Det är fredag och veckan gick ju fort som den gör då man bara arbetar tre eller kanske snarare två och en halv dag. Jag fick lov att sjukskriva mig måndag och tisdag eftersom jag var så yr i skallen att jag varken kunde gå eller köra bil. Det blev bättre på tisdagen och kändes rätt ok så jag trodde det gått över. Men yrseln satte igång igen i onsdags och då åkte jag till kiropraktorn med insikten om att det kostar ännu mer att vara sjukskriven, för att inte tala om hur olustigt det är att hålla sig i väggarna när man ska gå. Nu är det bättre, han gör underverk denna Henric, men fortfarande lite yrsligt då och då men jag kan gå rakt. Ungarna hade längtat efter mig i skolan och DET kändes fint och välkomnande. I Kumla är det dessa dagar mycket sorg, tankar och känslor som man måste prata om och bemöta och det har fyllt veckan för många av oss. Vår skola är inte direkt berörd men barnen har ändå många frågor och är ledsna och oroliga. Vi försöker göra vårt allra bästa för att bemöta och försöka förklara det obegripliga utan att sprida rykten om det vi faktiskt inte vet och också utan att kasta skuld. Jag är riktigt ledsen över detta skuldbeläggande som kommer i och av detta mediadrev. Jag orkar inte ägna mer energi åt detta nu på ett tag så det får räcka i detta sammanhang.
Frk T är i full gång med nationella prov och det gläder en mamma när hon tycker matteproven varit enkla och hon fått beröm av fröken. Själv minns jag min mattekunskap från grundskolan som bedrövlig. Jag och Gardell plågades av samma material, Hej matematik och i boken den obegriplig mängdläran. Ibland visar jag mina elever mina matteböcker från åk 2 och 3 och de ser smått förtvivlade ut. En av dem frågade: Wow, var du ett geni i skolan? Varpå jag mörkade och sa, nja inte riktigt geni kanske men nästan.... De har lärt sig när fröken är tydligt ironisk och genomskådar detta direkt.
Men jag berättar aldrig för mina elever att jag hatade matte och tyckte att det var svårt (det gagnar dem inte alls att veta det) det var nämligen den tidens matte som var opedagogisk och onödigt obegriplig. I dag är det mycket bättre, men många föräldrar tycker det är knöligt. Eftersom vi inte fick lära oss olika smarta sätt att tänka, så kan det verka krångligt, men det finns så mycket smarta sätt i dag och alla kan hitta sitt bästa.
Som vuxen på Komvux var matte buskul och jag var helt förundrad över att jag förstod och glatt gav mig i kast med andragradsekvationer och annat "obegripligt". Det fanns förstås en gräns...grafer och sinuskurvor var inte min pryl och lär aldrig bli det. Frk T gjorde mig därför extra glad när hon glatt sa att hon i går missat en genomgång av grafer och koordinater men ändå klarat detta i dag för det var jättelätt. Nu var nivån säkert enkel men tycker man det är lätt i början är förutsättningarna för fortsättningen klart bättre.
Helgen ska ägnas åt repetitioner och födelsedagskalas för kusinerna som minsann fyller 13 år. Stort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar