemtrakterna. Vi har de senaste dagarna hälsat på den del av vår släkt som vi faktiskt saknat mycket under ett antal år. Vi har känt oss så välkomna och omhändertagna och verkligen haft ett antal fina dagar hos min kusin med familj. Tack! Frk T har lärt känna två av sina sysslingar och förmodligen blivit lilla Frk E:s idol. På hemvägen åt vi mat i Lidköping som märkligt nog var ganska folktomt och Frk T tog sig ett dopp i Vänern. Nu ska vi ladda batterier några dagar innan vi ska ut på nya äventyr. Sov gott om ni kan mina tankar går till alla föräldrar och syskon som mist sina barn på grund av denna vettvilling. För detta finns inga förmildrande ursäkter, inga alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar