Så var det vår då!

Valborgsmässoafton! Det blev Kumlasjön i år också, tack och lov så var tivolit av betydligt mindre slag. Frk T fick den stora äran att bära en fackla fram till killarna som med pilbåde sköt iväg pilar för att tända brasan ute i vattnet.

Denna begivenhet som var kvällen stora behållning skedde efter ett tyvärr rätt trist vårtal och lite skön körsång. Begriper inte varför inte vårtal kan vara fyllda av lite humor och känsla, ska det vara så svårt?

Bofinkar och Blåmesar

Talgoxar och Gulfinkar, detta har jag ägnat dagen åt. Hur de ser ut och hur de låter har bästa naturläraren B lärt både mig och ungarna. Jag har sett och hört detta förr men har vansinnigt svårt att komma ihåg och skilja på olika fåglar. Just nu kan jag dessa fyra i alla fall och några till kanske. Vi gick ut i våren och lyssnade och jösses vad de sjunger. Det gäller bara att höra och ta sig tid att lyssna.

Förkylningen har hållits i schack med alvedon och nässpray men nu när det är kväll så är det över en med full kraft. Därför ska jag lägga mig nu. En helg väntar och det finns en del att göra kan man säga. På lördag har jag dessutom tänkt roa mig och jag jobbar hårt på att bli frisk.

I morgon ska våren hälsas officiellt välkommen. Frk T har fått ett ärofyllt uppdrag att vara fackelbärare och vara med när brasan ska tändas vid Kumlasjön. Hm och jag har ingen kamera... tur kamrat R har värstingvarianter till kameror. Dom verkar aldrig gå sönder, det är bara jag som har den effekten på den typen av apparater :(

Förkyld tillvaro

Tyck gärna lite synd om mig, tack. Snoren rinner och jag nyser stup i sju. Eleven I i klassen är i alla fall en som gillar läget eftersom detta innebär att inte bara hon nyser (hon gör det av allergi) och det ger väl någon slags symbolisk rättvisa ;)

En hektisk och jobbig dag har det varit på jobbet. Eftersom slöjdlärarna bytt dag för de behövde vara lediga blev dagen i princip helt utan pauser. Lite tungt, tur att inte alla onsdagar är sådana. Hann i alla fall skriva några omdömen på eftermiddagen och planera in nästa veckas samtal.

I går råkade jag slå på ettan och såg en intervju med Annika Östberg som visade en ödmjuk och trevlig attityd. Hon berättade okonstlat men också känslofyllt om sitt liv, hur det varit och är just nu. Mycket intressant, jag såg inte från början men hoppas de sänder en repris på någon sebar tid. Rekommenderas!

Skulle åkt till Pizza men förkylningsutbrottet gjorde att jag sköt upp det till i morgon. C skulle få besök av valpköpsintresserad dam från Västerås vid åttatiden nu ikväll så jag hoppas alla valpar är sålda snart.

I morgon ska kollegan A och jag till naturskolan med ungarna, håll tummarna för att det verkligen ska bli bättre väder. Jag orkar inte frysa också det räcker så bra med snorigheten.

Fast till helgen är jag så klart kärnfrisk, bara så ni vet det ;)

Förba...e kamera

Varför???????????
Här skulle ha ploppat upp lite fina bilder från Frk T:s dansuppvisning som förgyllt kvällen men den förbaskade kameran la av helt, trots att jag bytte batterier precis innan jag skulle fota. Den säger bara att batterierna är slut och inte ett foto gick att ta. Sist var den inlämnad i sex veckor eller så och allt verkade ok men nu jäklar ska jag ha en ny, morrrrrr!

Mina söta dansledare har som vanligt gjort ett gott jobb och ungarna var duktiga. Denna uppvisning är så lagom. Det tar lagom lång tid och det är lagom ambitiöst. Detta är beröm! Det är så skönt .... tja lagom ;) Frk T var duktig så klart trots att hon nästan missat två gånger (i torsdags tittade hon lite och dansade lite) när hon var sjuk. Lite fika efteråt gör allt extra trevligt. Det är ändå rätt skönt att aktiviteter börjar ta slut nu när våren kommer med stormsteg. Det har varit en ganska fin dag. När vi kom ut från Skogstorp hade det regnat lite och det luktade riktigt sommarregn, härligt!

Annars känner jag en förkylning i antågande och en sån vill jag inte ha. Här garderas med c-vitamin, enchinea och vitlök (trots lukten) för jag har inte råd att vara hemma mer. Usch elräkningarna är fortfarande skyhöga eftersom mars var rätt kall. Nu är värmen avstängd så nästa månad borde bli bättre. Två sommardäck måste köpas också. Men det vänder väl och jag vill gärna ha tur i både spel och kärlek, kan man önska sig det, tro?

Hektiskt med nice

Full rulle på jobbet med bad bland annat, vilket gav mig lite planeringstid i cafét på badhuset. Efter jobbet, ett välbehövligt besök hos bästa kiropraktorn H som varnade för en hemsk kväll eftersom jag befann mig i ett stelt kassaskåpstillstånd (jag vet att jag är vig som få, men jag behöver faktiskt vara sån, för att må väl). Efter det, en trevlig stund på Java som fick mig att helt glömma tiden, eftersom sällskapet till slut utbrast; du, när skulle du vara i Kumla? Klockan sju, svarade jag, och insåg snabbt att hon var halvsju. Hm, var tvungen att hämta glömda linnen (av Frk T glömda i kamrat R:s bil) i Gällersta. Det gick sen undan till kamrat I som var dagens värld för Krax styrelsemöte. När det vara avklarat bestämde vi oss för att gå en sväng.

Jag insåg plötsligt att kamrat I klätt sig för motionerande i en snajdig overall medan jag stod där i kiropraktorns favoritkjol (blev tvungen att komplettera den urringade toppen med nåt passande för dagen) och svarta, tack och lov inte högklackade, kängor samt en hamburgare i näven. Det måste sett rätt roligt ut. Omaka kan man kanske säga, synd att vi inte förevigade det hela. Tack och lov mötte vi inte min viktväktarkonsulent förrän jag smaskat i mig hamburgaren, som dock var hemmagjord, med sallad och tomat till. Tack I för den, föresten. Nu står sömn på agendan. God natt.

Flyttbestyr

I dag var vi några få men starka och ihärdiga kraxare som flyttade ut från lägenheten och in i vår nya lokal. Det är en del kvar att göra som att ta ner lampor i gamla lokalen och sätta upp hyllor och stänger i den nya. Det blev bra med soffan i alla fall och vi fick in mötesbordet. Det blir en lokal med mycket kläder i men också plats för lite möten och småfester. Tack ni som hjälpte till! Det var en dag som många hade mycket annat och stå i men vi fick över allt till slut.

Har fixat ett antal måsten i helgen, det känns bra även om många återstår och stressen kvarstår. Kvällen har i alla fall slutat rätt trevligt. Facebook kan vara en källa till trevligheter även om det kunde ha varit ännu bättre förstås ;) Nu står i alla fall sömn på tapeten efter att jag hittat ett lagom urringat klädesplagg för morgondagen. Jag jobbar ju trots allt med barn så det får ju finnas gränser.

Fullt upp!

Helger borde vara tid för rekreation och vila. Alltså bara slappa, helt enkelt. En sådan helg har jag inte haft på myyyyycket länge. Våren har varit full av repetitioner, föreställningar och andra måsten. Givetvis har det varit roligt men också jobbigt. Nu hänger andra måsten över mig som omdömen och utvecklingssamtal, årsmöten och flyttbestyr. Det ska bli grymt skönt när allt lugnar sig. I morse kom Frk T in i mitt sovrum och meddelade att vi minsann borde göra något roligt i helgen. Jag berättade att vi förutom flyttbestyr skulle gå på teater "En natt i februari" som kamrat U var med i. Just teatern var ok men någon flytt ville hon minsann inte lägga tid på. Ett gräl om vikten av roligheter bröt ut men avtog efterhand. Tror dagen varit rätt ok trots att kamrat R och jag flyttat lite soffor. Min soffa fick åka till nya kraxlokalen (att få in en soffa där var inte helt enkelt men gick efter lite trix) och krax soffa fick flytta hit. Åh så bra det blev med en större soffa även om den säkert är äldre och mer sliten, det blev fint ändå. Vi firade med grillfest och familjen Lugn och kamrat M slöt upp liksom grannungen V som minsann hellre ville äta kött här, än lax hemma. Nu sover alla utom jag. Jag ska strax göra detsamma och hoppas på en dag utan stresshuvudvärk. Jag har i alla fall fixat några måsten i dag så det kan funka. Håll tummarna!

Jordbävning

På måndag kör vi urringat brudar! Den "käcke" böneledaren Kazem Sedighi har varnat för oss lössläppta kvinnor som har för urringade kläder eller för korta kjolar. Vi driver ju alla stackars karlar i fördärvet. Jag har alltid undrat över slöjtvånget och det faktum att män uppenbarligen inte kan kontrollera sina lustar om de så mycket som ser kvinnligt hår. Obegripligt för oss sekulariserade svenskar. Denne böneledare drar nu varningarna ett steg längre och menar att vi lösaktiga kvinnor orsakar JORDBÄVNINGAR, en snabbtänkt kvinna vid namn Jennifer har nu uppmanat alla kvinnor på jorden att på måndag ha lite extra urringat så får vi se vad som händer. Om inte Katla får ett utbrott då så får hon det aldrig (lite trist om vi åstadkommer det förstås, men det är nog det motsatta som är meningen, om nu någon skulle missförstå ironin). FB-gruppen i detta har strax över 100 000 medlemmar nu så häng på brudar. Det ska bli kul när den käre Kazem ska förklara bristen på jordbävningar på måndag. Å du, håll tummarna för att ingen uppstår ;)
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fnyheter%2Farticle7006880.ab&h=62b88

Teaterföreningar

Så finner man sig själv vara vice ordförande i två föreningar då. Jag har suttit i styrelsen för Amatörteatersamverkan sedan föreningen skapades och i och med det alltid suttit med på ATR:s styrelsemöten eftersom de hålls samtidigt. Vid årsmötet valdes jag in där också. Det har inte varit särskilt betungande och har gett oerhört mycket bra kontakter och bra information inom amatörteatern. Nu finner jag mig plötsligt vara vice ordförande i båda föreningarna Av bara farten blev jag också medlem i Nya Teatern eftersom jag annars inte var medlem i ATR och det kan ju verka lite knasigt. Kvällen har med andra ord handlat om styrelsemöten. Helgen kommer bland annat handla om flytt av Kraxlokalen och lite teater på lördag eftermiddag.

Nyss fick jag en förklaring på myrinvasionen i köket. Eller förklaring föresten, det kom ingen, men på tv sa de att massor av människor i vårt län har problem med svartmyror. Kanske behöver jag inte söka efter en myrslok på Blocket utan att de försvinner av sig självt om ett tag. Kanel gillar de inte i alla fall. Ett tips för er andra som har myror som husdjur. Däremot gillar de fukt och sött. Här dränks de i en blandning av sprit och sirap när de för att undkomma kanelen söker sig till det framställda glaset. Nu är jag grymt trött. Sov sött.

Mer näsblod.. och spöken?

I dag hade vi löst allt som så att Frk T var hos kamrat I och jag var till jobbet mellan 10 och 16 ungefär. Nu blev klockan lite mer innan jag kom därifrån och Lilla h ringde när jag var på väg; Frk T blöder jättemycket näsblod och mamma har hunnit åka. Bara att stå på alltså. Trollteater blev det ingen förstås. När blodflödet var stoppat skjutsade vi lilla och stora H till teatern och vi åkte till apoteket och köpte blodstillande kompresser. Nu har det varit lugnt med blödandet men den lilla damen är inte pigg ännu, snorig, hostig, blek, matt och hålögd. Vi blir med andra ord tvungna att stanna hemma en dag till.

I morgon kommer eleverna efter ett par dagars extra ledighet och vi har planerat att ha läsvecka. Jag hade i dag lånat en stor väska med böcker på biblan och de stod i bilen. Alltså blev jag, med Frk T i släptåg (hon vägrade stanna hemma), tvungen att åka till skolan med väskan. Det finns inget så spöklikt som en tom skola på kvällen. Både jag och Frk T kände det som att någon mer var där. Det lät som en dörr slog igen lagon då vi skulle åka, jag ropade högt flera gånger men inget svar. Ett spöke eller någon levande? Inbillning eller inte? Vem vet? Tänkte en tanke på att kolla källaren men la ner den idén när jag såg minen på Frk T. Var någon där hoppas jag vederbörande hade rätt att vara där och skyndade sig ut innan larmet gick på.

Utan kontakt

Vad gör man en dag då bredbandet lägger av? Dagens I-landsproblem, jag vet, speciellt som en massa stackars människor inte tar sig hem eftersom Eyjafjallajökull härjar vilt och spyr ut sin aska (jag tog tydligen i härom dagen då jag skrev Katla, även om nån expert i dagens Aftonblad är rädd att även hon ska vakna). Bland dem som inte kommer hem finns min svåger fick jag veta, han sitter tydligen fast på Irland och får ta bussen hem via Frankrike. Nåja, jag har i alla fall varit utan bredband och därmed både utan datakommunikation med omvärlden och utan tv. Frk T var mäkta härsken eftersom hon sjuk och eländig inte orkade så mycket annat än att glo på burken. Jag skulle fixa en massa jobb via datorn hade jag räknat ut. En del har jag fixat nu under kvällen och annat får vänta lite till. Kamrat R kom givetvis hit efter jobbet och löste problemet, dagens rådgivning per telefon fungerade inte. Jag blev alltså tvungen att ta mig för en del annat under dagen.

Frk T:s garderob är nu rensad och tre kassar kan lämnas till bättre behövande. All återvinningsbar plast och alla konservburkar har hittat till återvinningsstationen. Disken är borta. Jag har; håll i er nu; BAKAT muffins (förmodligen för första gången i mitt liv eller i alla fall på mycket länge). Allt för att Frk T skulle bli glad. I och med detta så bjöd vi familjen "Lugn" och kamrat R på fika med nybakade muffins. Nåja, det ska tilläggas att kamrat I hjälpte till med lite vispande och upphällning i formar. Goda blev dom och flertalet är förpassade till frysen eftersom de inte alls passar in i dieten som hålls i detta hus.

Jag hade verkligen hoppas att Frk T:s sjuka skulle vara över nu, men hon verkar ha drabbats av något lika eländigt som höstens svinpärs. I torsdags kväll fick hon feber och hon hade nog närmare 40 grader när hon var hos sin pappa i helgen. Under söndagen försvann febern men hon är snorig och har fortfarande halsont och har dessutom börjat blöda näsblod. Precis som sin mor har hon drabbats av detta gissel. Näsbloden forsar så fort jag är nedsatt och är på väl att bli sjuk eller efter att ha varit sjuk och nu verkar min älskling få det likadant. Fan, det är verkligen inget jag önskar mitt barn. Efter diverse hysteri och en blödande näsborre i nästan en timma under kvällen (hon blödde i går också men inte så länge och mycket) lugnade hon sig när hon låg bakåt och det slutade rinna. Då hade jag tryckt ihop näsan och hon hade legat, suttit, stått och bara gråtit och det vägrade sluta. Nu känner hon att hon vet hur hon ska göra i alla fall. Det gäller att komma på vilket sätt som känns bäst för en själv istället för att lyssna på alla förståsigpåare det vet jag av erfarenhet. Nåja huvudsaken är att det ger sig. I morgon ska jag försöka gå på ett par möten på jobbet och kamrat I tar hand om Frk T sen får vi väl se hur hon mår. Vi har trollteater i morgon men vi får väl se vad som orkas med, just nu känns det inte så troligt. Sömn känns däremot välbehövligt, jag sov lite för länge i morse så det kan bli ett problem. God natt i alla fall.

Världsfrånvänd eller...

Alltså ibland undrar man ju lite över sig själv. Jag har alltid varit intresserad av nyheter och samhällsfrågor, finner mig ofta sittandes gloende på kulturnyheter och dokumentärer om Rumäniens traktorer (var det tristaste jag kunde komma på) och annat som normala människor anser vara ointressant. Men i dag var jag så uppfylld av jobbet och av att Frk T plötsligt blev sjuk (halsont och hög feber) så jag lagade mat, tog hand om barnet och slog mig sedan ner vid datorn. PÅ FB funderade jag lite smått över varför det var så många kommentarer om aska och inställda flyg. Tänkte lite löst, att jag kanske skulle kolla Aftonbladet eller så, men kom mig inte för. Först kl. 22 blev det nyheter och det var som att ha missat sunamin, den där julen ni minns. Hekla på Island vägrar tydligen att hålla sig lugn trots att hon sovit ganska sött sedan 1800-talets mitt. Då hade hon utbrott i över ett år, så det kan nog ta ett tag innan alla stackars strandsatta människor kan flyga hem igen. Flygplan kan nämligen inte flyga genom vulkanaska fick jag lära mig. Inte kul att sitta fast i fjärran land men bättre än motorstopp i en jumbojet. Fy vale!

Annars har dagen bjudit på hårt lärarjobb kan man säga. Efter avslutat elevarbete var vi tre stycken från skolan som gick på föreläsning om ätstörningar. Frk T ringde och sa att hon ville åka hem tidigare från sin kompis. Varning!!!! Dessutom cyklade det stackars barnen. Hon hojade hem och hade vid hemkomsten 38,9 graders feber. Den steg ytterligare innan hon kom i säng, så det fick bli alvedon och sömn för hennes del. Det innebär förstås att jag måste vabba i morgon och jag hoppas verkligen att R kan hämta henne för pappavistelse. Vi ska ut och göra stan osäker i morgon. Men är Frk T alltför sjuk får väl planerna ändras.

Dagens solskenshistoria är följande: en elevs marsvin ramlade i söndags ner i en brunn och i dag hittades det levande av en vaktmästare. Lite synd att jag i morgon inte får träffa den lyckliga ägarinnan men jag är så glad för hennes skull.

En vårbild på en av Pizzas goa bebisar! Fotografen är Carina Arvidsson

Feminist - javisst!

Det är väl förstås självklart att jag är feminist. I dag var kommunens alla lärare obligatoriskt kallade till en jämställdhetsföresläsning med Gudrun Skyman. Till skillnad från vissa andra var jag ganska positiv. Gudrun och jag har inte alltid samma åsikter men hon är kunnig inom detta område och kul att lyssna på.

Jämställdhetsmålet - för det är ett mål som vi definitivt har en bit kvar till, som hon påpekade ett flertal gånger, är följande: Alla ska vi ha lika mycket makt att utforma våra liv! Det har vi naturligtvis inte. Vi styrs av både kön och klass vare sig vi vill det eller inte. Gudrun tvingade oss att rita av hennes något röriga bild där hon skissade upp samhället ur olika perspektiv. Så här tjusig blev min:


Allt påverkas av olika intressekonflikter mellan grupper i samhället. Alla säger sig vilja ha ett jämställt samhälle men i verkligheten är det många som inte alls vill ändra på saker och ting. Jämställdehet innebär ju att maktförhållanden ändras, ska vi kvinnor få mer makt så får män med automatik mindre. Om jag fattade Gudrun rätt så är föräldraförsäkringen framförallt det som verkligen kan ändra på maktbalansen. Vi vet alla att kvinnors yrken värderas lägre och att kvinnor även tjänar mindre inom samma yrken som män och i huvudsak straffas vi för vår förmåga att föda barn. I den relativt fulla salen var det 6 kvinnor som tjänade mer än sina män. Vi kvinnor jobbar ju ofta i den "tärande sektorn" till skillnad från männen som arbetar i den "närande". Det är målande uttryck som inte används lika ofta nu för tiden. Ett bra exempel på hur ett yrke kan förändras är mitt eget. För 20 år sedan arbetade många män som lärare, yrket hade hög status i samhället och lönen var helt ok. Fler kvinnor blev lärare och nu är flertalet lärare kvinnor. Vad har hänt? Jo vi har usel lön och yrket har låg status och det är definitivt inte lättare och mindre betungande att vara lärare i dag. Förmånerna som lov har också minskat. Präster, går enligt Gudrun, samma öde till mötes eftersom de kvinnliga ökar trots motstånd. Kan det vara så att de manliga biskoparna inser vad som kommer att ske på sikt? Deras löner kommer att stagnera om de släpper in för många kvinnor och statusen sjunker.

Kvinnor sorteras ofta in i minoritetsgrupper som invandrare, funktionsnedsatta och HBT-personer trots att kvinnor är halva befolkningen av både den stora massan och av minoriteterna Vår egen likabehandlingsplan gör detta likaså även om den utgår från grupper som diskrimineras (och där ingår ju kvinnor).

Arbetsmarknaden som Gudrun beskrev som slimmad, på gränsen till anorektisk gör inte arbetet mot diskriminering enklare. Arbetstidsförkortning är enligt Gudrun lösningen tillsammans med en jämlik föräldraförsäkring alltså. På 50-talet, tror jag hon sa, kortades arbetstiden från 48 till 40-timmars vecka och samhället gick inte under så hon kanske har rätt. Arbetstiden kortades eftersom tekniken gått framåt och det har den ju verkligen gjort efter det också, så hon kanske har rätt. Men det är inte politiskt korrekt just nu när vi helst ska jobba 140% och "på jobbet framstå som att vi varken har ett hem eller en familj, medan vi hemma ska fungera som att vi inte hade nåt jobb" (citat av Gudrun).
Tja det var en ganska givande eftermiddag tycker jag och om man känner en vilja att förändra detta så är man feminist. Självklart är jag feminist med andra ord.

För övrigt så fick jag i dag en glad överraskning, det känns fint att vara prioriterad. Vad det gäller väntar jag med att avslöja tills jag vet om det blir verklighet och vad det får för koncekvenser. Men det känns bra än så länge i alla fall.

Otrohetsdieten

Natten bjöd på grund av hundhistorien på lite för få timmars sömn vilket gjorde att jag vaknade sjukt trött av mobilen som spelade sin truddelutt allt högre. Bara att släpa sig upp. På jobbet var det full rulle eftersom det var tisdag och därmed inga pauser. En stund på fritids hade jag också, innan arbetslagskonferensen, vilket gjorde dagen än mer intensiv. Sen var det bara att hämta Frk T och Lilla h för ett snabbt mellanmål innan deras teaterträning och min core. I dag var ledare M på plågarhumör, tror jag, för hon körde extremt mycket armar och rygg. Men det känns oerhört bra att ha kommit i gång med ordentlig träning efter år av slapphet. Nästa tisdag börjar teaterrepetitionerna och jag måste byta träningsdag till torsdag. Då kör hon en hårdare form så jag misstänker att jag kommer spotta blod och svära bittert i början.

Trots stort slarv med kosthållningen gick jag ner ett par hekto per vecka under revyns intensivaste period och nu gäller hårdkörning igen. Jag har blivit av med dryga sju kilo och ska ta bort lika mycket till innan jag är nöjd, så det gäller att ligga i.

På bokrean i februari köpte jag en rätt rolig bok som heter "Otrohetsdieten" den handlar om en kvinna som går ner i vikt på grund av att hon blir nyförälskad i en ungdomskärlek fast hon är skapligt lyckligt gift. Hon bantar och tränar som en galning för att vara tillräckligt smal innan hon kryper i säng med "älskaren" som hon i huvudsak har mailkontakt med (och nån fika/lunch för de bor långt ifrån varandra i USA). Jag har inte kommit till sänggåendet ännu, förutom det hon har med sin man stup i kvarten. Hon blir nämligen mer sugen på sex när hon minskar i vikt och det har hon med sin man fast hon tänker på den andre... ja, ni fattar. Jag antar att hon om några kapitel, som går från 80 och nedåt, ändå tar steget mot otrohet eftersom boken heter det den heter. Kul bok och inspirerande även om jag dessvärre (eller bättre kanske) inte har någon att vara otrogen mot, varken i tanke eller handling, men förälskad vill jag gärna bli. Jag bara väntar på det och våren så att kilona ska rasa av mig i snabb takt.

Här kommer ett roligt något nedkortat citat ur boken, där hon funderar på att skriva en bantningsbok:
"Därför kräver min diet en älskare - han avleder en från hungern så man kan koncentrera sig på sitt mål: att kunna visa sig naken utan att skämmas. Egentligen kanske Viktväktarnas modell skulle fungera bra ihop med den här dieten: kombinera Viktväkatarna med en singelgrupp så att alla bildar par med en flirtpartner......../Lämplig slogan: Vänsterprassla dig till ett nytt jag! Man skulle få lov att hålla parterna åtskilda till dess att båda nått sin målvikt....../ eller de kunde ännu hellre anställa professionella flirtare som kunde låtsas vara bantare i fjärran städer. En enda romantisk chattkille skulle kunna hjälpa trettio kvinnor att gå ner i vikt." Eva Cassady.
Snacka om god affärsidé! Det vore ju synd om viktväktarna skulle sno den förstås.

