Carpe Diem

Får bli 2012 måtto. Att fånga dagen eller stunden är nog grejen det.

Jag han nätt och jämt klart innan gästerna droppade in i går. Frk T hann precis tända marschallerna och jag hade precis klivit ur duschen när Roger och Ingela kom. Det var bra för dom kunde jag genast sätta i arbete. Att jag kvällen igenom såg ut som en slickad katt i skallen, märkte jag inte förrän framåt tretiden på natten och då var det så dags att göra nåt åt saken. Vi hade mycket trevligt, åt fantastiskt gott till förrätt och med mättnadskänslan som fortfarande sitter i var det nog tur att pudeln Disa smaskade i sig västerbottenpajen vi också skulle haft. Roger fick sköta stekandet av oxfilé och annat kött och på så vis fick vi också en fantastisk sås som man alltid får när han får hållas i köket. Efter pannacotta eller snarare samtidigt med intag av den, så spelade vi TP och det tog några timmar. Många timmar med många frågor av varierande slag. Vissa lag hade oflyt i början och sen vände vinden. Roligast var frågan om hur många brevbärare som fanns i Stockholm nån tioårsperiod på 1600-talet. Snacka om onödigt vetande! Men Ingela velade ett tag och fastslog till slut att det var tre! Tror ni inte på fan att det var tre? Jo då, så nu vet ni det. Frk T hängde med ganska länge innan hon gick upp och la sig. Vi andra fortsatte till halvfem...jo då, det kan vara svårt att sluta med sånt där frågande. Kristina citerade mig förut och jag sa vid den tiden; "Ni får gärna spela vidare men jag hoppas det är ok att jag går och lägger mig". Nåja man vill ju inte vara ofin och de hade gärna fått fortsätta..... Gäster åkte hem och några stannade kvar och då var jag minsann inte så trött längre, klockan blev över sex innan jag somnade in. Kanske somnar jag lätt ikväll?

För att fortsätta lite på årskrönikan från i går så tänkte jag samla ihop allt dåligt och kasta över bord och behålla det bra.
Kastas gör: att stå ut med oärlighet, feghet, missunnsamhet, kontrollbehov och dåliga ursäkter. Mitt ohälsosamma och stressiga leverne måste också få ett slut. Jag har fått ont i ryggen, det kastas, har hostat och varit tät i luftrören, ut med skiten bara, varit trött och fysiskt orkeslös - jo jag vet att det kanske inte märks men med mina mått mätt så vill jag vara piggare, bort med orkeslöshet. Över bord med irritationen, sömnlösheten, oviljan mot matlagning och dålig planering.

Kvar på skutan får goda, fina vänner vara, uppmuntrande ord, långa, kloka, härliga samtal och hjälpsamhet. Jag ska planera lite smartare - egentligen är jag ruskigt bra på att planera (annars skulle jag inte hinna så förbannat mycket faktiskt), jag ska motionera - det är inget nyårslöfte utan en nödvändighet om jag inte ska säcka ihop, tror jag. Nya aktiviteter och nya människor får också vara kvar. Sången, revyn, teatern, Frk T:s nya älsklingssysselsättning att rida får också vara kvar men i smart planerade doser. Sen kommer nyårslöftet: jag ska försöka tycka det är lite roligt att laga mat....eller hitta nyttiga sätt att komma undan.

Hehe vad tror ni om att hitta en kock? En skapligt hälsosam rackare som också är varm, kärleksfull, gillar musik och teater (iaf att jag lägger många timmar på det), älskar barn och är ärlig och modig. Kan va nåt... nu är det ju inte nödvändigt att vederbörande jobbar som kock förstås.... men själva "kockandet" är bra om det finns.

Snön har fallit hela dagen, vi har promenerat både i går och i dag Frk T och jag - ni ser det börjar bra i alla fall. Kommer det inte mer snö än detta och det inte blir kallare än -3 så är jag helt nöjd med den väderlika tillvaron. Snart börjar vardagen och det ser jag faktiskt fram emot lite grand. Är lite trött på att slöa nu men det var nog nödvändigt. Jag brukar få energi av att bli riktigt trött på mig själv och min egen lathet... men det brukar ta ett tag, men nu så.

Vi hoppas på ett riktigt bra 2012 va! Klyschan, det blir vad man gör det till, tror jag inte helt på. Självklart påverkar vi våra liv men inte helt. Vi kan inte alltid styra vilka människor som kommer i vår väg, vi kan inte alltid veta hur de ska påverka oss eller hur de kommer att bära sig åt. Ingen på Utöja hade väl planerat att träffa på en viss tokskalle med vapen i hand - de skulle jobba för demokrati de, inte bli skjutna. Men vi kan påverka det vi kan och göra så bra och goda val vi kan. Ha ett fint år!