Å vad det är synd om mig!

Det är det faktiskt!
Lite i alla fall.
Fast jag tycker det ganska mycket :(
Allergihelvetesskiten blir bara värre.
Nu har jag så himla ont i benen också.
Hm det är självförvållat men det gör ont i alla fall.
Stackars mig!

Varför jag plötsligt är allergisk så här års vete fasen. De senaste åren har det kommit, förr var jag bara allergisk mot fåglar och sådana kan man undvika. Sen kom det ögonrinnande allergi i mars när snön låg kvar och det har hållit i sig 5-6 år nu. Men i år så rinner ögonen konstant sen helgen före midsommar. Jag blir tokig. Jo då jag har fått Aerius fast man får några andra Desloratadine Actavis och det ska vara samma sak för dessa Aerius går inte att få tag i enligt apotekstanten. Ännu har de inte hjälpt så värst fast jag tryckte i mig en direkt trots att jag tagit en receptfri innan. Ögondroppar har jag också och en spray för snoken (men den rinner inte så mycket). Förbaskade saker blomma klart. Jag kan ju inte säga att jag längtar till hösten för jag älskar sommar men det är fan snudd på. En ynka tablett ska man ta också fast det känns som jag behöver tio.... nåja nog med gnäll om det.

Jag har varit duktig i dag. Jag var till högen och trappan. Jag var där i fredags också och gick två vändor. Det har inte alls blivit som jag tänkt detta år för jag hann dit ett par gånger i början av maj sen har det varit teater för hela slanten och några turer till trappan har inte hunnits med. Så jag tänkte börja lite lugnt. Två vändor i fredags alltså och två eller kanske tre i dag. Hm det blev fyra, jag blev liksom inspirerad. Viktoria var nämligen där. Ja inte kronprinsessan utan Kvarntorpstrappans egen prinsessa, hon som på fotot "Besegra trappan" står med armarna i luften, då vet ni. En himla trevlig människa som varit Frk T:s fritidsfröken bl a och så jävla snygg. Alltså den kroppen skulle jag ge mycket för. Så jag tänkte varje steg jag tog, jag vill se ut som Viktoria, jag vill se ut som Viktoria....ja ni fattar 1708 trappsteg gick så lätt så. Dessutom var jag tvungen att stanna och ringa veterinären stup i sju, det tog 22 försök innan hon svarade och jag kunde få medicin till Fabbe, farsans jycke. Så det gick av bara farten. Men nu, jag dör fan, benen värker som tusan och jag inser att jag kommer få krypa baklänges ner för trappan (övervåningen) i morgon. Tre varv hade räckt kan man säga. Varför ska jag vara så efterklok?

Så det är synd om mig. Erkänn!

Snälla!