Alltså man kan gilla snö eller ogilla. Jag älskar Snö om det gäller fina smycken, tog mig till och med för med att inhandla både ett par örhängen och ett halsband av märket Snö till mig själv i julklapp. Det vita som faller ner från himlen kan man också älska om man bara kan sitta inne och se på det vackra eller om man är en sån där hurtig typ som spänner å sig skidor (det är inte jag). Om man däremot måste ge sig ut med snöskoveln och ta bort eländet så blir uppfattningen något annorlunda. Alltså han som kör snöplogen här nu för tiden (jag tror det var hans far som gjorde det tidigare och han var betydligt bättre på konsten att hantera plogen) faller inte i helt god jord hos mig och grannarna. Han måste vara oerhört rädd om bladet eftersom han inte sätter ner det ordentligt. Det innebär att vi åker på en guppig tvättbräda till väg, liksom att en vidrig sörja till slask kommer uppstå frampå vårkanten som kommer nå en till mitten av vaderna ungefär. Skulle jag få önska kunde han ju vara snäll och vrida lite på bladet från garageuppfarterna också. Den förra plogaren kunde då och då till och med ta sig till med att raka av uppfarten även om det inte skedde ofta men man får ju ha måtta på krav. Jag kan förstå om detta inte funkar i ett tätbebyggt villaområde men här på landet är det en bit mellan husen så..... men nej, jag förstår..... vi ska härdas. Nåja jag tackar för hjälpen med viktminskningen. Jag har fått en del hjälp med den denna höst och vinter fast på olika sätt.
För att öka på den (viktminskningen alltså) ytterligare gav jag mig i kast med studsmattan som till min stora förtret står kvar ute. Kamrat R ansåg att det kunde den göra förra vintern varpå jag svor osande ramsor när jag tvingades skotta eländet flera gånger (den tål väl 100 kg eller så) och lovade mig själv att nästa vinter då minsann, då skulle studsmattan ner och alltså inte bara nätet. Nu är det nästa vinter!!! Tror någon att studsmattan är nere? Nejdå, inte alls, fast jag jobbade på det. Först försökte jag få nämnde kamrat att ta ner inte bara nätet utan också själva hoppskynket alltså, när detta inte gjordes eftersom det kunde vänta till nästa dag, helg, år...så försökte jag själv men klen som jag är så satt fjädrarna hårt som satan så jag tänkte vänta till nästa helg och då kom snön.... jaha alltså återstod denna dag skottning. Den skottningen var inte att leka med eftersom det var en hård isklump på 3,6o i diameter och ca en dm tjock underst. Tja jag har fått nya snygga armmuskler på köpet....men nästa år då jäklar.....
För att spä på saker att gnälla över så har jag denna dag också ägnat mig åt att städa Skalmans bo, akvariet alltså. Det är ingen lek det heller, men denna gång var Pizza borta så han var i tryggare förvar även om jag höll sträng koll på katten. Nåja allt vatten togs ut, stenarna är skurade, pumpen befriad från allt träck och nytt vatten i akvariet och sköldis iploppad. Tror någon att jag får igång den nya pumpen? Nä då, naturligtvis inte, den kräver av någon sabla anledning en manlig installatör. Så har det varit varenda gång både med denna nya mer avancerade historia och den gamla enkla. Så fort jag gjort rent den och satt ihop den korrekt så tänkte den inte gå. Någon av manligt kön grejar en stund och trots att vederbörande inte har en aning om vad han gör åt saken så går pumpen sen. Detta fenomen hoppas jag snart ska inträda även denna dag.
Vill ni läsa mer gnäll? Satsa på Björn Bergmans blogg, han finns som en av mina favoriter. Ha det bäst, blink, blink.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar