och går och kommer snart fram till fredagen. Puh eller. Fredagar kan vara nog så fulla av aktiviteter men i morgon är den första på länge utan utvecklingssamtal (jag har endast ett kvar =). Men det ska förstås handlas till kursen i helgen, kursen som ockuperat palatset så jag inte kommer att hinna öva I´ll be home for Christmas tillsammans med mina bästa medsångare något mer innan genrepet, help!!! Men jag övar på min datastämma och med Rascal Flatts förstås, flera gånger om dagen. Inte en ton får sitta fel......
I kväll har jag dock sjungit annat, hos Magdalena på Sångverksta´n. Frk T var med och lyssnade och konstaterade torrt att proffsigheten var större än något annat hon hört och jo så är det. Man får superproffsighet när man betalar för det och jag tror det kommer löna sig bara halsskrället blir helt bra. Börjar allvarligt fundera på om inte penicillin vore en god idé i alla fall. Min envisa motvilja mot antibiotika kanske inte får gå hur långt som helst, men jag håller väl ut någon dag till, örat har slutat göra ont och det är ju bra. Men dessa täta luftrör gör mig snart galen, sjunga går dock bättre än att prata. Det är pratet i skolan som förstör rösten. Jag behöver en talpedagog, fick lite råd av Magdalena men det är inte riktigt hennes gebit men jag testar väl. Mina elever kommer nog tycka att fröken pratar konstigt men det får dom säkert bara att lyssna snäppet bättre.
Jag sjöng Vem tänder stjärnorna i kväll och Eva Dahlgren är inte helt enkel, man får höja tonarten en del kan man säga och det räckte inte alls med C, inte vet jag var jag hamnade till slut men det höga är lättare än det låga, så mycket kan jag konstatera. Nu fick jag en ny läxa Destination Anywhere, en gammal Motownlåt med The Marvelettes, skitlätt..... eh typ. Men kul som tusan. Inte för att jag har så hemskt mycket tid att öva men tack och lov för Youtube.
Helgen ska jag använda väl tror och hoppas jag. Lite fika ska fixat till Mimkursarna och ett rep på söndag kväll. Så det blir allt fix och trix som säkert fattas, en översyn helt enkelt. Biljetterna är i princip slut, i går förmiddag fanns det fem ynka stycken kvar och jag gissar att de gått åt? Härligt med sug efter biljetter måste jag säga. Det är show Kumlaborna vill ha tydligen, inte teater sorgligt nog. Det vore kul om de vågade sig i väg på det också. Men nu ger vi dom show, glitter och glamour.
I januari kommer Forever young och att dansa till 60-talsmusik gillar de, det vet vi och i februari då blir det något alldeles unikt på Sturepalatset. Då kommer Länsteatern och bjuder in till Made in Kumla. Då kan hugade Kumlabor själva ställa sig på scenen och visa sina färdigheter blandat med proffsen. Det kan röra allt möjligt som sång och sketch såklart men även dans, trolleri, poesi, något alldeles udda eller unikt. Jag kommer skriva massor om detta längre fram men nu har ni fått en föraning. Börja fundera på dina talanger kära Kumlabo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar