-17 bara det borde fått både Frk T och mig att stanna kvar i sängen. Men så är jag icke fostrad av min ömma moder och fader så vi hävde oss upp. Larmet på bilen är inte heller förtjust i kyla eller så är det just det som det är. Det vägrar stänga av sig innan det fått yla en stund. Först la den vanliga nyckeln av och jag kostade på mig nya batterier för en hundring vilket inte hjälpte ett dugg. Att låsa med nyckeln i låset hjälper inte heller för då tjuter det vilt och går inte att stänga av. Jag har åkt runt med tjutande och blinkande bil flera gånger de senaste dagarna och snart anmäls jag nog som ärkebiltjuv. Reservnyckeln används nu och det har hjälpt lite men nu vid denna stränga kyla vägrar även den att lyda. Det går inte att låsa upp, jag får ta till nyckeln i låset och då tjuter det, sen går det att stänga av med fjärren medan man kör. Nu ska skiten kopplas ur helt enkelt.
Skoldagen var väl helt ok men tre planerade utvecklingssamtal blev inställda på grund av sjuka barn. När jag kom ner efter det som blev av, sa arbetskamraterna att Frk T ringt men det var inte bråttom. När jag såg att hon ringt åtskilliga gånger även på mobilen ringde jag upp och då har ungen ramlat utanför Lidl och landat på framtänderna varpå jag hade viss oförståelse för INTE BRÅTTOM! Jag hade precis insett att min egen nacke hade lagt ner och huvudvärken sprängde men vad var det mot förstörda framtänder! In i den tjutande bilen som faktiskt höll käft just den resan, hämtade ungen och mot tandläkaren.
Där visste dom vilka vi var eftersom hennes underbara skolsyster redan ringt och förvarnat. Frk T tyckte inte det var så akut eftersom det hände vid lunch... och det inte var så farligt, tänderna satt kvar, var inte lösa och inte trasiga. Det gjorde fortfarande lite ont och hon hade fått alvedon. Tandläkaren var trevlig och vi fick komma in direkt nästan. En röntgenplåt är tagen och det ska anmälas till Folksam om det blir något i framtiden. Två veckor där hon inte får bita i något hårt med framtänderna gäller.
Efter det blev vi sugna på chips (ytterligt korkat men vi behövde tröstas) och svängde in på platsen för ödet. Vid inhandlandet av denna chipspåse påpekade jag för killen i kassan om hur halt det var utanför och att min dotter halkat och slagit i tänderna. Vet ni vad han svarade? Jo det var inte deras ansvar utan kommunens och de skötte det så dåligt. "Men du, sa jag då, det måste väl ligga i ert intresse att folk inte halkar också och det slits väl på isen hela dagarna och folk kan halka, gå ut och salta vet ja". Men då hade dom inget salt förstår ni varpå jag kontrade att de hade en hel hylla och att han kunde ta ett paket och helt enkelt gå ut och salta utanför ingången. "Kan man använda sånt salt, det visste inte jag?" Alltså vad ska man säga?
Väl hemma åt vi chips och kompletterade på så vis huvud- och nackvärken med gallont (smart värre som sagt). Kören blev inställd för Kri hade feber och var sjuk vilket jag denna kväll inte grät över, precis. Ovanpå allt så har en räkning av nån anledning inte blivit betald när jag skickade räkningarna, den låg med som e-faktura men hade väl nåt senare datum när pengarna var slut, det är enda förklaringen. 160 spänn extra går det på, morrrr. Men jag stryker den här dagen ur kalendern nu.
I morgon är det onsdag min favoritdag i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar