Nu är det dags för lugn....

hur det nu ska gå till?

Fick en riktig käftsmäll i dag. Inte så där på riktigt att nån slog mig på käften men jag blev lite rädd. Ett par, tre minuter trodde jag att jag hade hjärtinfarkt. Mitt under lektionen gjorde det plötsligt jäkligt ont i hjärtat, speciellt att andas in vilket jag var tvungen till eftersom jag hostade hela tiden. I vild panik funderade jag på om det gjorde ont i vänster arm eller inte. Det släppte efter en stund men olusten har suttit kvar hela dagen. Och nu efteråt tycker den inbillningssjuke att hon har ont i vänster arm..... Men vår gympaRobert lugnade mig förut med att om jag kunde lyfta armen över huvudet utan problem så hade jag inte hjärtinfarkt. Det kan jag fortfarande, men jag har lite ont i axeln men det är säkert mitt psyke som spökar. Jag hade troligen ont där innan också om jag hade känt efter.

Jag inser naturligtvis att det är stress. Det är för mycket nu, men jag är tacksam mot mig själv att jag just i dag lagt in en repfri dag. Efter två sena kvällar med långa repetitioner och före det, hela helgers rep i många veckor är jag slut. Till det kommer all planering, alla listor på allt som inte får glömmas, allt som ska köpas, alla ska få reptid, alla ska må bra och lära sig och ovanpå det ska jag själv lära mig repliker och sångtexter... och sjunga utan röst. Huvudet känns som ett getingbo.

Sen måste man jobba, just nu planerar jag dessutom för två klasser eftersom min kollega har viktigare saker i livet att ta hand om och inte kan vara på plats. Det finns en vikarie men de har oftast ingen planeringstid utan går in och gör det de blir tillsagda så gott de kan. I dag hade vi dessutom ansvar för "Lärare möter lärare" vilket innebär att olika lärare har hand om en sorts föreläsning om något man gör. I dag skulle vi prata om Storyline som är ett tematiskt arbetssätt. Tror ni det kom någon? Icke, inte en käft dök upp. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Rolf Östman var ju optimistisk där han satt med allt kaffe, kakor och frukt och valde efter att ha väntat den akademiska kvarten att spela in vår föreläsning. Så där stod vi och berättade för honom och en webbkamera. Ja så kan det gå.

Jo då, jag har varit på palatset också, jag och järngänget har ställt alla bord och stolar som de ska stå, städat undan och dekorerat lite mer. Jag har också kommit ihåg att ta med frigoliten att lägga ovanpå baslådan. Men det blev ingen lång stund och det blev hämtpizza till mat även om en sån dryper av kolhydrater. Jag orkar inte tänka på sånt just nu. Nu blir det sömn här. I morgon är det genrep sen är vi igång och lugnet kommer.

Och jo jag vet, jag måste ta det lugnt, det är inte värt osv osv jag vet allt det där och jag ska. Som tur är, är jag världsbäst på att slappa också, bara så ni vet.