Snart börjar ett nytt år och frågan är hur man ser på det som gått. Positivt eller negativt? Tja det har innehållit lite av varje. En blogg ska ju roa och jag gillar att bjuda på mig själv. Egotripp i cyberrymnden kanske, men man läser ju bara om man själv har lust. Jag gillar verkligen roliga bloggar och folk som skriver om företeelser i stort och smått. Frk Lugn är så bra på det, gårdagens om nyord i svenska språket är ett lysande exempel. Själv blandar jag friskt, ibland blir det teater och revy, ibland skolpolitik och ibland bara om mitt eget liv och dagens händelser. I oktober fick jag till ett räkneverk och fler än 2000 gånger har någon kollat på min blogg, det är lite häftigt, även om det finns dom som har så många läsare per dag. Nåja här kommer årets summering:
Familj: Förutom mig själv och Frk T finns också Pizza och Findus i huset men varannan helg så är oftast kamrat R och Frk L här. Jag lever lite märkligt, men min bästa polare kamrat R och hans dotter bor ju i min garderob. Haha, något skämtsamt kanske, men de bor i mitt dressingroom när de är här. När ny mobil skulle skaffas fick faktiskt Frk L också tillhöra min familj. Vi utnyttjar friskt familjerabatter under semestertider och sådant helt utan dåligt samvete. Det är inte helt enkelt att hitta kompisar som också är singlar så man får vara rädd om dem man har. Dessvärre gör väl denna konstellation att både kamrat R och jag har desto svårare att hitta den andra kärleken än den som vänskap erbjuder.
Jobb: Jodå, jag har haft jobb hela året om än vikariat. Vårterminen tillbringades till 80% i Stene och 20% på Studiefrämjandet (torsdagar). Ett skönt sätt att jobba, där torsdagarna var mitt andningshål där jag kunde ägna tankarna åt teater bland annat. Hösten löste sig i sista sekunden tack vare Håkan som tipsade om Malmen. En jobbig men rolig höst om än väl stressig. Lite större skola och fler arbetskamrater vilket är mycket positivt i min värld. Helt plötsligt blev jag vanlig klasslärare på gott och ont. Lättare att planera, men mer planering eftersom jag har alla ämnen. Dessutom jobbar jag heltid och alltså är de underbara torsdagarna borta. Jobbet på Studiefrämjandet får ske på fritiden.
Pengar: Hm, här kan man verkligen önska sig lite mer. Har dock haft jobb hela året och tillvaron är i alla fall bättre än under studietiden. Elbolagen är fortfarande min största finende och kommer så vara även i början av 2010, gissar jag, med tanke på kylan.
Kärlek: Om man bortser från den till min älskade unge, djurlivet i huset och goda vänner, speciellt kamrat R som förmodligen är världens bästa kompis, så har det varit mycket lite av den varan. Eller det kanske beror på hur man ser på saken. Önskan inför 2010 är att jag antingen fattar hur korkad jag är eller att ett under sker ;)
Sex: Tja i alla fall bättre än 2008 som var totalt torrlagt om jag minns rätt.
Vänner: Hinns med alldeles för lite. Jag har flera som jag gärna skulle vilja träffa om så bara över en fika. Kamrat R träffar jag förstås och han är en fantastiskt god vän men jag har flera som jag alltför sällan träffar. Till det positiva hör nya bra arbetskamrater och alla teatervänner. Facebook är räddningen, här kan man i alla fall hålla lite kontakt och visa att man bryr sig om varandra. Där upptäcker man också att andra än de man tror bryr sig om en och sådant är rätt härligt.
Teater: Ett underbart år på den fronten. Resan med Nils Holgersson var en fantastisk upplevelse både för Frk T och mig. Vi fick massor av nya vänner, och teatervänner är verkligen fantastiska vänner, som är det till själ och hjärta. Arbetet med Gunilla Orvelius gav verkligen mersmak och jag känner att jag hungrar efter mer och ny kunskap på den fronten.
Revy: Alldeles för lite. Vi har skrivit revynummer förstås och börjat repa så smått och mer av den varan är på gång nu under vårterminen. Det sorgliga i den kråksången är att våra musiker inte vill vara med denna gång vilket skär i själ och hjärta. Hoppas verkligen Lekebergarna hjälper oss.
Musik: För lite, det måste verkligen bli mer under 2010. Vi försökte få igång en kör men tiden räckte inte riktigt till. Skärpning alltså.
Hunden: Tja det här är ett sorgligt kapitel. Pizzas liv för några år sedan och nu, skiljer sig väsentligt. Då tränade vi jämt och alla vänner fanns i brukshundklubben. Så är det inte längre eftersom annat tar min tid, annat som jag tycker är roligare. Pizza föredrog nog den andra tiden. Försöker kompensera med skogspromenader och dagar hos Carina. Carina och Bettan är mina och Pizzas räddare. Stort tack till er som gör så att tillvaron kan fungera. Hundvaktare och hundpromenerare som er växer inte på träd!
Hälsa: Rätt ok om man bortser från en stel nacke som kiropraktor H tar hand om. Någon ska ju försörja den yrkesgruppen också. Men vi fick ju svininfluensa Frk T och jag och det var inte kul. Det har tagit hela hösten att bli av med heshet och hosta. Frk T hade jättehög feber och det var lite läskigt. Otäckt med folk som dog också. Vi kunde dock undvika de värsta vaccinationsköerna eftersom vi var så gott som säkra på 100-procentig immunitet. Frk T är ändå vaccinerad för säkerhets skull men jag har hoppade över pga av äggallergin. Mammografi har jag också varit på (ny upplevelse) och jag var frisk på den fronten. Så förutom alla hypokondriska åkommor som hjärntumörer och aortaaneurysmer så är jag rätt frisk. Men, jag har usel kondis och behöver verkligen börja träna 2010.
Huset: Kamrat R gjorde verandan helt klar i somras och mitt hus blir allt finare även om det går långsamt. Oljepannan slängdes ut i fjol och in sattes en luftvärmepump och vanlig elpatron. De senaste dagarnas bloggande har väl gett en bild av hur det fungerar. 2010 års projekt måste nog bli en kamin av något slag för annars står jag nog inte ut en vinter till. Köket behöver också fixas och helst badrummet. Dyrt, antingen för mig eller hyresvärlden, nu har jag så oförskämt billig hyra så jag kräver inte att min hyresvärld ska lägga så många kronor här om nu någon undrar.
Semestern: Sommaren var ganska trist vädermässigt även om vi hade lite tur. Resan till Skåne med kamrat R och ungarna var strapatsrik kan man säga (finns att läsa om här på bloggen). Ny husvagn (som kamrat R:s pappa var vänlig nog att köpa) användes och förtältet tog ett tag att klura ut hur det skulle komma upp. Frk T och jag tog också tåget till Ånge precis som 2008 och det var ovanligt trevligt, i alla fall för mig, och det är ju lite synd att Ånge ligger så förbaskat långt härifrån. Frk T var en aning uttröttad och grät för minsta lilla, minns jag. Erbjudandet att följa med på ytterligare en resa till Gotland avstyrde jag därför så hon fick lite vila innan skolan började. Frk T fick i alla fall en ny vän i Matilda och de har fortfarande kontakt på msn och via sms.
Släkten: Mamma finns ju inte längre med oss och har varit borta i sex år vilket känns märkligt. Pappa har under denna höst sålt huset till syster A som sliter som en galning för att få det inflyttningsklart till Trettonhelgen. Pappa skulle bo ute i sommarstugan vilket kännts sådär men han lyssnade till slut på oss och skaffade ett nytt fritidshus i Ekeby-Almby (vilket blir flera mil närmare) dit han flyttar i april. Jag hoppas verkligen det kommer leda till att vi ses mer. Julen var i alla fall trevlig och pappa sov till och med över hos syster L och barnbarnen fick vara med morfar betydligt längre än vanligt, vilket de var mycket glada för.
2010 då, vad kan man önska sig då?
Mera kärlek och sex antar jag, om man läser ovanstående, och pengar. Då är ju frågan hur det ska lösa sig? Tja, den som lever får se. Annars önskar jag mig framförallt mindre stress. Hösten har varit för stressig jobbmässigt och för lite revy som gjort att jag glömmer bort det jobbiga. Det känns som att det skulle behöva hända något nytt i livet. Det är massor av saker jag skulle vilja göra som kostar alltför mycket pengar. Jag kan klara mig utan nytt kök och badrum (dock inte utan kamin) om det bara händer något annat kul. En förälskelse önskar jag mig nog mest (en besvarad helst ;). Då får man något annat på köpet också. Då blir man smal (i alla fall till en början *fnissar lurigt*) och det är också bra.
torsdag 31 december 2009
onsdag 30 december 2009
Fryser häcken av mig!
Gör jag inte längre för jag har satt på mig termobrallor. Jo då, jag befinner mig inomhus men det hjälper liksom inte riktigt. I natt när jag satt och kollade på tv och hoppade över till datorn vid reklampauserna så blåste luftvärmepumpen mest kall luft. Hm vad gör man, stänger man av den eller ska den få gå? På Facebook fick jag rådet att låta den gå men i morse (läs förmiddagen) så hade en annan fb-vän kollat med en reparatör och man ska tydligen stänga av den när det är för kallt. Sagt och gjort nu är den avstängd, 15 grader var det inne när så skedde, mysigt värre.
Nu har jag ökat på elvärmen, dragit upp elementen men inte gör det mycket nytta mer än att elmätaren snurrar som fan. Jaha, mer idéer tänkte jag då???? Hm mer gardiner, varma gardiner kanske, har jag sådana? Jodå med lite fantasi så, nu hänger dubbla i köket, inte supersnyggt kanske, men de är blårutiga båda två i alla fall. Långa och skapligt tjocka gardiner kom upp i en hast på övervåningen. Handdukar i fönstren mot draget och ett ruskigt fult och ostruket draperi för ytterdörren. Jag kanske har fått upp värmen någon grad i alla fall för näsan är inte längre iskall men jag behåller termobrallorna på, det känner jag.
Lite annat. I går kväll trotsade vi (fyra stycken kraxare) kylan och styrde kosan mot Karlskoga för att se Görsköjs genrep. Det är alltid trevligt att gå på revy, massor av Lekebergare var där också och det var kul att träffa Karlskogingarna både de på scenen och de som liksom vi, tittade. En bra revy (som alltid) har de gjort såklart. Premiär har de på Nyårsafton som sig bör på en riktig nyårsrevy. Bäst var numret "Flera nyanser av brunt" som var en sång och en rejäl känga till Sverigedemokratsanhängare, läckert! Skrattade gjorde jag mest åt en sketch med fikande arbetare där gubbarna spelades av tjejerna, skitbra! Det fattades en tjej som blivit sjuk men de löste detta fantastiskt bra. De får säkert upp tempot ytterligare ett snäpp till premiären och det blir ännu bättre. Ska försöka att inte sno för mycket idéer denna gång, men kanske ska jag ringa och fråga om de gjort "brunsången" själva eller köpt den, vi kanske kan köpa in den vi också. Vi har nog inte riktigt samma publik.
I morgon ska jag summera året som gått, göra en lista på sådant som är viktigt och totalt nonsens i en salig blandning. Kvällen i morgon, ska tillbringas hos syrran som har ett varmt och skönt hus med fjärrvärme (ber till högre makter, typ tomten, att inte den fryser sönder i Örebro). I kväll funderar jag allvarligt på att åka till kraxlokalen och bada, det finns ett badkar där och om jag skurar det med Super 10 och sen tar med mig badskum och levande ljus så kan det nog bli riktigt mysigt. Kamrat R ska på date till annan ort så jag kan inte räkna med någon kulinarisk matlagning. Nåja det är honom väl unt, lycka till. Kram på er så länge.
Nu har jag ökat på elvärmen, dragit upp elementen men inte gör det mycket nytta mer än att elmätaren snurrar som fan. Jaha, mer idéer tänkte jag då???? Hm mer gardiner, varma gardiner kanske, har jag sådana? Jodå med lite fantasi så, nu hänger dubbla i köket, inte supersnyggt kanske, men de är blårutiga båda två i alla fall. Långa och skapligt tjocka gardiner kom upp i en hast på övervåningen. Handdukar i fönstren mot draget och ett ruskigt fult och ostruket draperi för ytterdörren. Jag kanske har fått upp värmen någon grad i alla fall för näsan är inte längre iskall men jag behåller termobrallorna på, det känner jag.
Lite annat. I går kväll trotsade vi (fyra stycken kraxare) kylan och styrde kosan mot Karlskoga för att se Görsköjs genrep. Det är alltid trevligt att gå på revy, massor av Lekebergare var där också och det var kul att träffa Karlskogingarna både de på scenen och de som liksom vi, tittade. En bra revy (som alltid) har de gjort såklart. Premiär har de på Nyårsafton som sig bör på en riktig nyårsrevy. Bäst var numret "Flera nyanser av brunt" som var en sång och en rejäl känga till Sverigedemokratsanhängare, läckert! Skrattade gjorde jag mest åt en sketch med fikande arbetare där gubbarna spelades av tjejerna, skitbra! Det fattades en tjej som blivit sjuk men de löste detta fantastiskt bra. De får säkert upp tempot ytterligare ett snäpp till premiären och det blir ännu bättre. Ska försöka att inte sno för mycket idéer denna gång, men kanske ska jag ringa och fråga om de gjort "brunsången" själva eller köpt den, vi kanske kan köpa in den vi också. Vi har nog inte riktigt samma publik.
I morgon ska jag summera året som gått, göra en lista på sådant som är viktigt och totalt nonsens i en salig blandning. Kvällen i morgon, ska tillbringas hos syrran som har ett varmt och skönt hus med fjärrvärme (ber till högre makter, typ tomten, att inte den fryser sönder i Örebro). I kväll funderar jag allvarligt på att åka till kraxlokalen och bada, det finns ett badkar där och om jag skurar det med Super 10 och sen tar med mig badskum och levande ljus så kan det nog bli riktigt mysigt. Kamrat R ska på date till annan ort så jag kan inte räkna med någon kulinarisk matlagning. Nåja det är honom väl unt, lycka till. Kram på er så länge.
måndag 28 december 2009
Väldigt ledig
och lite rastlös, så kan väl en sån här dag sammanfattas. Frk T har valt att vara kvar hos sin pappa ända till på fredag och helt plötsligt finns massor av tid. Jag borde förstås gjort en massa nyttiga saker i dag, som att sortera jättehögen med papper eller bytt lakan i sängen eller så men det gjorde jag naturligtvis inte. Jag satt på Facebook när en fikamöjlighet dök upp och så det blev det. Rätt skönt det också, för det har jag sällan tid till. Efter att ha suttit fast i snödrivorna och blivit bortputtad av vänliga själar så tog jag en tur till Marieberg för att byta Frk T:s julklappsjacka som var för liten. Naturligtvis fanns ingen större sådan så det fick bli en tröja till mig för pengarna och en annan jacka (dyrare såklart) till Frk T i en annan butik. Nåja jag fick en tröja och det var ju bra.
Kvällen har jag tillbringat framför burken. Kamrat R och jag "hyrde" via Telia, Göta Kanal 2 eftersom det inte var så mycket annat att kolla på. Alla ska väl se den tredje filmen nu och om andan faller på kanske jag gör detsamma (då bör man väl ha sett tvåan). Lättsamt skräp kan man väl kalla dom filmerna, men det är kul med kändisparaden och dessa filmer har givit en och annan odödlig kommentar som "nu har du skitit i det blå skåpet" till exempel. Jag är verkligen ingen filmmänniska och det jag tittar på är främst lättsamma kommedier och engelska deckare (kan knappast räknas som film). Det händer ganska ofta att folk pratar om filmer jag bara känner till namnet på och kanske sett nån recension av eller så, men jag vet just inte ett dugg. Undrar om jag ska slänga i en Morden i Midsomer-dvd nu eller zappa runt en stund. Fortfarande känner jag mig rastlös.
Kvällen har jag tillbringat framför burken. Kamrat R och jag "hyrde" via Telia, Göta Kanal 2 eftersom det inte var så mycket annat att kolla på. Alla ska väl se den tredje filmen nu och om andan faller på kanske jag gör detsamma (då bör man väl ha sett tvåan). Lättsamt skräp kan man väl kalla dom filmerna, men det är kul med kändisparaden och dessa filmer har givit en och annan odödlig kommentar som "nu har du skitit i det blå skåpet" till exempel. Jag är verkligen ingen filmmänniska och det jag tittar på är främst lättsamma kommedier och engelska deckare (kan knappast räknas som film). Det händer ganska ofta att folk pratar om filmer jag bara känner till namnet på och kanske sett nån recension av eller så, men jag vet just inte ett dugg. Undrar om jag ska slänga i en Morden i Midsomer-dvd nu eller zappa runt en stund. Fortfarande känner jag mig rastlös.
söndag 27 december 2009
Heldag på Börsen
Nu är jag lite trött efter en heldag på Sparbanksbörsen i Fjugesta. Bodil Bendixon har jobbat hela dagen med Lekebergsrevyns aktörer och sånger. Intressant att titta och lyssna för oss Kraxare som var där. 14 februari är det vår tur och det ser jag fram emot. Spännande ska det också bli att se Lekebergarnas färdiga revy liksom Görsköjs i Karlskoga (dit ska vi på tisdag på genrep).
Vår premiär är inte förrän den 1 april men det är dags att börja marknadsföra oss. Det får ni gärna hjälpa mig med på http://www.kraxkompaniet.se/ hittar ni mer info. Orkesterjakten fortsätter förstås och har vi tur kan vi få hjälp av Lekebergarna om inget av banden vi ringt nappar. Det ska nog lösa sig.
Vår premiär är inte förrän den 1 april men det är dags att börja marknadsföra oss. Det får ni gärna hjälpa mig med på http://www.kraxkompaniet.se/ hittar ni mer info. Orkesterjakten fortsätter förstås och har vi tur kan vi få hjälp av Lekebergarna om inget av banden vi ringt nappar. Det ska nog lösa sig.
lördag 26 december 2009
Revymöte
Hemma från revymöte på Rosendal. Orkesterjakten pågår, vi har ett par personer på G men vill ju testa flera stycken och gärna ett helt band. Många vill dessutom ha orimligt mycket (för oss) betalt. Vi är ju ett ideellt gäng aktörer, musik kan vi betala en del för men inte hur mycket som helst. Nu har vi lagt ut många krokar och vi får se vad det ger. Helst skulle vi ha våra vanliga killar men de har inte tid denna vår. Vi har också pratat meny och det kan jag säga; att det blir kanongod mat som vanligt på Rosendal. Och man blir mätt vilket inte alltid är fallet trots trerättersmenyer här och där.
I morgon ska några av oss Kraxare till Lekebergsrevyn och deras kurs med Tangotanten, www.tangotanten.se det ska bli spännande att se vad hon kan hjälpa dom med så snart inpå deras premiär. Även Krax ska ha en slipning av henne och vi får se när det blir för det är lite ont om datum.
I kväll får det bli Da Vinci koden på burken, jag trodde det skulle mördas i Midsomer men det var inte förrän på onsdag.
I morgon ska några av oss Kraxare till Lekebergsrevyn och deras kurs med Tangotanten, www.tangotanten.se det ska bli spännande att se vad hon kan hjälpa dom med så snart inpå deras premiär. Även Krax ska ha en slipning av henne och vi får se när det blir för det är lite ont om datum.
I kväll får det bli Da Vinci koden på burken, jag trodde det skulle mördas i Midsomer men det var inte förrän på onsdag.
Trött morgon och ganska insnöad
Det kan ju betyda fler än en sak men faktum är att snön ligger tjock därute. Pizza är hos bästa C och leker med bumbibjörnarna (nåja hon flyr valparna och gömmer sig i vardagsrummet), så jag slipper gå ut på hundpromenad.
Gårdagskvällen blev mycket trevlig. Ett tjejgäng som inte varit ute tillsammans förr samlades i Krax lokal och förfestade lite innan vi begav oss till Kumlas metropol Stationshotellet. Tänk vad trevlig det kan bli när folk som bara känner varandra till utseende och namn (eller inte ens det) träffas. Eldståhls spelade på hotellet och självklart var vi då på plats. Kamrat R anslöt också som egenvald chaufför efter sitt julfirande med barnen. Det var tur att han valde att plocka ur sin bil istället för att ta min, med tanke på vädret. Han visste att han skulle åka Kumlas landsbygd runt och lämna av folk på nattkröken. Tur att man var lite på lyset för annars hade jag nog varit livrädd på den turen ut till Hardemo. Snön låg i tjocka sjok på vägen med Audin borrade sig lätt igenom. Frk T:s extramamma lyckades tappa både visa- och körkort i bilen som nu är upphittade, låt oss säga att det var i ren skräck när snön yrde kring bilen. På radion har det vimlat av varningar om oframkomlighet så alla som inte måste ut gör klokt i att stanna hemma.
Kamrat R begav sig ut på mellandagsrean, något jag vägrar befatta mig med, och senare ska vi ut till Rosendal om det går att ta sig dit. Får nog ringa B och kolla för även Audin har väl sina begränsningar. Men vi kanske kan låna K.s traktor *fnissar*. God fortsättning!
Gårdagskvällen blev mycket trevlig. Ett tjejgäng som inte varit ute tillsammans förr samlades i Krax lokal och förfestade lite innan vi begav oss till Kumlas metropol Stationshotellet. Tänk vad trevlig det kan bli när folk som bara känner varandra till utseende och namn (eller inte ens det) träffas. Eldståhls spelade på hotellet och självklart var vi då på plats. Kamrat R anslöt också som egenvald chaufför efter sitt julfirande med barnen. Det var tur att han valde att plocka ur sin bil istället för att ta min, med tanke på vädret. Han visste att han skulle åka Kumlas landsbygd runt och lämna av folk på nattkröken. Tur att man var lite på lyset för annars hade jag nog varit livrädd på den turen ut till Hardemo. Snön låg i tjocka sjok på vägen med Audin borrade sig lätt igenom. Frk T:s extramamma lyckades tappa både visa- och körkort i bilen som nu är upphittade, låt oss säga att det var i ren skräck när snön yrde kring bilen. På radion har det vimlat av varningar om oframkomlighet så alla som inte måste ut gör klokt i att stanna hemma.
Kamrat R begav sig ut på mellandagsrean, något jag vägrar befatta mig med, och senare ska vi ut till Rosendal om det går att ta sig dit. Får nog ringa B och kolla för även Audin har väl sina begränsningar. Men vi kanske kan låna K.s traktor *fnissar*. God fortsättning!
fredag 25 december 2009
Juldagen
Julaftonen var trevlig, ovanligt trevlig, kanske främst för att pappa var på plats hela kvällen och sov till och med över hos syrran precis som vi. Fina julklappar har vi fått Frk T och jag. Jag ska i morgon byta ut min gamla stereo som jag fick när jag fyllde 14, jo då ni läste rätt och den håller än. Dock har jag länge känt att jag vill ha en ny och nu står den här, öppnad på julaftonsnatten. Tack! Att detta ska ske i morgon beror på att jag i kväll tänker bege mig till Kumla Stationshotell, det är dans till Eldståhls för oss vuxna. Jag vägrar skriva eller tänka medelålders, vuxna får duga. Ha en trevlig fortsättning på julen gott folk. Julkramar!
torsdag 24 december 2009
God Jul
Klockan är 01.28 och det är alltså julafton. Äntligen har jag slagit in alla paket och satt på etiketter och snören. Frågan är nu hur i herrans namn jag ska få med mig allt i bilen, tillsammans med all julmat som ska med mig själv och Frk T. Vi ska som vanligt till syrran i Örebro, inte långt, men det är ju bra om man kommer in bakom ratten. Saken är den att jag detta år köpt så himla stora julklappar, inte så dyra kanske men skrymmande. Inte smart kan jag nu konstatera. Kamrat R har likaså ställt hit ett paket till mig och det är i kolossalformat och tungt. Just nu funderar jag på att göra som barnen trots att jag är alldeles solo i morgon bitti, Frk T sover hos sin pappa, och öppna ett morgonpaket. Känns mest rimligt tror jag.
Julklappslasset!
Jag har detta år endast skickat ett enda julkort och det var till JanErik och Matilda i Ånge. Till dom har jag ingen mailadress nämligen. Jag skickade dock i väg 80 julkort via mailen och mängder av julkort och hälsningar via Facebook. En del har nog fått flera stycken. Vi har faktiskt fått fem riktiga julkort också. Nu härmar jag min förre chef och tackar därför följande speciellt: Jenny M och hennes familj, Eva, Bertil och barnen, Faster Siv, Pennys nya familj och Frk T:s kompis Frk E. Så några julkort sitter på kylskåpet så fint. Tack ska ni ha!
Dagen har annars sett ut så här: Städning har skett i omgångar, lite på förmiddagen och lite vid tio på kvällen. Toan är riktigt ren och fin nu och luktar Super 10. Jag begriper inte hur jag klarat mig utan detta fantastiska medel i fler år, men nu har jag en flaska, och det är så bra.
Jag missade att sopgubben kom redan i måndags, så han får sitt vin efter jul vilket retar mig mycket. Klantigt att inte kolla. Brevbäraren har dock fått sin flaska.
Ytterligare en julklappsrunda blev det förstås eftersom lönen kom idag. Mr & Mrs Jeans i Kumla är en rasande trevlig affär. Mor och dotter var så hjälpsamma att de fick mig att köpa två skjortor till mig själv också. Kamrat R fick en julklapp därifrån liksom pappa. Efter blominköp kom jag på att Frk T inte hade någon klänning eller något fint till julafton och det innebar en tur till Hallsberg och Lindex. Där var jättebra och jag slapp Marieberg.
Därefter skulle blommor levereras och Frk T skulle lämnas hos sin pappa för tjuvstartsjulfirande i dag (läs igår). Min fantastiska granne B som går ut med Pizza nästan varje dag fick blomma och glögg liksom uppfödare C som alltid ställer upp. Frk T hann springa in till hyresvärlden med en blomma också. När jag var till C så var jag tvungen att smita in och titta på Studzas tjockisar till valpar. De ser ut som tjocka gulliga marsvin allihop. Enda sättet att få dem att vara stilla för fotografering var C:s modell som ni kan se här.
Nu är det nog dags att sova för förmiddagen i morgon ska ägnas åt att göra köttbullar och gratinerade svartrötter (vi har lite egna traditioner för oss i vår familj. God Jul på Er alla som läser mina rader!
Varma julkramar!
tisdag 22 december 2009
Jösses vilken smäll!
Nu har jag äntligen varit till min favoritman med starka nypor. Kiropraktorn alltså. Jag missade ju tiden förra gången och sånt kostar. Nu anser denna oerhört trevliga människa att jag drar in en och annan krona och en och annan ny kund så jag fick en liten julklapp kan man säga. Tack gulledej!
Men jag fick världens överraskning också ur behandlingssynpunkt. Jösses alltså! Först knäckte han loss allt som gick och muttrade över att det var urkass alltihop. Allt satt fast. Jag är ju rätt van och tycker inte att knäckandet är så farligt, det är grymt skönt efteråt och man känner sig som en ny människa där man kliver ut. Men jag har ju haft mina aningar om hur illa det var eftersom jag andats taskigt ända sen grisjukan. Astmatabletter och sprayen har använts flitigt denna höst och jag har inte vetat om det berott på den kalla och fuktiga hösten eller om mina kotor varit totalt låsta. Det var väl det sistnämnda för det satt som berget och rätt som det var sa H att andas ut och sen bara small det. Fasen vet vad han gjorde men det kändes som en bit av britsen flög nedåt och mina thorakalkotor också och så lossnade det. Uj uj jag är inte säker på att jag vill att han ska göra just den prylen så ofta för det var ruskigt läbbigt men jag insåg att jag förmodligen dras med en massa slem nere i lungloberna. Sedan gjorde han en andningspryl där han liksom tryckte upp slemeländet ur lungorna. Fick föresten en bra raggningsreplik (den här kiropraktorn kommer med alla möjliga bra tips) också. "Du jag har lite slem i de nedre loberna vill du följa med hem och skaka loss det", tja det känns ju tveksamt om det funkar med ordet slem?
Tog en tur in på IKEA och där var det lugn och skönt, jag strosade runt och provade soffor. Alla andra måste varit någon annanstans och julhandlat för där var som en vanlig vardag klockan två eller så. En sista liten klapp till Frk T köptes, den var planerad eftersom just den delen fattades till en tidigare köpt sak. Man måste vara försiktig för det händer att ungen läser bloggen förstår ni.
Men jag fick världens överraskning också ur behandlingssynpunkt. Jösses alltså! Först knäckte han loss allt som gick och muttrade över att det var urkass alltihop. Allt satt fast. Jag är ju rätt van och tycker inte att knäckandet är så farligt, det är grymt skönt efteråt och man känner sig som en ny människa där man kliver ut. Men jag har ju haft mina aningar om hur illa det var eftersom jag andats taskigt ända sen grisjukan. Astmatabletter och sprayen har använts flitigt denna höst och jag har inte vetat om det berott på den kalla och fuktiga hösten eller om mina kotor varit totalt låsta. Det var väl det sistnämnda för det satt som berget och rätt som det var sa H att andas ut och sen bara small det. Fasen vet vad han gjorde men det kändes som en bit av britsen flög nedåt och mina thorakalkotor också och så lossnade det. Uj uj jag är inte säker på att jag vill att han ska göra just den prylen så ofta för det var ruskigt läbbigt men jag insåg att jag förmodligen dras med en massa slem nere i lungloberna. Sedan gjorde han en andningspryl där han liksom tryckte upp slemeländet ur lungorna. Fick föresten en bra raggningsreplik (den här kiropraktorn kommer med alla möjliga bra tips) också. "Du jag har lite slem i de nedre loberna vill du följa med hem och skaka loss det", tja det känns ju tveksamt om det funkar med ordet slem?
