Återtagen identitet!

Jag har nu faktiskt bestämt mig för att återta min identitet här på Kraxrevynytt. Det har varit ok att ha haft den enbart till Kraxkompaniet men valet att göra så var inte helt frivilligt. Jag gjorde det valet eftersom det fanns läsare (varför de läste är för mig en gåta) som mådde dåligt av det jag skrev, även om det var något så banalt som snöskottning. Så av hänsyn till dem bytte jag identiteten och innehåll på bloggen. Den hänsynen orkar jag inte ta längre så om Du mår dåligt av det jag skriver så ber jag Dig allra ödmjukast att sluta läsa.

Jag måste ändå tacka lite, för läsarantalet ökade rätt ordentligt (jag borde haft reklam på bloggen) precis som min viktminskning och det var ju bra även om jag tvivlar på att det var det som var meningen ;). Nu kommer jag att återgå till ordningen och skriva om det jag har lust med. Det kommer att bli en del Kraxrapporter så klart, en del politik - mest skolpolitik, en del tankar och känslor men mina lite mer privata tankar delger jag er jag har lust att delge i en av mina andra bloggar. Japp jag har flera ;)). Jag gillar ju att skriva. Just nu håller jag faktiskt på med en bok och om någon skulle vilja trycka den får det nog bli under pseudonym, fast den risken är nog obefintlig. Jag skriver för att jag mår bra av det, jag får ur mig frustration, sorg, ångest och det som behöver ut och det sker med en massa svart humor. Men jag skriver när jag är glad också och då blir nog kanske inte humorn fullt så svart.

Den här dagen har varit rasande lång på jobbet, jag trodde liksom aldrig att den skulle ta slut och energibrist är nog en bra sammanfattning på läget. Det känns som att jag ska bli förkyld för jag är rätt orkeslös men det kan ju ha andra orsaker också. Ungarna var helt ok så det var inte deras fel. När skoldagen var slut så hade jag tre utvecklingssamtal. Det sista piggade dock upp en del för då kom det två gulliga föräldrar med kaffe och bullar till mig. De hade med en termos med kaffe, socker, mjölk och bullar, hur gulligt var inte det? Jag kommer sakna mina barn och även rätt många föräldrar för de har verkligen backat upp mig under dessa två år jag haft deras ungar. Det var ingen lätt match i början men jag hoppas och inbillar mig att jag faktiskt fått dem att växa en del och gett dem en vidare människosyn. Nu är det snart sommarlov och de ska vidare till andra skolor. Jag kommer sakna varenda en av dem.