A road trip to Trosa

Det har jag ägnat dagen åt, vad har ni gjort? Frk T ansåg nu att hon varit på sjön nog länge och ville hem. När hon är med sin far på semester får jag allt som oftast hämta henne i märkliga hamnar någonstans i Sverige (man får vara tacksam att de håller sig inrikes). Det har varierat mellan Olshammar, Vadstena, Söderköping, Västervik och denna gång alltså Trosa. Detta är mycket trevligt för jag får inte bara se hamnar utan också mysiga små orter. Det värsta är att jag gör över med pengar.

Givetvis hittade jag en så fin klädtrasa som det var rea på i en bod även vid denna resa. Nu ska ni veta att det är tur att det är rea, för sådana där sjöbodar de säljer inte precis HM-kläder, inte. Nope det är som regel svindyrt. Nåja denna historia kostade endast två ynka hundralappar och butiksbiträdet såg en aning förvånad ut över detta låga pris men kunde inte göra något åt saken eftersom det bevisligen stod 200 på de två exemplar som fanns, att det stod 990 ovanför ansåg vi båda var rejält nedsatt men skrivet är skrivet. Så ett äkta fynd alltså.

Nåja Trosa är en vacker liten stad med en fin hamn. Frk T har huserat på nya båten Elisabet i tio dagar och roat sig både i kungliga huvudstaden och på Utö där hon minsann sett Björn Borg alldeles på riktigt. En ganska långhårig karl med vitt hår på skallen var omdömet. Jag funderar på om herr Borg möjligen blitt gråhårig. Här kommer en bild på Bettan och Frk T.

I går var jag förresten till Nalavi. Det var spännande värre för där pågår nämligen en kalabalik. Man förflyttas till 1713 i ett nafs bara man sticker dit näsan. Karl den XII var förstås upptagen med en annan kalabalik i Bender men i Nalavi var det samtidigt ett jävla liv. Det förstod vi i går på genrepet och det har de troligtvis förstått i dag under två föreställningar. Ni förstår Lotten, en av sömmerskorna i Juvelen, hon kan minsann inte bara sy utan också som kvartersmästare leda en hel bataljon med soldater som slåss som vildar. Jag har sällan sett någon rida på en käpphäst så käckt och skrika bonnajävel så svavelosande som i går. Vi skrattade hejdlöst. Att Daniel klädde så bra i kvinnokläder visste vi inte heller men att Acki kunde koreografera slagsmål förvånar mig inte (jag bara gissar att hon gjort det för de slogs så artistiskt bra). Flera Juveler hade orkat att samtidigt repa in ytterligare en pjäs och det imponerar måste jag säga. Riktiga soldater, nåja en sorts lajvare som gillar Kalle Dussin (ja Karl den XII då) och liksom lever som karoliner då och då är också med. Det är en föreställning kvar i morgon och kanske finns någon biljett kvar.

Å här kommer Lotten som slåss med bondefienden ;)

En sån där kändisgrej igen....

Jo jag får väl fortsätta att säga till mina (till hösten nya) elever att jag är världsberömd i Kumla. I dag har ett par "galna" revy/musikpolare ägnat en timma åt att intervjua mig för ett radioprogram som ska gå den 19 juli på 94,3. Det är en lokal kanal i Kumla som lastbilschaffisar som gillar country brukar veta vad det är för en, och en del andra också för den delen. Detta är en sorts sommarprogram där de intervjuar lokala profiler, en sån som jag alltså ;).

Vad jag pratade om? Kraxkompaniet såklart, det är det jag är känd för, annars skulle inte en käft veta vem jag är, utom ett antal elever och föräldrar förstås.

Vi hade ganska roligt också, under tiden vi spelade in, ett antal fräckisar fick jag mig till del i detta oerhört varma lilla rum med diverse värmealstrande teknisk utrustning. Mikrofoner som inte lydde och en seg dator (nåja den lydde i alla fall order) var andra ingredienser. Information om diverse piltavlor som lär finnas inom vår lilla stads gränser. Jag säger då det! Jag fick önska låtar också och som vanligt gör jag ingenting i förväg fast jag haft god tid på mig. Nåja ett par hade jag tänkt ut men jag fick önska fyra, dessa blev det: Gröna små äpplen men Monica Z, Dead ringer for love med Meatlof, Little sparrow med Dolly Parton och Ingenting för oss med Christina Kjellson. Hm du väljer ju jättevanliga låtar du, kommenterade Folkesson och Berggren. Jomenvisst, varför ska alla gilla det som ständigt skvalar i radion? Får jag önska tar jag sådant man inte alltid hör. Jag hade kunnat önska 20 till som inte varje person där ute hört till leda, utan problem. Per och Christer valde var sin bra de också, som inte heller går varm på Megapol.

Innan denna radioinspelning hade jag finbesök av mina två riktigt gamla kompisar Mia och Eva. Inte så att de är gamla direkt, de är lika unga och snygga som jag men vi har varit vänner länge, ända sen skoltiden. Jag bjöd på lite lunch och sen snackade vi några timmar. Jag måste verkligen hinna med många vänner denna sommar. Så säger jag varje år och ibland går det bra och ibland uselt.

En dag kvar...

En ynka dag med två föreställningar kvar av Juvelen. Då blir det 7 föreställningar och en avbruten av åskväder. Ett antal föreställningar kantade av ett och annat problem. Förra fredagen fick Cecilia rycka in och ta en dansroll och lära sig på en timma. Lätt för en dansare som hon kan tyckas men tja... de flesta skulle inte fixa det, jag tror inte publiken märkte ett dugg.

I dag märkte de säkert att en av systrarna var utbytt. Stackars Joanna blev så sjuk att hon inte kunde komma så regissören Ingalill fick helt enkelt köra rollen med manuset i hand. Det gjorde hon dock alldeles utomordentligt så jag tror publiken ändå fick en helhetsbild som blev bra.

Jag ska be till högre makter att Joanna orkar komma i morgon eftersom Ingalill faktiskt måste dansa menuett ;) nåja allt verkar lösa sig på något vis.

För er som missade Joanna i dag kommer här en bild på henne och vår huvudrollsinnehavare Acki. Bilden är tagen av Zoran Ladinek.

Ups 30 000

Räkneverket har passerat 30 000, kanske borde fira? Nåja jag har blivit sämre på att uppdatera men jag ska bättra mig. Det kommer hända mycket kraxiga saker och också en del privata. Jag har fått nytt jobb men först en skön lång semester.

Frk T har kört sin sista juvel ;) nåja sin sista föreställning av Drottningens Juvelsmycke. Vi har tre föreställningar kvar. Förra söndagen fick vi skicka hem publiken för att det åskade mitt över oss, retligt värre. Denna helg har vi klarat oss med varierat väder, kyla, sol, blåst, lite regn och åska i dag innan vi startade. Men det har funkat.

Tre arbetsdagar kvar sen efter midsommar ska vi fokusera på palatset och att skrapa fönster.... Jag måste fokusera lite på mitt hem också och på vila. Det ska bli skönt. Sov gott!

Så här magiskt kan det vara under en föreställning, jag (Ulla) och min Bellman har just sjungit innan "folknöjet" en avrättning ska ske. Också ett nöje, men jag får i alla fall spela bestört och illa berörd, några andra stackare tvingas skratta och applådera. Jag tror bilden är tagen av Zoran Ladinek.

I hamn!

Premiären avklarad och det gick fint. Vi kan säkert får en recension i tidningen med både ros och ris men vi har gjort vårt bästa. Förställningen kan kanske upplevas lång, men vacker tror jag. Det tar sin tid att berätta denna komplicerade historia, men det får det väl göra,

Madeleine har gift sig med sin amerikan i dag men vi har inte hunnit bry oss. Lycka vare med er, ändå. Vi hoppas vår publik var nöjd med det vi ägnade oss åt. Vi var glada och nöjda i alla fall, vi har rott i land ett mastodontprojekt på helt ideella grunder. Det är stort!

Själv fick jag beröm av någon för att jag har en bra teaterröst, jag hörs och är tydlig och det går fram vad jag vill säga, med känsla. Sånt beröm känns fint även om den roll jag har ger ganska litet utrymme till att uppfatta detta. Det känns ju ändå fint att någon noterar, sånt värmer i hjärtat.

I morgon är det märkligt nog söndag och vi kör igen. God natt alla i cyberrymden och tack!

Premiär!

I dag är det dags! Klockan fyra hörs kyrkklockorna och då slås porten upp och grönskan med solen lysandes igenom grenverket blir publikens bild. Där ses de vackra systrarna i .... ett tillstånd av viss galenskap som sedan varierar pjäsen igenom. Efter en stund hörs de sjunga oerhört vackert fyrstämmigt tillsammans med sina kavaljerer. Senare dyker pjäsens huvudperson upp, Tintomara, som lockar man som kvinna till handlingar de inte trodde sig vara mäktiga. Spännande? Jo, det är det. En komplicerad intrig om mänskligt tillkortakommande, jakt på ära, kärlek och lycka. Eller något helt annat.

Kom och se. Vi har verkligen gjort vårt bästa för att detta ska bli något att njuta av. Vi är amatörer allihop och har ändå sytt ihop detta skådespel med spelet, musiken, vackra kläder och saker. Alla dessa människor som utan ett öre i ersättning drar runt detta mastodontprojekt är rätt häftigt. Det är häftigt att 60-70 människor faktiskt engagerar sig i ett sådant här projekt, som tar mycket tid i anspråk. Vi har de senaste två veckorna repat dagligen, i princip all ledig tid vi haft. Åtminstone känns det så. De som sytt kläder har också slitit varje ledig stund. Kjell ska vi inte tala om, han är mannen som överträffar sig själv (hur nu det är möjligt) hela tiden. Det är han som sett till att vi kan gå på toa, har tält att bli sminkade i och ett anat att byta om i, ett tredje att få på oss myggor i och gud vet allt som vi inte ens märker. Smink och peruk är en annan del som inte är enkel i ett sånt här projekt. I ett varmt tält ska alla målas, helst på en gång. En del ska vara vita i nyllet och andra mer normala, en del ska ha på sig avancerade 1700-tals peruker och andra ska friseras i deras eget hår. Antingen finns för lite folk eller för lita stolar och speglar men på något vis blir alla klara och urtjusiga. Det finns fler människor som ordnar, teknik ska funka, rekvisita fixas, saker in och ut från scenen, ekonomin (ja bara den alltså), biljetter säljs, reklam görs, musik har skrivits och mixats, det hela ska bli studiecirklar (just det får jag tala mer om en annan dag) och över alltihop cirklar projekts mamma, Ingalill Ekström. Hon som drömt om detta i flera år och som snart förverkligar sin dröm. Inget ekelt företag hon slog sig på men snart är det i hamn.

Välkommen!

Glad...

Var glad! Tänk inte på mig, min mor, jag är frisk och stor. Så säger Tintomara och man kan ha mycket att vara glad över. Nyss hittade jag en sak till glädje. Min ros som jag trodde var stendöd efter vintern har skjutit ett fint skott, den har alltså överlevt ett år till. Lycka! Jag har dessutom klippt gräsmattan, igen, åt andra hållet så nu ser den äntligen bra ut. Jo jag vet jag jobbar på Studiefrämjandet i dag och man kan säga att jag jobbar mina 20% och mer därtill... men kanske inte just i dag.

I går fick jag dessutom en komplimang som gjorde mig glad. Visserligen av en "skurk" men att jag var enligt honom glimrande vacker som Ulla Winblad. Det hade jag inte väntat mig att någon skulle säga. Jag tror faktiskt aldrig någon kallat mig glimrande vacker förut. Sen kom förstås Sara och förstörde allt genom att säga att den där peruken blev inte bra. Varpå jag kläckte att jag just fick höra något helt annat.... Nåja Sara är expert och jag hoppas då jag blir .... fasen kan man bli nåt bättre än glimrande? Hur ska det gå till? ;)

Män, skurkar eller ej gillar dock långt böljande hår som väller ner över en axel och kvinnor tittar på andra saker. Jag är aldrig nöjd själv, i går kastade jag dessutom på mig peruken på en minut utan spegel bakom scenen, så jag kan säga att jag är glad att den satt på skallen över huvud taget. I förrgår glömde jag hårnätet och i går satt sen hårnätet kvar på Julie under hättan. Ja jösses, undrar om det blir rätt och riktigt i dag?

Nu ska jag åka till Bittan och fixa lite saker som ska sys och sen ska jag hitta något stoppar in, håller på plats och gör mig smal. Ja det blir minsann inte lätt. Jag ska sen använda den saken jämt när bilder ska tas, även om det blir en korsett a la 1700-tal som man inte kan andas i. Jag kan nämligen konstatera att jag är allt annat än glimrande vacker i programmet, där ser jag dessvärre ut som en flodhäst. Så det känns fint att kompensera på scenen.

I kväll är det rep och jag hoppas jag slipper frysa som i går. I morgon genrep och sen en dag ledigt. På lördag mina vänner då ska allt sitta som ett smäck.

Här får man nog tillstå att Johanna glimrar mest, jag fick bilden av Roger som inte vågade lägga ut den om jag skulle ge honom spö, gissar jag. En del män känner mig rätt väl, haha. Och jag ser fram emot Saras lockiga peruk men hoppas att även den har ett hårsvall som väller ner över axeln.

Funderar på meditation kanske...

Hysteriska helger så kan man säga. Denna har startat och fortlöpt i ett tempo många skulle dåna av men jag är väl van kan jag tro, men börjar bli lite trött på att vakna med sammanbitna käkar och huvudvärk ;).

I går repade vi läääänge. Det var smink- och perukrep och jag och dottern konstaterade att hon nog ska sminka nån annan än sin obstinata mamma. Det är nog ett klokt beslut. Torsdagen är bäst att inte tala om för då kom en störtskur med regn så regissörens dator gick av hädan och vi fick åka till Börsen med dansarna... så vi talar inte mer om det. I dag har dock solen skinit dagen lång och det har varit varmt. Varmt och skönt, speciellt när man står i solgasset på "maskeradbal" iförd 1700-tals stass i 14 lager tyg. Fan det blir baske varmare än en kudde i arslet och gåsdräkt på det (Nils Holgersson 2009). Jag var dock glad att jag inte hade en fastnålad peruk på skallen, eller som stackars Britt, en jättehög peruk med en stor fjäder på som tvingar henne till att hålla huvudet helt still. Nåja vi hade ett guldrep i dag och tekniken var på plats och musiken lät hur jäkla bra som helst.

Efter repet gjorde jag något jag inte gjort på nio år. Jag red! På en häst om nu någon trodde jag menade en kamel. Jag fick låna en sötnos till pålle som efter att ha släppts på gräs behövde röra lite på sig. Ingen lång runda men min kaxiga dotter som red på en annan kuse bredvid, dristade sig till berömmet; "mamma du har bra sits". Hehe jo något kanske sitter kvar sen förr i tiden.

Efter denna ridtur åkte vi till palatset och packade in spegel och sjalar, in på ICA för att handla matsäck till morgondagen. Hem, grilla, klippa gräs, äta och nu ska jag ut och fortsätta med gräset. Jag vet det är sjukt men jag hinner fanken ingenting. Men om en vecka har premiären varit och lugnet inträder. OM EN VECKA =).

Sweet dreams!