... har vi just genomlidit och också njutit av på sätt och vis. Alltså, jag vet inte hur man ska säga. I går morse försvann vår nya familjemedlem, den svarta katten Flisan. Hon har bott här ett par veckor och gått ut på några korta turer men snabbt velat in igen. I torsdags morse gick hon med mig ut för att sätta i motorvärmaren och hämta tidningen (nåja dessa sysslor gjorde jag, hon kollade mest runt), det var -10 ute. Jag gick in och hon stannade ute, jag ropade efter en stund men ingen katt. Inte blev jag så nervös över det, tänkte att hon hittat en fet råtta att smaska på, jag bad helt enkelt Krille (grannnen) att släppa in henne när hon skulle dyka upp för vi skulle ju vara borta rätt länge.
Ingen katt dök upp på hela dagen och inte heller på kvällen. Vi befann oss kvällen lång på Sturepalatset repeterandes inför lördagens Made in Kumla. Jag är sjukt stolt över Frk T som sjunger så vackert och sprött så inte ett öga kommer vara torrt. Niclas Ekholm körar så fint med henne och Per och Kalle spelar, grymt häftigt. Vi repade lite sketcher och sånger och sen skulle "Hedvig Kruse" in i kroppen på mig. Jag har totat ihop en ny dikt med klara Hedvigmanér och avslutar med en sång på värmländska, så klart vad annars? Per spelar till och inte bara han, hela skrammelorkestern var ju på direkt. Hur häftigt som helst och så kul. Sen är ju skådisar med på noterna vad man än gör för galenskaper, alltså gud vad jag älskar sådana människor. Så härligt positiva. Så tanken på den försvunna katten var liksom borta till strax före nio när vi kom hem. Ingen katt på hela natten och nu började jag bli orolig på allvar.
Instängd?
Fastnat?
Skadad/påkörd?
Bortskrämd av annan katt?
Vargar, varulvar, vampyrer......nja kanske inte...
Inplockad av någon och matad och stannat i annan soffa?
Tja många frågor. I morse ringde min omtänksamma, underbara granne och hyresvärd och frågade om hon kommit hem, vilket hon alltså inte hade. Så, när vi jobbade och var i skolan så letade han igenom hela Hörstabacken promenerandes. Han var till och med in de "underliga" grannarnas undermåliga "stall" och hönshus och undrade över hönor som inte frusit ihjäl samtidigt som han ropade och letade. En hemsk misstanke om att just de hade "snott" min katt fanns ju där och lurade under skinnet. Ingen katt! När vi kom hem efter att ha installerat webtv-teamet på palatset och ställt upp stolar inför morgondagen så letade vi vidare. Denna gång i annan grannes istället mycket välskötta och ombonade stall och höskulle men ingen katt.
Började inse att hon skulle vara borta en natt till - men se, då kom hon hem. Nyss stod hon bara där på verandan och ville in. Fan vad jag önskar att hon kunde snacka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar