Duellen är över och förbi...

Så var det slut på det roliga, eller nåja nästa grej tar vid. Dags att koppla över från country and westrn till Julsånger. Känns lite skumt men det går fint, det vet jag. Höstmörkret lägger sig därute medan jag knåpar på först en artikel till Kumlanytt och sedan denna blogg. Tar man en glögg kanske julstämningen infinner sig.

Fast just nu njuter jag av minnet från gårdagskvällen. Vilken kväll!!! Vilken publik!!! Det blev hur kul som helst och ett drag utan dess like. Mycket av förtjänsten för det låt hos de 21 partyprissar som chartrat en buss från Närkes Kil. De visste hur man roade sig på westernvis de. De fick igång alla andra också. Line dancen blev en stor succé och det var lite synd om Ullis som gjort den men själv var på bröllop. Vi som lärt oss den gjorde vårt bästa för att förmedla och publiken var hur nöjd som helst.

En och annan miss blev det sångmässigt men det struntade väl publiken i. Jag började en takt för tidigt på Joline men orkestern var ju med i matchen så det löste sig ju blixtsnabbt och var säkert inget publiken märkte. Inte såg jag texten på Me and Bobby Mc Gee heller men det knölade jag också till. Det är inte lätt att se en text iförd röda solbrillor i strålkastarskenet när man normalt behöver riktiga glasögon för att se ;). Men vad gjorde det denna fantastiska kväll.

Zoran Ladinek och Fredrik Persson fotade för fullt och jag fick denna, en aning närgångna bild av Zoran nyss. man ser varenda rynka men också känslan i sången så jag bjuder på rynkorna. Tack Zoran.