Frk T ringde på förmiddagen till jobbet. Baksidan av att hon fick ta med mobilen kan man säga. Hon skulle minsann meddela att hon tänkte ta bussen hem idag, först skulle en kompis med men när jag sa nej skulle hon minsann åka hem ensam. Ok sa jag som trodde att det anfallet nog skulle gå över till det var dags för hemfärd. Hon ringde dock och meddelade att hon var hemma kvart i två. I kväll visade det sig att det var lite jobbigt att gå från bussen och hem superkissnödig så i morgon blir det nog fritids i alla fall. Det känns dock som att hon är på väg att bli stor och att vi kanske kan säga upp fritidsplatsen i fyran. Vi får väl se. Det kan ju vara tristare vintertid i mörker och spöregn förstås.
Annars har det rusat på som vanligt på jobbet. Fick en del att fundera över i går kväll men det har jag inte hunnit med att tänka på, vilket kanske är lika bra det. Ibland kan det vara svårt att riktigt veta hur man ska reagera på saker. Hade jag vetat vad jag vet nu för ett halvår sedan hade jag mått skit men nu är det rätt ok. Funderade på om jag skulle bli deppad eller lättad? Försöker välja lättad, det kan vara lika bra att släppa sina hang ups tror jag ;). Jag är inte fullt så öppen att jag tänker avslöja mer än detta om mina tankar, det får räcka så här.
För övrigt laddar jag för de sista två föreställningarna på fredag och lördag. En positiv sak är att vi fått en ny lokal till våra kläder och möten. Den ligger perfekt till och blir mindre än lägenheten men är fräsch och fin utan sunkiga heltäckningsmattor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar