Onsdag

Studiefrämjandejobb gäller dessa veckodagar och det är ofta befriande skönt även om det kan vara nog så mycket. Jag höll nästan på att bli tokig på förmiddagen eftersom telefonen ringde hela tiden och varje samtal tog en evighet. Nåja jag har i alla fall gjort en del bland annat pratat med en trevlig brandsnubbe om brandöversyn m.m. Det är ju bra att ha koll och kamrat R verkar faktiskt ha det (denna gång iaf ;) och det känns ju bra. Härom dagen var det en annan snubbe som dök upp ur tomma intet och det var Sveas ägare som nog, även om han var vänlig, ansåg att vi snor deras parkeringsplatser. En lista på verksamhetens omfattning tillverkas just nu för detta ändamål. Jag tror nog dessvärre att det snarare är boende i kvarteret bredvid som är skurkarna här. Möjligtvis är Bittan och jag okupanter på onsdagar men vi sa till vårt försvar att vi minsann brukar både fika och äta på Sveas dessa dagar. I dag åt vi istället på New Tokyo och har inte använt Sveas parkering ett enda dugg.

Jag har ju inte berättat om söndagens körkonsert. Slarvigt men jag skyller på min depressiva läggning just nu. Körsång lättar dock upp och därför ska jag ägna även kvällen åt detta. I söndags var vi i Boo kyrka och sjöng in våren (ligger skapligt nära Hjortkvarn om det är bekant). När jag var liten åkte vi dit och tittade på älgar för det vimlade av sådana där på den tiden, nu är det visst hjortar. Boo slott är tjusigt och bebos av en fortfarande rätt tjusig man vid namn Hamilton, en baron minsann. Han hade den goda smaken att kalla vår körledare för Glitterpinne och ge henne bygdens stipendium (jag hoppas det var på en massa pengar). Hon grinade såklart av lycka, dock inte fullt lika mycket som T:s fru när han sjöng solo på verserna i Aldrig ska jag sluta älska dig, det gick inte att titta på henne för då hade jag också stortjutit. Det är ju inte helt läge att tänka för mycket på vad man sjunger just i dessa dagar, man får helt enkelt lägga på känsla ändå utan att tänka. Hulkande stortjutssång är inte vackert! Men Kraxkören varken hulkade eller kraxade utan vi sjöng rasande bra precis som övriga medverkande körer. Jag är sjukt stolt över allt vi lärt oss denna vår och vill ni höra oss så kan ni ta er till Riseberga (om solen skiner) eller till Sparbanksbörsen (om det regnar) lördagen den 28 maj kl. 15. Då kan man också få höra massor av fler körer och solister, bl a Anna-Lotta Larsson (de som är så gamla att de minns Värmlänningarna på tv vet nog vem hon är). Vi ska köra bakom henne nämligen ihop med resten av Kristinas körer (tack och lov för det är skitsvårt) fyrstämmigt!

Övriga olyckor och fadäser denna dag då? Tja förutom att jag inte lyckades trycka ner cykelhållaren på dragkroken vilket gjorde att Frk T fick cykla till skolan så har det väl bara hänt ett par trista saker. En inställd fika med gammal god vän som jag sett fram emot, men det får bli nästa vecka. När jag till min glädje insåg att jag max behöver gå ner två kilo till för att komma i mina stl 36 byxor (har tre skitsnygga jeans i 36 som ligger och väntar in liksom) så insåg jag lika raskt att alla mina andra brallor hade hål. Då menar jag inte de tre som ska finnas där utan andra hål. Inte heller snyggt slitna, liksom ditstoppade hål av stackars underbetalda kineser utan riktiga hål mellan benen och i rumpan och det är ju måttligt snyggt. Men snabb som jag är tog jag en bredsladd in vid Marieberg kilade upp till Kapp Ahl och köpte två brallor för 79:- styck i storlek 38 så man får väl säga att problemet är åtgärdat om än tillfälligt (jag ska ju i 36:orna). Annars har jag lunchat på New Tokyo med bästa Bittan och nu är det lite mer datajobb innan jag måste lösa inköp alternativt bakning då jag i obevakat ögonblick utlovat fika till kören ikväll.