Folk är sjuka, har ni märkt det?
Hela tiden, den ena efter den andra lägger sig ner och däckar. Gör dom det inte själva så gör deras barn det. Jag talar om mina arbeskamrater. De som inte är sjuka eller har sjuka barn är på kurs. Det känns som det bara är jag kvar.....stackars mig..... Tyck för fanken synd om mig nu, tack!
Nåja några till hänger i men inte många det kan jag säga. Vikarier finns inga heller, jag gissar att de också är sjuka. De vikarier som kommer gör minsann så gott de kan men det är inte så lätt att vara vikarie. Inte när barnen får tokspel och blir osams till höger och vänster. Jag konstaterar att vi som känner dem och har dem hela tiden, vi vet när det är på väg att gå åt heslike. Man ser när de klantar till det bara lite och hinner väl stämma i bäcken. De stackars vikarierna fattar inget förrän det är för sent.
Jag minns precis hur det var att vicka. En gång minns jag speciellt väl, jag kom till en klass (vilken skola struntar jag i att nämna för jobbigheten varierar) som jag direkt förstod var knölig och innan dagen var slut hade de slagits vilt, en hade hoppat ut genom fönstret och gått hem, de hade gråtit och retats. Jag pustade ut och tänkte att dit går jag aldrig mer. En vecka senare ringde de igen och ville jag skulle komma tillbaka "det var ju så bra när du var här" påstod läraren som ringde. Jag stod som ett frågetecken ?????? "Bra, hur i hela friden har ni det annars då?" Till svar fick jag då att det var bra för jag satt inte i lärarrummet och grät. Hm så kan det vara att vara vikarie i skolan. Om jag gick tillbaka? Klart jag gjorde, jag är en fighter! Jag gick dessutom och blev riktig lärare efter det.
Jag älskar mina ungar i skolan även när de bråkar och lever rövare för de är så goa barn allihop och de förklarar att det är svårt med vikarier. De vill inte vara elaka men när man inte känner varandra är det svårt. I dag har jag farit som ett skållat troll mellan klassrummen och redit i än det ena och än det andra, det var vikarie i det ena. Det blev varken mat (jag hann helt enkelt inte få i mig någon) eller rast. Men allt löste sig till sist och när alla gick hem var det frid och fröjd. En massa tårar för att en elev skulle flytta förstås men sådant är ju inte så konstigt. Jobbigast är bristen på folk när många är sjuka, det finns liksom inte en människa att få hjälp av om det krisar till sig med något.
Femman avslutade dagen med teatern "Pojke med resväska" precis som fyran gjorde i går och de var lyriska över hur bra den var. Riktigt bra teater för barn i 10-15 års åldern, jag tror man kan se den på China eller Länsteatern nästa vecka, gör det om ni kan.
Nu är det äntligen fredag och nästa vecka har ungarna ett välbehövligt höstlov. Vi lärare jobbar tre av dessa fem dagar om nu någon trodde något annat. Men vi får vila lite från varandra och det behövs ibland det med. Efter lovet hoppas jag varenda kotte är frisk som en nötkärna, kan man få önska sig det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar