Jag tar det och skriver om istället för kärlekens som det råder viss brist på. (Ulf Lundellåt om nån inte fattar).
Livet går upp och ner och tillvaron är ömsom ris ömsom ros. Jag känner mig ibland glad, nöjd och tillfreds som fan och så kommer jag att tänka på orosmolnen som alltid hänger över huvudet. I mitt fall i huvudsak pengar eller så handlar det om hälsa (min eller dotterns, alltid har någon ont någonstans).
Ibland kan jag undra vad jag gjort för fel och när i livet jag gjorde det. Rätt ofta kommer jag tillbaka till att jag begick det största felet när jag vid 18-års ålder tackade nej till erbjuden plats på Uppsala universitet, skulle bli operationssyrra. Japp det var första felet och jag skyller det helt och fullt på en dösnygg halvitalienare som gjorde slut med mig två månader efter nejtackandet. Hade jag inte gjort det hade jag säkert varit gift med rik doktor (troligen skild men det hade kanske lönat sig ändå) och haft fint nybyggt hus med vita fyrkantiga krukor i fönstren.
Fel nummer två, jag slutade dansa när flyttade till Karlstad (istället för till Stockholm vilket jag borde gjort) med fullständigt ohängd och naiv pojkvän som helt levde i det blå. Honom kan jag inte ens med bästa vilja i världen kalla snygg. Undrar vad tusan jag tänkte med då? Hade jag dansat vidare och flyttat till Stockholm kanske jag jobbat på nån teater men troligen varit lika fattig.
Misstag nummer tre, jag gifte mig inte med J. Det var dumt för han var fattig glassföräljare när vi bodde ihop och är numera rik datanörd.
Misstag nummer fyra, jag fick vid 36 års ålder för mig att bli lärare. Det innebär nu taskig lön, för tillfället inte helt bra arbetsgivare även om jag gillar min nya chef och en satans massa studieskulder som ska betalas med 1500 pengar varje månad. Jag inser att jag tjänat lika mycket som undersköterska utan studieskulder. Men nu ville jag inte vara undersköterska förstås.
Det är ju fan att man inte kan göra något rätt. Men när jag har mina positiva stunder tänker jag att det kanske var tur. För annars hade jag inte träffat "minderårig" sötnos till kakelsättare som blev en fantastisk pappa även om han inte stod ut med mig och då hade jag inte haft Frk T utan någon annan unge och det vill man ju inte ha, man vill ju ha sin egen eller hur? Om jag bott i Uppsala hade jag heller inte startat något revysällskap i Kumla och det hade ju varit rackars så trist.
Nu ska jag åka och gratta min pappa som fyller år och innan dess ska jag ta en huvudvärkstablett. Man får ont i huvudet av att få stegar i skallen nämligen. Men dagen bjuder på en del glädje som vårsol. Tvätten hänger ute, cykeln är servad av grannen, pannrummet är städat - det innebar förstås att jag trampade i kattskit och fick slänga en gardin. Katten lyckades nämligen bli instängd där i natt. Där fanns ingen låda med sand men väl en gardin som kunde dras ur hyllan och användas som toalett. Nåja vad skulle hon göra den lilla stackaren. Gardinen var ändå rätt ful och nu ligger den i soppåsen, det finns gränser för vad jag tar rätt på. Ha en trevlig dag alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar