Premiär!

I dag är det dags! Klockan fyra hörs kyrkklockorna och då slås porten upp och grönskan med solen lysandes igenom grenverket blir publikens bild. Där ses de vackra systrarna i .... ett tillstånd av viss galenskap som sedan varierar pjäsen igenom. Efter en stund hörs de sjunga oerhört vackert fyrstämmigt tillsammans med sina kavaljerer. Senare dyker pjäsens huvudperson upp, Tintomara, som lockar man som kvinna till handlingar de inte trodde sig vara mäktiga. Spännande? Jo, det är det. En komplicerad intrig om mänskligt tillkortakommande, jakt på ära, kärlek och lycka. Eller något helt annat.

Kom och se. Vi har verkligen gjort vårt bästa för att detta ska bli något att njuta av. Vi är amatörer allihop och har ändå sytt ihop detta skådespel med spelet, musiken, vackra kläder och saker. Alla dessa människor som utan ett öre i ersättning drar runt detta mastodontprojekt är rätt häftigt. Det är häftigt att 60-70 människor faktiskt engagerar sig i ett sådant här projekt, som tar mycket tid i anspråk. Vi har de senaste två veckorna repat dagligen, i princip all ledig tid vi haft. Åtminstone känns det så. De som sytt kläder har också slitit varje ledig stund. Kjell ska vi inte tala om, han är mannen som överträffar sig själv (hur nu det är möjligt) hela tiden. Det är han som sett till att vi kan gå på toa, har tält att bli sminkade i och ett anat att byta om i, ett tredje att få på oss myggor i och gud vet allt som vi inte ens märker. Smink och peruk är en annan del som inte är enkel i ett sånt här projekt. I ett varmt tält ska alla målas, helst på en gång. En del ska vara vita i nyllet och andra mer normala, en del ska ha på sig avancerade 1700-tals peruker och andra ska friseras i deras eget hår. Antingen finns för lite folk eller för lita stolar och speglar men på något vis blir alla klara och urtjusiga. Det finns fler människor som ordnar, teknik ska funka, rekvisita fixas, saker in och ut från scenen, ekonomin (ja bara den alltså), biljetter säljs, reklam görs, musik har skrivits och mixats, det hela ska bli studiecirklar (just det får jag tala mer om en annan dag) och över alltihop cirklar projekts mamma, Ingalill Ekström. Hon som drömt om detta i flera år och som snart förverkligar sin dröm. Inget ekelt företag hon slog sig på men snart är det i hamn.

Välkommen!