Vardag

Veckans skoskörd inklusive de dyra i goretex som gav mig lite skoskav... De svartvita varianterna tillhör Frk T.

Så var det vardag igen. Vägverksbesöket gav -0,2 vilket var gott nog med tanke på att jag ätit massor av godis och god fettbildande mat. Skoldagen var bra och relativt lugn. Frk T var till tandläkaren och hade ett par små hål. Jag beställde tandborstinstruktion åt henne som hon också fick. Ungens fötter växer ju nåt så in i norden varje år så skoinköp var liksom nödvändigt. Hade väl inte precis tänkt köpa några åt mig själv eftersom jag precis inhandlat ett par dyra rackare. Superlätta walkingskor i goretex för 700. Sådana köper jag vart femte år och de gamla fick hitta till soptunnan i höstas. Men vad tusan jag hittade ett bord med massor av fina dojor på Skopunkten (tur där är relativt billigt för jag måste vara en av deras bästa kunder) och när man får tredje paret på köpet så... tja då gick det åt helsike.

Nu i kväll fick jag lite sällskap just som jag funderade på sänggående. Det dundrade på verandan och en svart jycke (en sorts vaktel vet jag nu) kilade runt här ute. Jag öppnade och ropade och hon kom glatt in. Drack lite vatten, inspekterade mitt hem, såg till att hon fick ett par nävar käk och sedan kurade hon nöjt ihop sig i soffan. Fasen!!!! Här ringdes polisen, grannen E och ett Facebookhjälp skickades ut naturligtvis. Efter en stund kom granne A körandes och hade sett en springer på rymmen som hon trodde var Pizza. Icke sa jag men jag har en svart sak här du kan få. Det ville hon inte ha, efter rådgörning med E igen och uppmaning från kamrat R på fejan så ringdes granne A-S upp och hon visste naturligtvis ett par i Vallersta som hade liknande jyckar. Den kvinnliga delen av den familjen var dessutom granne E:s kusin. Dessa ringdes och mycket riktigt där bodde den svarta damen som heter Doris. E och jag skyfflade in henne i bilen och körde hem henne och lugnet är nu återställt. Sov sött gott folk!

Nedmonterat och slut

Så var det över för denna gång. Sista föreställningen är avklarad, tekniken och scenen nedmonterad, efterfesten avslutad och alla kramade och tackade. För våra nykomlingar infinner sig kanske abstinensen för oss andra är känslorna mer blandade. Det är både trist, lite tomt och ganska skönt. Jag har detta år fått ett antal nya vänner och DET känns RIKTIGT fint. Det är alltid härligt att lära känna nytt folk. Dels hade vi några nykomlingar i ensemblen och dels hade vi nya musiker. Alla dessa har varit fantastiskt duktiga och verkligen tillfört vårt gäng en massa. Inte minst var gårdagens/nattens efterfest ett tecken på det, vi hade jätteroligt. Tack Barbro och Krister för att vi återigen fått vara på Rosendal och för att vi igår fick äta samma goda mat som vi förut endast serverat. Att klämma i sig en trerätters meny efter midnatt har sina poänger och rödtjutet sätter sig som ett smäck i skallen som är rätt uttröttad innan men det innebär att man har kul. Vårt band som numera heter NON STOP (dels ser deras skjortor ut som så och dels går de knappt att stoppa) spelade för fullt och folk sjöng som aldrig det.

Hur har det gått då? Jo, oförskämt bra, faktiskt. Vi har fått så mycket beröm. Sista helgen gick väl allra bäst eftersom vi då var varma i kläderna. Fredagen var nog den största höjdaren och vi fick stående ovationer av en publik jag sällan sett maken till. Någon tyckte till och med att vi var bättre än Lerbäck (förlåt älskade Lerbäcksvänner ni vet att ni är bäst;) och det är väl fint beröm.

Framtiden då? Ja man vet aldrig vad som händer. Några av oss är grymt sugna på att testa något nytt. En del vill spela fars, en del vill göra en musikal och andra gillar framförallt att köra just krogshow på Rosendal. Får jag bestämma så blir vi fler medlemmar och det kan finnas utrymme för allas viljeriktningar. Vi har många spännande tankar och jag hoppas att allt mynnar ut i bra saker.

Nu ska jag återgå till att leva lite vanligt liv ett tag. Omdömesskrivning och utvecklingssamtal står väl på tur. Lite utgång på helgerna och vårbesyr i trädgården väntar också. Men om bara ett kort tag så är det Trollteater på Rosendal där Frk T också är med. Hon ska dessutom spela Superhjältemusikal i Lekeberg så helt teaterfritt blir det inte. Årsmöte för Kraxkompaniet 9 maj och flytt ur lokalen ska också ske. Nu behovs det ett antal timmars sömn för att klara vanligt vardagsliv igen. I morgon får jag ta tag i jättedisken och alla påsar i hallen.

Oflyt

Hm inte bra i dag. Tjafsande tjejer i skolan (jösses vad tioåringar kan bli osams om fåniga saker) och lite tandvärk. Det isar som fanken på ena sidan men det får vänta till nästa vecka när revyandet är överstökat. En spricka, tappad plomb eller ett hål??? Hoppas det är brist på Sensodyn (har köpt en billigare variant av samma som kanske inte funkar) men det känns som något värre och dyrare.

Kunde inte sova i går trotts extrem trötthet. Förklaringen var nog att jag drack kaffe vid tretiden i går. Klantröv (som min pappa skulle kunna säga) jag vet ju att jag inte ska dricka kaffe efter lunch. Nåja du fick jag vara aptrött hela dagen och kvällen. Var som en zombie när en gubbe knackade på dörren och påstod att han kört på min bil. Som stod i carporten? Kliade mig i huvudet och undrade om han fått nippran. Hur f-n hade han lyckats med det? Obegripligt men han hade backat in med kärra för att få på en moppe han köpt av K. Vad han skulle så nära min carport att göra begriper jag inte. Trots att jag inte är så värst på att backa med kärra så vetetusan om jag kunnat klanta mig lika illa. Det blev ett par små märken i lacken och K sa att gubben lätt kunde fixa det åt mig. Sånt var han tydligen bra på! Nåja bilen har ju en och annan skavank tidigare så vi får väl se. Högst på listan just nu står sommardäck eller snarare att det regnar ner lite pengar till dylika högst aptrista saker att införskaffa. Jag hatar verkligen att lägga pengar på bilskrället.

Nu ska här sovas för i morgon ska jag vara GLAD, PIGG och TAGGAD och infinna mig på scenen och ge publiken en rasande bra föreställning. Det gör jag också! Bara så ni vet det! Sov sött!

Tankar

Frk T ringde på förmiddagen till jobbet. Baksidan av att hon fick ta med mobilen kan man säga. Hon skulle minsann meddela att hon tänkte ta bussen hem idag, först skulle en kompis med men när jag sa nej skulle hon minsann åka hem ensam. Ok sa jag som trodde att det anfallet nog skulle gå över till det var dags för hemfärd. Hon ringde dock och meddelade att hon var hemma kvart i två. I kväll visade det sig att det var lite jobbigt att gå från bussen och hem superkissnödig så i morgon blir det nog fritids i alla fall. Det känns dock som att hon är på väg att bli stor och att vi kanske kan säga upp fritidsplatsen i fyran. Vi får väl se. Det kan ju vara tristare vintertid i mörker och spöregn förstås.

Annars har det rusat på som vanligt på jobbet. Fick en del att fundera över i går kväll men det har jag inte hunnit med att tänka på, vilket kanske är lika bra det. Ibland kan det vara svårt att riktigt veta hur man ska reagera på saker. Hade jag vetat vad jag vet nu för ett halvår sedan hade jag mått skit men nu är det rätt ok. Funderade på om jag skulle bli deppad eller lättad? Försöker välja lättad, det kan vara lika bra att släppa sina hang ups tror jag ;). Jag är inte fullt så öppen att jag tänker avslöja mer än detta om mina tankar, det får räcka så här.

För övrigt laddar jag för de sista två föreställningarna på fredag och lördag. En positiv sak är att vi fått en ny lokal till våra kläder och möten. Den ligger perfekt till och blir mindre än lägenheten men är fräsch och fin utan sunkiga heltäckningsmattor.

Trött men rätt nöjd

Jaha så var då påsklovet slut, premiär och ytterligare tre föreställningar avklarade liksom ett besök hos pappa. Gårdagskvällen var nästan lika bra som de övriga kvällarna, lite nervösa akter i början men det släppte efterhand. Lekebergarna var ju på plats och det gjorde några lite extra spända tror jag. De var dock snälla och skrattade på rätt ställen. Tack Gunilla för blomman och tack för allt godis vi fick.

Dumhet är mitt andranamn ibland, speciellt när jag i natt satt uppe till fyra och tittade på teaterfestivalrevyn. Jag brukar inte vara särskilt förtjust i att se mig själv på film (anser oftast att jag är fet och anskrämlig på alla vis) men nu var jag rätt nyfiken över att se hur jag gjorde "Hillevi på vinterfiske". Jag tror faktiskt aldrig att jag skrattat åt mig själv förut men det gjorde jag i natt. När katten väckte mig åtta i morse och jag astrött kollade ut och såg att det var snö i hela trädgården skrattade jag inte längre. Slängde ner katten (han vägrade definitivt att gå ut) och sov vidare till klockan ringde vid elva. Hålögd släpade jag mig ur sängen och såg att det mesta av snön smält bort. Typiskt aprilväder alltså.

Kamrat R och jag blev tvungna att ta en tur ner till Rosendal i dag också för att hämta stativet vi måste lämna tillbaka till Länsteatern. Vi fikade lite med Barbro och Krister som var trötta precis som vi. Nöjda med helgen är vi dock trots bussproblematik och annat. Skönt med lite paus från revyandet nu i några dagar.

Efter den trippen hämtades Frk T och vi åkte på besök till pappa i hans nya fina hus. Synd att jag inte hade med mig kameran, det får bli en annan gång. Frk T fick genast en ny kompis i grannhuset vilket bådar gott för fler besök. Där kommer dessutom att bli jättefint framåt våren och sommaren. Skönt att ha pappa/morfar på närmare håll.

I morgon blir det jobb igen. Funderar verkligen på hur i herrans namn jag ska komma upp så tidigt. Känner mig trots omvänd dygnsrytm dödstrött så förhoppningsvis somnar jag tidigt och tar mig upp vid sex, urk.

Vårträdgård, nattaktiviteter och valpar

I går var jag och kamrat R och hälsade på hos kennel Freckles. Valparna har vuxit rejält och här ser man en hög som snart är tre veckor gamla. De har öppnat ögonen och är nu helt bedårande söta.

Kan man få lite hjälp att ta sig ut här kanske?

En sötnos till bebis (fråga mig inte vilken av grabbarna det är) och en rödtott.

Vi tog en promenad med Pizza och det rödvita gänget som mest längtade efter matte som var i Stockholm. Husse dög enligt egen utsago inte alls, han kände sig som en fullkomligt överflödig person. Hundarna hade suttit på bordet hela dagen och kollat efter matte. De blev lyckliga över att promenera i vårsolen i alla fall. Lyckligast var Pizza och också olyckligast när vi åkte :(

Natten ägnades åt FB där det var en otrolig aktivitet på klarvakna kraxare vid tvåtiden! I kväll ska nämligen Lekebergs revysällskap komma och kolla och de stannar lite efteråt. Inläggen handlade i huvudsak om att ingen vill köra bil i kväll. Märkligt egentligen med tanke på att vi åker kvast tankad på sensnappsgas. Rackarns den kan vara urdrucken ;)

I dag har jag ägnat den korta dagen (det blir så när man lägger sig tre varje natt) åt bussåtgärder, vilket inneburit en massa telefonerande och messande och jag hoppas allt funkar nu i kväll. En liten stund har jag också ägnat mig åt trädgården och vårbestyr. Skidorna är undanställda i den golvvåta källaren. Plastbitar är upplockade i trädgården efter takraset, fler lär komma fram när den sista snön smälter. Jag har också eldat skräp och plockat torra humlekvistar. Jag riktigt längtar efter riktigt trädgårdsarbete, det är en Lisa för själen men det får vänta till mer tid finns.

Avklarad premiär!

Nu är premiären och Långfredagens föreställningar klara. Vilken fantastisk publik vi har! De skrattar hejdlöst och i kväll var det en kvinna som nästan ramlade av stolen (av skratt). Innan premiären hade jag mina dubier och funderingar på om den här föreställningen verkligen var rolig över huvud taget. Det har jag inte längre. Fast det är väl så det alltid känns, man har repat i flera månader och liksom tröttnat på skämten men med en publik på plats blir de som nya igen.

En STOR eloge till våra nykomlingar Henric, Ingela och Ulrika! Ni är jätteduktiga både på att utföra storverk på scenen och på att servera. Det är inte helt enkelt att både vara ny i revysammanhang och att behöva servera biff med en massa grönsaker och sås som inte ligger still, hälla lagom mycket vin i glasen och inte tappa efterrätter i knät på folk. Vi är världsbra på detta allihop, men vi övriga har ju tränat några gånger nu. Alla Kraxare gör ett fantastiskt jobb både vi som är på scenen och de utanför som ser till att vi hörs och syns och har tjusiga saker på oss. Våra lånade musiker behåller vi gärna i framtiden också. Jag är nämligen lite orolig att våra ordinarie fått så mycket andra jobb nu att de kanske inte har tid med oss nästa gång heller. Det är fantastisk att vi alltid har så bra och duktiga musiker.

Premiärdax för Krax

Veckan har bjudit på ömsom bra saker som goda rep och mindre bra saker som usel väg. Tror B har löst det mesta med magi och häxkraft som är bra att ta till så här års. I går hade vi ett skapligt genrep utan publik (vi brukar köra så på Rosendal) och i kväll är det dags. Det blev en sen kväll och jag kom inte i säng förrän vid tre i natt men sov å andra sidan till halv elva (förutom brottningen med katten då och då under morgonen).

Frk T fick tack och lov sova hos Lilla h så hon slapp tillbringa hela kvällen på Rosendal. Hon vill väldigt gärna vara med och tycker det är grymt orättvist att hon inte får det, ännu. Nåja hon är ju med i en superhjältemusikal i Fjugesta så egentligen ska hon inte klaga. Men jag har ju fått en unge som än så länge följer i mina spår. Sidospåret till innebandy gick tack och lov snabbt över.

När detta revyande är över för den här gången tror bestämt jag ska söka jobbet som Köpenhamns turistråd utannonserat. De söker en oblyg sjöjungfru som kan vikariera för "Den lille Havfrue" som ska till Kina. Jag kan nog behöva ett mer stillasittande jobb ett tag så jag får vila lite och så värst blyg är jag ju inte ...

Snart blir Frk T hämtad för en påskhelg hos sin pappa och själv ska jag tanka kvasten och ge mig av mot blåa trakter. Tur kvasten kan ställas in på högläge så den slipper bli lika skitig som bilen. Jag vill ju inte komma fram med lerstänkt kjol och förkläde. Vägen är inte bara guppig utan också "gubbig" den här helgen alla vi käringar flyger ju! Glad Påsk!