Förnyelse

Ibland kommer man till gränsen även om det tar tid, så även jag. Det jag tänker på är håret. Jag tillhör de människor som frisörerna ser som problematiska. Jag slänger i färg och blekning på eget bevåg allt efter humör, jag karvar och klipper i min egen kalufs och jag går framförallt till dessa professionella människor på tok för sällan. Jag tror dock att jag är lite kul när jag väl kommer, för jag kan då och då låta dem gå lös och göra lite som de vill. I dag var det dags både för mig och Frk t som gärna går till frisören men som dessvärre åker på sin mammas tåg (hon låter mig dock inte längre sätta saxen i hennes hår). Frk T blir mest besviken om de tar för lite och det inte syns att hon klippt sig vilket jag gjorde klart för Y som denna dag jobbade trots att det var lördag. Klockan 11 infann vi oss på Bonny & Clyde och slog oss ner för frisering. Jag fick börja, när jag var klar och klart förändrad eftersom jag nu fick en lugg, så var det Frk T:s tur. Jag slank in på Synsam och valde ut fyra par bågar till nya brillor som jag tog med hem för hjälp att välja. Träffade en trevlig optiker som vanligt i den butiken. Det må vara dyrt men man får ypperlig service och kvalitet och man kan väl säga att man får det man betalar för (jag har blivit klart skeptisk till billighetsställena även om det finns de som blir nöjda där också). Ett par glasögon man har dagligen i flera år är nog det jag kan lägga pengar på, jag köper hellre billiga kläder och skor istället som man ändå tröttnar på lite snabbare.

Väl hemma ratades ett par direkt. För mycket 60-tal, jag såg tydligen ut som Elvis Costello och det vill jag ju verkligen inte (vad det nu är för fel på honom, minns knappt hur karln ser ut måste jag erkänna). Ett par tyckte jag kändes för lika de jag har. Nu står valet mellan ett par rätt stylade svarta och ett par smalare danska röda (de finns också i svart så det kan bli dom). Jag brukar oftast be optikern välja ett par och bara ta dom men nu var det kö och jag hann välja ut ett lass själv. Man fick dock bara låna fyra. Synundersökning hade jag nyss gjort, tyckte jag, men det var visst i februari förra året (tänk vad tiden går) så jag beställde en ny så till dess måste jag bestämma mig.

 Dom röda som också finns i svart

Dom svarta

Nu är jag Sveriges mest svårfotograferade typ, jag har, för att få fram dessa två, tagit sådär en 40 bilder till, som inte går att använda. Sen tog batteriet slut och klåfingrig som jag är, har jag nu knölat i nya batterier men får baske mig inte igen locket på kameran. Jag och tekniska prylar går helt enkelt inte ihop. Jag hatar för det mesta att vara med på bild men jag har tvingats vänja mig. Varje gång jag vet att det finns risk att jag är på bild i tidningen håller jag andan och ser som vanligt att de valt den allra allra sämsta på just mig. Det slår liksom aldrig fel men man vänjer sig, som sagt. Man får helt enkelt bjuda folk på att man ser ut som en idiot i tidningen då och då. Jag spelar ju heller inte revy för att se snygg ut. Allra roligast är att spöka ut sig så man blir riktigt, riktigt gräslig som min tant i sketchen "Helt sjukt" om väntan på vårdcentralen. Där får jag vara gammal gråhårig tant i prickig syntetklänning, mamelucker där toalettpappret hänger ut (som jag givetvis noggrant satt dit men självklart inte sett).  En klar favorit är annars Hedvig Kruse som har klimakterierött långt hår i tofsar, runda glasögon och väst i virkade rutor, då är jag som allra snyggast ;)). Ha en fin lördag alla där ute!