Tog en tur in på IKEA och där var det lugn och skönt, jag strosade runt och provade soffor. Alla andra måste varit någon annanstans och julhandlat för där var som en vanlig vardag klockan två eller så. En sista liten klapp till Frk T köptes, den var planerad eftersom just den delen fattades till en tidigare köpt sak. Man måste vara försiktig för det händer att ungen läser bloggen förstår ni.
måndag 21 december 2009
Jullov!
Heaven is here! Jösses vad skönt det är att sitta uppe fast klockan snart är 11 och veta att jag kan ställa klockan på nio istället för 05.20. Fin sifferblandning där!
I skolan käkade vi mest godis och tittade på Sunes jul. Strax före 12 gick vi till kyrkan och där sjöng alla barn så vackert. Kollegan K talade klokt och fint, hon är en fena på det och har också viss vana från kyrkliga sammanhang så det blev riktigt bra. Jag lyckades hålla mina stridstuppar isär, i alla fall så länge de var mitt ansvar. En elev avtackades också som ska börja på ny skola, hon fick en sån där spindel som man masserar huvudet med, av mig och verkade väldigt glad för den. Min fina julblomma står på bordet här hemma och jag har en liten julklapp från eleven F att öppna på julafton och den från kommunen. Jag vägrar nämligen att öppna innan. Chefen blev också avtackad och vi fick tårta. Hoppas hans nya jobb inom kommunen blir bra och lugnare för honom.
Frk T tillbringade eftermiddagen hos Lilla h där de gjorde livet surt för kamrat I genom att ställa till i köket och göra julgodis. De kom inte undan städningen men de försökte tydligen. Jag var duktig och fixade fyra cirkellistor från J så Sture blev så glad så. Julklapparna från affären med den gröna skylten är inhandlade, bara lite blommor kvar. Kvällen har vi ägnat åt att klä julgranen (en i plast). Till min stora glädje har Frk T kommit i den åldern då hon tycker det blir finast med bara kulor och glitter. Det tackar jag verkligen för! Nu ligger hela påsen med smällkarameller lyckligtvis kvar i garderoben.
Nu slog mig plötsligt en sak, vi har detta år glömt bort att gå på julmarknad i Wadköping. Det känns lite surt förstås men annars känns det som att julen kan komma nu. Jag säger som min granne och cybervän, A-S, jag känner mig klar! Det är inte så värst städat men jag har dammat innan jag ställt fram julsakerna och damsugit under granen som ändå inte barrar. Julmat har jag inte tänkt på ännu. Det var så sant jag skulle ju ringa syrran om det. Tja det är en dag i morgon också.
I skolan käkade vi mest godis och tittade på Sunes jul. Strax före 12 gick vi till kyrkan och där sjöng alla barn så vackert. Kollegan K talade klokt och fint, hon är en fena på det och har också viss vana från kyrkliga sammanhang så det blev riktigt bra. Jag lyckades hålla mina stridstuppar isär, i alla fall så länge de var mitt ansvar. En elev avtackades också som ska börja på ny skola, hon fick en sån där spindel som man masserar huvudet med, av mig och verkade väldigt glad för den. Min fina julblomma står på bordet här hemma och jag har en liten julklapp från eleven F att öppna på julafton och den från kommunen. Jag vägrar nämligen att öppna innan. Chefen blev också avtackad och vi fick tårta. Hoppas hans nya jobb inom kommunen blir bra och lugnare för honom.
Frk T tillbringade eftermiddagen hos Lilla h där de gjorde livet surt för kamrat I genom att ställa till i köket och göra julgodis. De kom inte undan städningen men de försökte tydligen. Jag var duktig och fixade fyra cirkellistor från J så Sture blev så glad så. Julklapparna från affären med den gröna skylten är inhandlade, bara lite blommor kvar. Kvällen har vi ägnat åt att klä julgranen (en i plast). Till min stora glädje har Frk T kommit i den åldern då hon tycker det blir finast med bara kulor och glitter. Det tackar jag verkligen för! Nu ligger hela påsen med smällkarameller lyckligtvis kvar i garderoben.
Nu slog mig plötsligt en sak, vi har detta år glömt bort att gå på julmarknad i Wadköping. Det känns lite surt förstås men annars känns det som att julen kan komma nu. Jag säger som min granne och cybervän, A-S, jag känner mig klar! Det är inte så värst städat men jag har dammat innan jag ställt fram julsakerna och damsugit under granen som ändå inte barrar. Julmat har jag inte tänkt på ännu. Det var så sant jag skulle ju ringa syrran om det. Tja det är en dag i morgon också.
söndag 20 december 2009
Sköna söndag
Det är inte så ofta det känns så men den här dagen har liksom bara flutit på förutom en inställd glöggstund och en ersättande förvirrad kort shoppingtur i Kumla förstås. Vaknade utan telefonväckning i dag. Frk T fick nåt sorts tokryck och stegade upp klockan sju medan jag sussade vidare. Kamrat R åkte i väg på ytterligare julklappsshopping och eftersom jag inbillar mig att jag är klar (panikklapparna har inte dykt upp i min skalle ännu) stannade jag hemma och passade barnen. De var i och för sig ovanligt galna och hoppetossiga över sina nya rosa telefoner. Hela dagen har de knappat på dessa tingestar, bytit bakgrund femioelva gånger liksom ringsignaler. De har filmat varandra, hunden, katten, inredningen och allt de kunnat komma på och till detta lagt dramatiska berättarröster. Nåja jag stängde av öronen och städade lite i godan ro. Till vissa vänners förtret var jag inte heller på Facebook så helt plötsligt ringde en jobbarkompis. Tja sånt händer fortfarande ibland, så ni vet.
När Kamrat R återkom med panik i blicken efter uträttat förvärv gjorde jag mig redo för glögg och Studiefrämjandearbete men det blev inställt. Där stod jag redo att ge mig ut i vintervädret och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för tills jag kom på att jag glömt mina elever. Jösses jag skulle ju fixa något smaskens till i morgon eftersom de inte fick någon efterrätt till Nobelmiddagen! Rackarns tänkte jag för klockan var ganska mycket. Tre affärer hann jag besöka innan godis, glass och kort till änglarna var inhandlade. Nu är detta samt film nedpackade och om högre makter är med mig i morgon låter jag också bli att glömma glassen i frysen.
Nu har lugnet lagt sig här, Frk T sover (hon blev ju trött eftersom hon var uppe i ottan), inte ens tv:n är på. Undrar om jag ska värma lite glögg i min ensamhet istället för den missade?
Ps. För er som undrar över gårdagens stjärnförsäljare kan jag upplysa om att jag haft Telenor-abonemang rätt länge så 94 kronor fick jag betala för kalaset och månadskostnaden blir väl nån 50-lapp dyrare än förut.
När Kamrat R återkom med panik i blicken efter uträttat förvärv gjorde jag mig redo för glögg och Studiefrämjandearbete men det blev inställt. Där stod jag redo att ge mig ut i vintervädret och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig för tills jag kom på att jag glömt mina elever. Jösses jag skulle ju fixa något smaskens till i morgon eftersom de inte fick någon efterrätt till Nobelmiddagen! Rackarns tänkte jag för klockan var ganska mycket. Tre affärer hann jag besöka innan godis, glass och kort till änglarna var inhandlade. Nu är detta samt film nedpackade och om högre makter är med mig i morgon låter jag också bli att glömma glassen i frysen.
Nu har lugnet lagt sig här, Frk T sover (hon blev ju trött eftersom hon var uppe i ottan), inte ens tv:n är på. Undrar om jag ska värma lite glögg i min ensamhet istället för den missade?
Ps. För er som undrar över gårdagens stjärnförsäljare kan jag upplysa om att jag haft Telenor-abonemang rätt länge så 94 kronor fick jag betala för kalaset och månadskostnaden blir väl nån 50-lapp dyrare än förut.
lördag 19 december 2009
Julklappsshopping och...
I går kväll gick mobilen sönder igen. Förra gången det hände var precis ett år sedan och då fick den tokfnatt en dag och vilken knapp jag än tryckte på ledde mig till fotografering. Efter inlämning och lagning har den skött sig till i går kväll. När jag skulle ställa in väckning på 9.00 (jag ville inte riskera att vakna kvart över elva som förra lördagen) så kom jag till; gissa tre gånger. Jomenvisst; fotografering som dessutom var inställd på filmning sen sist. Så hur jag än tryckte så fann jag mig filmandes täcket och mina osande svordomar därtill. Efter mycket om och men lyckades jag ta mig förbi problemet och få till ett kortkommando och fick till väckningen.
Dagen skulle ägnas åt julklappsinköp men innan den startade på vårt närliggande köpcentrum (jag utelämnar den trista trafiksituationen) fick jag syn på Telenors lysande skylt till vänster om det glittrande silverträdet. Sagt och gjort, kamrat R, Frk T och L och jag själv stegade in eftersom det var relativt folktomt. En stund senare kom jag ut med tre nya telefoner, en nyare och flashigare Ericsson till mig själv och två rosa Samsung (typ på köpet, jag ni fattar väl) till barnen. Killen, eller jag kanske ska kalla honom stjärnsäljaren, lyckades till och med få Frk L att ingå i min familj. Kamrat R har ju lyckligtvis jobbtelefon så vi slapp bli fiktiva sambos denna gång. Det utnyttjar vi annars bara vid familjerabatter och liknande. Ja så kan det gå, jag hade väl främst tänkt mig att killen skulle trycka på någon knapp och få telefonskrället att lyda igen. Men självklart dömde stjärnsäljaren ut min eländiga tingest direkt. Jag hoppas nu mycket på den nya ska jag säga.
Därefter startade klappjakten. Huvaligen vad mycket folk som tänkt sig detsamma. En liten klapp till Lilla h genererade 20 minuters köande för att få betala hela 49 kronor. Men nu är klappar till fem kusiner, Frk T och L klara. Kamrat R och jag har också som tradition att byta ungar en stund för att de ska få köpa julklappar till oss. Kamrat R:s klapp krävde lite extra insatser av butikspersonalen som fick ge sig ut på lagret och leta. Men de hittade önskemålet från mig och Frk L efter lite ansträngning och priset var överkomligt. Roligast var den unge killen som helt enkelt inte hade en aning om vad jag frågade efter. Han ursäktade sig slutligen efter att hans något äldre kollega ordnat saken, med kommentaren: "Ledsen men jag bor fortfarande hemma". Jag var snäll i juletid och svarade inte alls något i stil med att du det gör jag också, klart man inte bor borta. Istället log jag så snällt och önskade God Jul, slet till mig ytterligare en tingest som jag borde haft ett Medmerakort för att köpa (nu blev den 50 kronor för dyr men sånt är livet). Därefter trotsade vi kylan kastade oss in i bilen och åkte till Chilli och köpte, tja det kan jag inte skriva, men jag har detta år köpt ruskigt många av en och samma vara på Chilli. Nu slog jag till på en femte av detta slag till vårt vuxenjulklappsbyte. Sen fick det räcka för i dag. Efter hemkomst åkte kamrat R iväg på ytterligare en julklappsrunda medan jag trotsade kylan med hunden. På Facebook skulle flera stycken äta Flygande Jacob så det fick det bli här också. Ungarna har tränat på att lära sig hur deras telefoner funkar men min har kamrat R minsann inte orkat titta åt så jag får väl ha den med ett spöke inuti till i morgon. Då skiter jag i väckningen, sover jag till elva så får det väl vara så.
Dagen skulle ägnas åt julklappsinköp men innan den startade på vårt närliggande köpcentrum (jag utelämnar den trista trafiksituationen) fick jag syn på Telenors lysande skylt till vänster om det glittrande silverträdet. Sagt och gjort, kamrat R, Frk T och L och jag själv stegade in eftersom det var relativt folktomt. En stund senare kom jag ut med tre nya telefoner, en nyare och flashigare Ericsson till mig själv och två rosa Samsung (typ på köpet, jag ni fattar väl) till barnen. Killen, eller jag kanske ska kalla honom stjärnsäljaren, lyckades till och med få Frk L att ingå i min familj. Kamrat R har ju lyckligtvis jobbtelefon så vi slapp bli fiktiva sambos denna gång. Det utnyttjar vi annars bara vid familjerabatter och liknande. Ja så kan det gå, jag hade väl främst tänkt mig att killen skulle trycka på någon knapp och få telefonskrället att lyda igen. Men självklart dömde stjärnsäljaren ut min eländiga tingest direkt. Jag hoppas nu mycket på den nya ska jag säga.
Därefter startade klappjakten. Huvaligen vad mycket folk som tänkt sig detsamma. En liten klapp till Lilla h genererade 20 minuters köande för att få betala hela 49 kronor. Men nu är klappar till fem kusiner, Frk T och L klara. Kamrat R och jag har också som tradition att byta ungar en stund för att de ska få köpa julklappar till oss. Kamrat R:s klapp krävde lite extra insatser av butikspersonalen som fick ge sig ut på lagret och leta. Men de hittade önskemålet från mig och Frk L efter lite ansträngning och priset var överkomligt. Roligast var den unge killen som helt enkelt inte hade en aning om vad jag frågade efter. Han ursäktade sig slutligen efter att hans något äldre kollega ordnat saken, med kommentaren: "Ledsen men jag bor fortfarande hemma". Jag var snäll i juletid och svarade inte alls något i stil med att du det gör jag också, klart man inte bor borta. Istället log jag så snällt och önskade God Jul, slet till mig ytterligare en tingest som jag borde haft ett Medmerakort för att köpa (nu blev den 50 kronor för dyr men sånt är livet). Därefter trotsade vi kylan kastade oss in i bilen och åkte till Chilli och köpte, tja det kan jag inte skriva, men jag har detta år köpt ruskigt många av en och samma vara på Chilli. Nu slog jag till på en femte av detta slag till vårt vuxenjulklappsbyte. Sen fick det räcka för i dag. Efter hemkomst åkte kamrat R iväg på ytterligare en julklappsrunda medan jag trotsade kylan med hunden. På Facebook skulle flera stycken äta Flygande Jacob så det fick det bli här också. Ungarna har tränat på att lära sig hur deras telefoner funkar men min har kamrat R minsann inte orkat titta åt så jag får väl ha den med ett spöke inuti till i morgon. Då skiter jag i väckningen, sover jag till elva så får det väl vara så.
fredag 18 december 2009
Thank God it`s Friday
Skönt! Fredagen var bra på jobbet får jag ändå säga, trots att jullovet närmar sig med stormsteg. I dag fick två kollegor sticka iväg för att vara med på två rektorsintervjuer men vi får veta något tidigast på onsdag. Det ska bli spännande att se vad som händer på skolan med en ny chef. Hoppas det är någon som ser klokt på saker och ting och som inför lite "nytänk" det tror jag vi alla behöver. Vår skola arbetar ganska traditionellt och många är nog lite sugna på något nytt. Nåja vi får väl se efter helgerna. Fick föresten världens finaste julgrupp av mina gullungar idag. T:s mamma kom upp med blommor till mig och min bästa fritidskollega A (hon kunde inte på måndag så vi fick "paket" för tidigt) vilket innebär att jag får njuta av denna vackra historia redan denna helg. Tack!
Kamrat R kom hit och hämtade mig innan teatern igår och hittade mig ihopkurad under en tjock filt. Jag frös så jag nästan hackade tänder. Han satte sig i soffan men kände inte hur kallt det var förrän efter en stund eftersom hallen var varm av luftvärmepumpen. När han insåg faktum (han tycker för all del alltid att det är iskallt här) ansåg han att jag helt enkelt inte var riktigt klok och gick och satte på cirkulationspumpen. Så som jag frös så orkade jag inte protestera utan fann mig i faktum. Nu är det rätt ok här inne men det retar mig att jag kommer att få betala dyrt för det.
Teatern var som vanligt bra i Lerbäck, klurigt och finurligt men denna gång gissade jag rätt på mördaren. Fast det blev naturligtvis inte jag som vann priset för det gjorde en dam på andra sidan rummet. 12 stycken av ca 100 var vi som hade rätt så det var svårt i år. Maten var ok fast förrätten smakade inte en bråkdel så gott som i fjol när de serverade världens godaste getost, den saknade jag i år.
Nu blir det fredagsmys, tror Ernst ska ha nåt juligt för sig på TV, det passar säkert mig. Då kanske jag blir inspirerad och blir klar med pyntandet nån gång.
Kamrat R kom hit och hämtade mig innan teatern igår och hittade mig ihopkurad under en tjock filt. Jag frös så jag nästan hackade tänder. Han satte sig i soffan men kände inte hur kallt det var förrän efter en stund eftersom hallen var varm av luftvärmepumpen. När han insåg faktum (han tycker för all del alltid att det är iskallt här) ansåg han att jag helt enkelt inte var riktigt klok och gick och satte på cirkulationspumpen. Så som jag frös så orkade jag inte protestera utan fann mig i faktum. Nu är det rätt ok här inne men det retar mig att jag kommer att få betala dyrt för det.
Teatern var som vanligt bra i Lerbäck, klurigt och finurligt men denna gång gissade jag rätt på mördaren. Fast det blev naturligtvis inte jag som vann priset för det gjorde en dam på andra sidan rummet. 12 stycken av ca 100 var vi som hade rätt så det var svårt i år. Maten var ok fast förrätten smakade inte en bråkdel så gott som i fjol när de serverade världens godaste getost, den saknade jag i år.
Nu blir det fredagsmys, tror Ernst ska ha nåt juligt för sig på TV, det passar säkert mig. Då kanske jag blir inspirerad och blir klar med pyntandet nån gång.
torsdag 17 december 2009
Fryser
Bistert! Så kan nog denna dag sammanfattas hittills. För att börja lite positivt så var gårdagen bra på jobbet, trots detta var jag för trött för bloggeri i går kväll, sorry. Men denna dag började frostigare, det blåste nämligen smådjävlar på morgonpromenaden fem i sex i morse. Fy bövelen, man undrar liksom vad man tänkte på den där sommardagen man gjorde valet att bli hundägare? Inte var det bister vinter i alla fall. På jobbet flöt förmiddagen på bra och eftermiddagen var lagom jäklig (läs ganska vidrig) och det är tur jag har så många bra och kloka elever som lättar upp det som är mindre bra.
Snart ska jag bege mig till Lerbäcks teater och kolla på årets mordhistoria. Där är alltid trevligt så jag förväntar mig en magnifik avslutning på dagen. Jag måste snart göra mig i ordning men här är iskallt. Som vanligt är jag idiotiskt snål och vägrar sätta på cirkulationspumpen. Luftvärmepumpen får räcka och det innebär att det är mellan 16-18 grader i större delen av huset och 24 i hallen där pumpeländet sitter. Jag har helt enkelt för mycket väggar! Nu är väl vissa av dom bärande och kanske blir hyresvärden lite sur om jag tar yxan och börjar hugga ner dem som är i vägen för den goda värmen. Han blir nog sur trots att jag gav hans frusna får lite hö förut. Min snålhet (jag är annars alltför frikostig) beror främst på att Enkla Elbolaget och EON skinnade mig på 11 000 i januari månad och det vill jag inte vara med om en gång till. Således sitter jag nu här och fryser och dricker het glögg ur en termosmugg och väntar på att klockan ska gå så jag blir tvingad att göra mig klar i ett rasande tempo (typ som vanligt när jag är sen) för då hinner jag liksom inte frysa. Ha en fin kväll!
Snart ska jag bege mig till Lerbäcks teater och kolla på årets mordhistoria. Där är alltid trevligt så jag förväntar mig en magnifik avslutning på dagen. Jag måste snart göra mig i ordning men här är iskallt. Som vanligt är jag idiotiskt snål och vägrar sätta på cirkulationspumpen. Luftvärmepumpen får räcka och det innebär att det är mellan 16-18 grader i större delen av huset och 24 i hallen där pumpeländet sitter. Jag har helt enkelt för mycket väggar! Nu är väl vissa av dom bärande och kanske blir hyresvärden lite sur om jag tar yxan och börjar hugga ner dem som är i vägen för den goda värmen. Han blir nog sur trots att jag gav hans frusna får lite hö förut. Min snålhet (jag är annars alltför frikostig) beror främst på att Enkla Elbolaget och EON skinnade mig på 11 000 i januari månad och det vill jag inte vara med om en gång till. Således sitter jag nu här och fryser och dricker het glögg ur en termosmugg och väntar på att klockan ska gå så jag blir tvingad att göra mig klar i ett rasande tempo (typ som vanligt när jag är sen) för då hinner jag liksom inte frysa. Ha en fin kväll!
tisdag 15 december 2009
Nedräkning
Nu är det alltså fyra arbetsdagar kvar och jag räknar ner. Ungarna är lika trötta som jag känner mig. Många ser givetvis fram emot julen men knappast alla. På vår skola finns ett antal muslimer och de firar inte jul. En del anammar givetvis en del svenska seder och då speciellt julklappar för barnens skull. Flera av mina elever säger att de får julklappar fastän de är muslimer. Jag är dock inte riktigt säker, det kan vara sådant man säger också för att inte verka udda eller för att inte känna sig utanför. Skolan har också ett antal elever som inte har det så bra och därför kanske inte får så många klappar. På Facebook har jag gått med i en grupp som propagerar för en Vit Jul. Inte en vit jul med snö utan en vit jul utan alkohol vilket förstör tillvaron för många. Det finns åtskilliga barn som genomlider julhelgen i rädsla för hur deras föräldrar ska bete sig. Fy för att hela jullovet vara livrädd för fylla och drogmissbruk! För många barn är skolan och fritids den enda tryggheten det är viktigt att komma ihåg. På detta försöker jag tänka när dagarna räknas ner. Man försöker tänka att man gör nytta även då kaos utbryter och man samtidigt försöker förstå att Kumlas politiker inbillar sig att vi ska klara detta med mindre personal. Grrr nu är jag där igen. Jösses så skönt det ska bli med jullov!
måndag 14 december 2009
Mår sådär
Stressen börjar ta ut sin rätt. När jag blir stressad så blir jag fysiskt sjuk på alla möjliga sätt. Just nu härjar magkatarr och ledvärk och dessa krämpor slåss om uppmärksamheten. Det är mäkta irriterande eftersom jag har massor jag vill göra. Julsakerna är fortfarande inte på plats allihop och disken hopar sig men händerna värker och jag orkar inte lyfta tyngre saker. Fy vale så trist det är. Det gör mig lite rädd också som jag nämnde igår. Det är klart att jag borde ta det lugnt men jag måste ju gå till jobbet.
Där är det vidrigt värre just nu, fullt av oro för kommunens neddragningar och ungarna är lovtrötta. Vi behöver alla jullov nu kan man lugnt säga. Just nu känns det som att inga åtgärder hjälper mot vissa problem i skolan och man känner sig ibland lite maktlös i klassrummet när man är ensam. Jag har fantastiska kollegor och får mycket hjälp men vi är alla överhopade med arbete och trötta som sagt. Måtte våra politiker ta sitt förnuft tillfånga och inse att vi faktiskt inte klarar mer neddragningar. Annars får jag väl börja fundera på om jag ska tota ihop ett nytt teaterprojekt och söka pengar från Allmänna arvsfonden, jag vill inte förstöra min hälsa på detta jobb för det är det inte värt hur kul det än är när det fungerar som bäst.
Där är det vidrigt värre just nu, fullt av oro för kommunens neddragningar och ungarna är lovtrötta. Vi behöver alla jullov nu kan man lugnt säga. Just nu känns det som att inga åtgärder hjälper mot vissa problem i skolan och man känner sig ibland lite maktlös i klassrummet när man är ensam. Jag har fantastiska kollegor och får mycket hjälp men vi är alla överhopade med arbete och trötta som sagt. Måtte våra politiker ta sitt förnuft tillfånga och inse att vi faktiskt inte klarar mer neddragningar. Annars får jag väl börja fundera på om jag ska tota ihop ett nytt teaterprojekt och söka pengar från Allmänna arvsfonden, jag vill inte förstöra min hälsa på detta jobb för det är det inte värt hur kul det än är när det fungerar som bäst.
söndag 13 december 2009
Oj vad helgen gick fort
Måndag om några timmar, panik! Har julpyntat under kvällen och det är ingen lek kan jag berätta. Jag har julpynt som skulle räcka till ett regemente. Jag älskar julglitter och vill ha mycket men i år känns det nästan oöverstigligt att få upp det. Efter gårdagens bedrift i garderoben värker mina leder i händerna. Det brukar de inte göra, jag kan få ont i knäna och så när det ska bli snö eller taskigt väder (så har det varit hela mitt liv så det har inget med ålder att göra) men det här är något annat. Min morfar hade RA så jag kan ha skäl att oroa mig. Men nu bestämmer jag att det går över som de flesta av mina hjärntumörer och hjärtinfarkter brukar göra.
Dagen har också ägnats åt lite Kraxrepetitioner, frisörskan är repad i dag, kul. Vår nya Kraxare H verkar vara en riktig klippa med fantastiskt minspel, det lovar gott. Lite julklappar är inhandlade likaså. Nåja, jag hann väl en del i alla fall men inte slappa.... det hade behövts men det är snart jullov. Sov gott och dröm om glitter!
Dagen har också ägnats åt lite Kraxrepetitioner, frisörskan är repad i dag, kul. Vår nya Kraxare H verkar vara en riktig klippa med fantastiskt minspel, det lovar gott. Lite julklappar är inhandlade likaså. Nåja, jag hann väl en del i alla fall men inte slappa.... det hade behövts men det är snart jullov. Sov gott och dröm om glitter!
Slutkörd
Dagens program blev lite hårt. Först sov jag till 11.15 vilket var mindre smart men kanske välbehövligt. Timmarna blev alltför få innan det var dags att bege sig till Folkan och konsert med Glöd. Lysande som vanligt! Äta var något vi glömt så det fick först bli korv med bröd, före Glöd, och sen Mc Donalds för att vi skulle orka hårdjobbet. Garderobsjobb på Winnerbäck nämligen. Där infann vi oss strax före halv sju och det var tur för vi hann knappt bli klara innan publiken kom. Det funkade bra men var rätt jobbigt. Konsterten då? Jo då, de lugna låtarna var kanon och efterhand blev ljudet bättre och mot slutet spelade han de rockigare varianter även jag kände till och det var jättebra. Stämningen var riktigt hög och publiken gillade honom skarpt och ropade in honom flera gånger. Sen skulle alla ha ut sina jackor också. I början gällde mörker och ficklampa men när ljuset tändes gick det fort. Nu är jag rätt trött kan man säga och har förmodligen träningsvärk i armar och axlar i morgon. Krax ska repa kl. 11 så det blir till att ställa klockan.
fredag 11 december 2009
Skolan i Kumla och övriga Sverige
Då var det dags för inlägget om skolan i Kumla. Enligt NA eller snarare de föräldrar som NA intervjuat och/eller som skrivit insändare, har Kumla en usel skola. Barn bli mobbade (jo det vore en lögn att påstå något annat) och rektorer och lärare verkar vara under all kritik. Då infinner sig frågan om man känner igen sig? Nja inte riktigt. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja men jag kastar mig rakt ut.
Jag har jobbat lite längre perioder på fyra skolor i Kumla och på en i Örebro. Ingen av dessa skolor har accepterat mobbning eller kränkade behandling på något vis. Samtliga skolor arbetar intensivt med värdegrundsarbete dvs pratar, diskuterar och gör övningar med eleverna som handlar om allas lika värde, att man har rätt att vara annorlunda och om hur man ska behandla varandra. Jag har heller inte träffat någon rektor som ansett detta arbete onödigt eller mindre viktigt. Skolornas arbete kring mobbningsfrågor ser lite olika ut beroende på resurser. Vissa skolor har ett eget mobbningsteam som direkt tar tag i problem då de uppstår. Ett sådant finns till exempel på den skola där jag arbetar nu vilket är oerhört skönt. De är till hjälp även vid konflikter barnen emellan. Barn kommer nämligen i konflikt med varandra utan att det för den skull är mobbning. Men frågan är svår och det är inte alltid enkelt att veta hur det ligger till. Ganska ofta använder elever uttrycket "han mobbar mig" även vid konflikter där de själva är ordentligt inblandade. Jag kan i alla fall inte se att Kumla skulle vara sämre än andra kommuner i just mobbningsfrågan.
Hur ska man då veta vad som är mobbning? Mitt sätt, är att bygga relationer med barnen. Om jag känner dem väl och om de vågar anförtro sig till mig så får jag veta mer. Nu arbetar jag med elever i "mellanstadieålder" vilket säkert är enklare än med de äldre eleverna. Jag har dem i klassrummet hela dagarna och jag ser spelet dem emellan. Likväl kan man missa saker, speciellt de som sker hemma vid datorn eller via mobilen. Kalla blickar och utfrysning är annat som kan vara svårt att upptäcka om man inte är uppmärksam. Sedan är olika elever olika känsliga. Det händer att jag tror att någon är lite utsatt medan eleven själv inte alls anser att det är så.
Är skolan sämre nu än förr då? Både ja och nej, anser jag. Samhället och föräldraskapet är förändrat vilket gör skolans arbete svårare. Barn är frimodigare och tar enormt mycket större plats idag än då jag var barn. På gott och ont. Det är fantastiskt med ungar som vågar prata inför många människor och säga vad de tycker. På köpet får man ungar som också vågar vara uppkäftiga betydligt tidigare (yngre) än förr.
Skolans uppdrag utökas hela tiden. Vi lyckas inte få eleverna att nå målen. Tja, när jag växte upp fanns en hel del med dåliga betyg, var man usel eller inte kom på lektionerna fick man en etta, idag blir det IG. Nu är målet att ALLA ska nå målen, när jag gick i skolan pratade ingen om det, att vissa gick ut med dåliga betyg gjorde inte så mycket för de fick jobb ändå och kunde hoppa över gymnasiet. Kanske är denna önskan att alla ska nå målen orimligt, en utopi som aldrig kommer uppnås? Vi kanske måste ha ett samhälle som tillåter människor att vara praktiskt intelligenta, inte bara teoretiskt? Detta har jag skrivit om förut så jag lämnar det.
Om någon tror att det var mindre mobbning förr så ska ni läsa boken Underdog av Torbjörn Flygt, då minns ni! Han är född 1964, samma år som jag, och minns hur det var. Det var mycket värre och ingen talade om saken. Rastvakter fanns bara på lågstadiet övriga satt i lärarrummet och gick man dit fick man eventuellt prata med sin lärare som oftast inte gjorde ett dugg åt konflikter. Elever kunde få huvudet nedtoppat i toaletten utan att någon brydde sig. Vi jobbar enormt mycket mer mot mobbning och kränkande behandling nu för tiden. Även de skolor som har ett dåligt antimobbningsarbete gör säkert mer än de gjorde på 70-talet.
Som lärare har skolan förändrats få ett sätt till som är viktigt när det gäller detta. Förr sattes de riktigt stökiga eleverna i OBS-klass eller till och med på skoldaghem. Jag bodde granne med Hagaby skoldaghem och där gick "värstingarna", dom man var livrädd för att möta. Det var säkert inte alls bra för dem, eller det har jag faktiskt ingen aning om, eftersom jag inte känner någon som gått där. Men det gjorde säkert lärarjobbet enklare. Nu ska alla inkluderas. INKLUDERING är ett mantra inom specialpedagogiken på universiteten. Det ska inkluderas till varje pris även om vissa barn mår bättre av en liten grupp. Tack och lov finns det undantag men alla lärare vet hur det är att stå ensam i en klass med 25 elever och ha ett barn med utåtagerande beteende. Det kan vara diverse bokstavskombinationer, krigsskador, vanvårdade barn, barn till missbrukare som mår riktigt dåligt och därför beter sig illa. Du kan, i det läget, inte alltid ta den stackars ungen i knät och ge barnet det den kanske mest behöver, kärlek, eftersom du står där med ytterligare ett gäng som kräver din uppmärksamhet. Fan, jag tjuter när jag skriver det här!
Vi har barn i varenda skola, nästan i varje klass, som behöver en assistent. En vuxen som kan ta hand om just det barnet. Vi har barn som behöver hjälp att lära sig umgås med andra ungar. Som inte själva kan ta kontakt utan att klappa till andra barn. Som inte kan ta emot varken tillsägelser eller beröm. Barn som kastar möbler och saker som sparkar och slår omkring sig och dessa ska vara i klassrummen bland alla andra. Att en del föräldrar blir förbannade har jag full förståelse för. Vi står där och kan omöjligt förklara eftersom vi givetvis har tystnadsplikt. Vi kan inte bemöta tidningsskriverier heller av samma skäl. Det enda skälet till att vi inte får assistenter till dessa barn som såväl behöver det är brist på pengar.
Sedan har en del mage att påstå att vi lärare jobbar för lite, är oengagerade, inte vill vara rastvakter, prioriterar fel och allt vad som nu kritiseras. Ytterst få lärare är oengagerade, det vill jag fastslå. Dem finns säkert men jag har då inte träffat någon på senare tid. Vi jobbar inte för lite! Jag har aldrig slitit mer på något jobb jag haft, och jag har haft många! Inte ens inom vården där jag arbetade i 10 år. Vi har 45 timmars arbetsvecka varav 35 ska vara på jobbet. På dessa 35 timmar ska vi ha lektioner, rastvakter, planera lektioner, skriva IUP och omdömen, lösa konflikter (vilket tar massor av tid), dokumentera allt som händer, delta i EVK (elevvårdekonferenser) och delta i lärarkonferenser. Tid att rätta böcker, som en del äldre lärare undrar vart den tog vägen, får vi göra på förtroendetiden. In ska också klämmas föräldramöten, utvecklingssamtal och annan kontakt med föräldrar. Verkligheten är ofta den att du kan åka på att bära bänkar upp och ner ur källare, sy gardiner, laga diverse saker som går sönder och allt möjligt. All "runtomkring" personal som fanns på skolorna förr är försvunna. För detta oviktiga arbete har vi en mastodontlön på mellan 21000 och 23000 kronor i månaden ungefär. Det finns de som tjänar lite mer men de har jobbat i hundra år ungefär. Om loven (jag överlever inte utan dem) försvinner/minskas eller om arbetstiden ökas så slutar i alla fall jag som lärare. Vi borde tjäna minst 10 000 kronor mer i månaden, jag tycker inte att jag överdriver, jag har kompisar utan en enda högskolepoäng som jobbat ett par år inom sitt jobb och tjänar 30 (privat sektor så klart). Ingen har mindre än 3,5 års högskole/universitets studier som lärare, jag har 4 år. Jösses nu undrar jag över mitt förstånd istället.
Föräldrarnas ansvar kan jag skriva en lika lång blogg om men det får bli en annan dag. Självklart är de allra flesta bra människor med sund inställning men tyvärr inte alla. Jag tror det får räcka med den kommentaren om den saken.
Ändå, är det så att de flesta lärare älskar sitt jobb och sina elever. Hoppas ni orkat läsa klart och jag ber om ursäkt för eventuella stav- och meningsbyggnadsfel, jag blir lite uppeldad när jag skriver om sådant här.
Jag har jobbat lite längre perioder på fyra skolor i Kumla och på en i Örebro. Ingen av dessa skolor har accepterat mobbning eller kränkade behandling på något vis. Samtliga skolor arbetar intensivt med värdegrundsarbete dvs pratar, diskuterar och gör övningar med eleverna som handlar om allas lika värde, att man har rätt att vara annorlunda och om hur man ska behandla varandra. Jag har heller inte träffat någon rektor som ansett detta arbete onödigt eller mindre viktigt. Skolornas arbete kring mobbningsfrågor ser lite olika ut beroende på resurser. Vissa skolor har ett eget mobbningsteam som direkt tar tag i problem då de uppstår. Ett sådant finns till exempel på den skola där jag arbetar nu vilket är oerhört skönt. De är till hjälp även vid konflikter barnen emellan. Barn kommer nämligen i konflikt med varandra utan att det för den skull är mobbning. Men frågan är svår och det är inte alltid enkelt att veta hur det ligger till. Ganska ofta använder elever uttrycket "han mobbar mig" även vid konflikter där de själva är ordentligt inblandade. Jag kan i alla fall inte se att Kumla skulle vara sämre än andra kommuner i just mobbningsfrågan.
Hur ska man då veta vad som är mobbning? Mitt sätt, är att bygga relationer med barnen. Om jag känner dem väl och om de vågar anförtro sig till mig så får jag veta mer. Nu arbetar jag med elever i "mellanstadieålder" vilket säkert är enklare än med de äldre eleverna. Jag har dem i klassrummet hela dagarna och jag ser spelet dem emellan. Likväl kan man missa saker, speciellt de som sker hemma vid datorn eller via mobilen. Kalla blickar och utfrysning är annat som kan vara svårt att upptäcka om man inte är uppmärksam. Sedan är olika elever olika känsliga. Det händer att jag tror att någon är lite utsatt medan eleven själv inte alls anser att det är så.
Är skolan sämre nu än förr då? Både ja och nej, anser jag. Samhället och föräldraskapet är förändrat vilket gör skolans arbete svårare. Barn är frimodigare och tar enormt mycket större plats idag än då jag var barn. På gott och ont. Det är fantastiskt med ungar som vågar prata inför många människor och säga vad de tycker. På köpet får man ungar som också vågar vara uppkäftiga betydligt tidigare (yngre) än förr.
Skolans uppdrag utökas hela tiden. Vi lyckas inte få eleverna att nå målen. Tja, när jag växte upp fanns en hel del med dåliga betyg, var man usel eller inte kom på lektionerna fick man en etta, idag blir det IG. Nu är målet att ALLA ska nå målen, när jag gick i skolan pratade ingen om det, att vissa gick ut med dåliga betyg gjorde inte så mycket för de fick jobb ändå och kunde hoppa över gymnasiet. Kanske är denna önskan att alla ska nå målen orimligt, en utopi som aldrig kommer uppnås? Vi kanske måste ha ett samhälle som tillåter människor att vara praktiskt intelligenta, inte bara teoretiskt? Detta har jag skrivit om förut så jag lämnar det.
Om någon tror att det var mindre mobbning förr så ska ni läsa boken Underdog av Torbjörn Flygt, då minns ni! Han är född 1964, samma år som jag, och minns hur det var. Det var mycket värre och ingen talade om saken. Rastvakter fanns bara på lågstadiet övriga satt i lärarrummet och gick man dit fick man eventuellt prata med sin lärare som oftast inte gjorde ett dugg åt konflikter. Elever kunde få huvudet nedtoppat i toaletten utan att någon brydde sig. Vi jobbar enormt mycket mer mot mobbning och kränkande behandling nu för tiden. Även de skolor som har ett dåligt antimobbningsarbete gör säkert mer än de gjorde på 70-talet.
Som lärare har skolan förändrats få ett sätt till som är viktigt när det gäller detta. Förr sattes de riktigt stökiga eleverna i OBS-klass eller till och med på skoldaghem. Jag bodde granne med Hagaby skoldaghem och där gick "värstingarna", dom man var livrädd för att möta. Det var säkert inte alls bra för dem, eller det har jag faktiskt ingen aning om, eftersom jag inte känner någon som gått där. Men det gjorde säkert lärarjobbet enklare. Nu ska alla inkluderas. INKLUDERING är ett mantra inom specialpedagogiken på universiteten. Det ska inkluderas till varje pris även om vissa barn mår bättre av en liten grupp. Tack och lov finns det undantag men alla lärare vet hur det är att stå ensam i en klass med 25 elever och ha ett barn med utåtagerande beteende. Det kan vara diverse bokstavskombinationer, krigsskador, vanvårdade barn, barn till missbrukare som mår riktigt dåligt och därför beter sig illa. Du kan, i det läget, inte alltid ta den stackars ungen i knät och ge barnet det den kanske mest behöver, kärlek, eftersom du står där med ytterligare ett gäng som kräver din uppmärksamhet. Fan, jag tjuter när jag skriver det här!
Vi har barn i varenda skola, nästan i varje klass, som behöver en assistent. En vuxen som kan ta hand om just det barnet. Vi har barn som behöver hjälp att lära sig umgås med andra ungar. Som inte själva kan ta kontakt utan att klappa till andra barn. Som inte kan ta emot varken tillsägelser eller beröm. Barn som kastar möbler och saker som sparkar och slår omkring sig och dessa ska vara i klassrummen bland alla andra. Att en del föräldrar blir förbannade har jag full förståelse för. Vi står där och kan omöjligt förklara eftersom vi givetvis har tystnadsplikt. Vi kan inte bemöta tidningsskriverier heller av samma skäl. Det enda skälet till att vi inte får assistenter till dessa barn som såväl behöver det är brist på pengar.
Sedan har en del mage att påstå att vi lärare jobbar för lite, är oengagerade, inte vill vara rastvakter, prioriterar fel och allt vad som nu kritiseras. Ytterst få lärare är oengagerade, det vill jag fastslå. Dem finns säkert men jag har då inte träffat någon på senare tid. Vi jobbar inte för lite! Jag har aldrig slitit mer på något jobb jag haft, och jag har haft många! Inte ens inom vården där jag arbetade i 10 år. Vi har 45 timmars arbetsvecka varav 35 ska vara på jobbet. På dessa 35 timmar ska vi ha lektioner, rastvakter, planera lektioner, skriva IUP och omdömen, lösa konflikter (vilket tar massor av tid), dokumentera allt som händer, delta i EVK (elevvårdekonferenser) och delta i lärarkonferenser. Tid att rätta böcker, som en del äldre lärare undrar vart den tog vägen, får vi göra på förtroendetiden. In ska också klämmas föräldramöten, utvecklingssamtal och annan kontakt med föräldrar. Verkligheten är ofta den att du kan åka på att bära bänkar upp och ner ur källare, sy gardiner, laga diverse saker som går sönder och allt möjligt. All "runtomkring" personal som fanns på skolorna förr är försvunna. För detta oviktiga arbete har vi en mastodontlön på mellan 21000 och 23000 kronor i månaden ungefär. Det finns de som tjänar lite mer men de har jobbat i hundra år ungefär. Om loven (jag överlever inte utan dem) försvinner/minskas eller om arbetstiden ökas så slutar i alla fall jag som lärare. Vi borde tjäna minst 10 000 kronor mer i månaden, jag tycker inte att jag överdriver, jag har kompisar utan en enda högskolepoäng som jobbat ett par år inom sitt jobb och tjänar 30 (privat sektor så klart). Ingen har mindre än 3,5 års högskole/universitets studier som lärare, jag har 4 år. Jösses nu undrar jag över mitt förstånd istället.
Föräldrarnas ansvar kan jag skriva en lika lång blogg om men det får bli en annan dag. Självklart är de allra flesta bra människor med sund inställning men tyvärr inte alla. Jag tror det får räcka med den kommentaren om den saken.
Ändå, är det så att de flesta lärare älskar sitt jobb och sina elever. Hoppas ni orkat läsa klart och jag ber om ursäkt för eventuella stav- och meningsbyggnadsfel, jag blir lite uppeldad när jag skriver om sådant här.
torsdag 10 december 2009
En dag med festligheter
Jaha så var denna dag till ända. Nobelfesten pågår på ettan och min skola har haft sin alldeles egna variant under dagen. Barnen har med sina partners skridit ner för trappan till "Blå hallen" skolans foajé inklädd i blått tyg. Där har de dansat vals och sedan gått till bords. Vi hade beställt extra fin mat, trodde vi, men jag insåg sedan att hela kommunen ätit samma sak. Efterrätten frös inne till elevernas och lärarnas förtret. Jag vet faktiskt inte om det berodde på en kommunikationsmiss eller taskigt med pengar men jag känner att jag måste kompensera mina ungar för den missen i alla fall om jag så ska betala glassen själv. Skolans lärare var otroligt tjusiga eftersom flera av oss lånat Kraxklänningar. På det temat följer här dagens sköna kommentarer:
J kom med dagens skönaste, då han fick se min utstyrsel. "Men Susanne, du ser ut som en fisk!" varpå den snälle R kontrade med, "Du menar väl sjöjungfru?" Ja vad ska man säga! Ibland är dom ljuvliga. Bilden är gräslig men det bjuder jag på.
C, ni vet han som min första arbetsdag ansåg att jag inte var så snygg som han hade trott, har gott minne och följde upp med denna, då kollegan A och jag spatserade över skolgården fullt uppklädda (förutom skorna ska tilläggas). "Å ni är mycket snyggare än vad jag hade väntat mig".
J kom med dagens skönaste, då han fick se min utstyrsel. "Men Susanne, du ser ut som en fisk!" varpå den snälle R kontrade med, "Du menar väl sjöjungfru?" Ja vad ska man säga! Ibland är dom ljuvliga. Bilden är gräslig men det bjuder jag på.Kvällen har ägnats åt Frk T och hennes Luciatåg. En stor eloge till Åsa, Skogstorps musiklärare som verkligen är fantastisk Det är en ynnest för Frk T att få gå på skolan och ha henne som musiklärare. Jag kan inte låta bli att tycka synd om mina elever som tvingas dras med mig. Frk T hade en debut också, hon spelade fiol och jag filmade det hela. En timma har jag försökt få ut filmeländet på bloggen men nu gav jag upp, foton får räcka. Hon sjöng lite lead också men det har hon gjort förut, hon är duktig min goa unge.
I morgon ska jag blogga om alla mobbingartiklarna som framställer Kumla som en eländig kommun men jag måste ha lite mer inspiration känner jag. En sak hoppas jag trots allt att de leder till, även om de är orättvisa, och det är att kommunens politiker inser att det är fruktansvärt osmart att spara mer på skolan. Det funkar inte att ha som mål att bli Sveriges bästa skola och dra in resurser. Man kan inte bortförklara att man kommer sist eller långt bak i alla jämförelser (även om det ofta finns förklaringar) hela tiden eller att barn mobbas (även om det händer överallt). Sossarna har alltid legat mig närmast och ni har all makt i Kumla och efter att ha fått ett mail om neddragningarna 2010 så säger jag följande: Skärp er för helsike annars får ni snart dras med mig! Ta det för allt i världen som ett hot och inte ett löfte.
onsdag 9 december 2009
Oväntat och väntat
Denna onsdag kan nog kallas ganska bra eller ganska dålig beroende på hur man ser på saken. I skolan blev fel ungar osams. Ett par hade en riktigt usel dag på alla sätt och vis. En ledsen tjej i knät och samtidigt hjälpa ett gäng andra med multiplikationstal var dagens bedrift, så kan lärarjobbet se ut ibland. Bomben om vem de ska dansa med i morgon (vi har Nobelfest med vals) togs väl emot med både sura och glada miner. Gympaläraren R hade dessutom skrämt upp dem med att påstå att de ska dansa runt i en kvart, varpå jag började skratta. Undrar hur många låtar han har fixat? Om jag fattat allt korrekt, ny som jag är, så ska tre klasser skrida ner för trappan till "Blå hallen" och valsa en stund och allt ska ta en kvart. Inför denna festliga tilldragelse har jag försett kollegorna med Kraxklänningar i värsta silverlamén, vi vill inte vara sämre än ungarna.
Efter jobbet begav jag mig till Hårmetropolen för frisering inför morgondagen, vad gör man inte.... Nåja det skulle nog gjorts ändå. Nu luktar jag som en kemisk fabrik och ser ut som en röd krulltott. Permanenten känns kanonbra även om de första dagarna är rätt pestiga. Man får en chock varje gång man tittar sig i spegeln. Hos frisören blev jag uppringd av en oväntad person vilket resulterade i en snabbfika/glögg innan Frk T med kamrater skulle hämtas vid Skogstorp. Jag hade gärna haft mer tid till det men kamrat I hade sagt att de skulle hämtas 18.30 så jag stressade iväg för att inte komma sent. Så kan det gå, kl. 19.00 kom de ut. En hjälpsam mamma upplyste om att de slutar kvart i men aldrig kommer ut före sju.
Tror ni inte på tusan att ungen lånat innebandyprylar och var med i det vidriga spelet. Jo men visst, och nu har tjatet börjat. "Jag vill ha Pumaskor, klubba, en blå overall, innebandykläder och blåa strumpor". Mamma morrar och föreslår att hon önska sig detta av sin pappa samt upplysa honom om vad han ska göra på helgerna framöver, dvs gå på innebandymatcher. Risken finns också att de vill att man ska sälja fika och annat vid dylika tillställningar. Jag vill inte!!!!! men säg det inte till Frk T, jag försöker vara positiv.
Efter jobbet begav jag mig till Hårmetropolen för frisering inför morgondagen, vad gör man inte.... Nåja det skulle nog gjorts ändå. Nu luktar jag som en kemisk fabrik och ser ut som en röd krulltott. Permanenten känns kanonbra även om de första dagarna är rätt pestiga. Man får en chock varje gång man tittar sig i spegeln. Hos frisören blev jag uppringd av en oväntad person vilket resulterade i en snabbfika/glögg innan Frk T med kamrater skulle hämtas vid Skogstorp. Jag hade gärna haft mer tid till det men kamrat I hade sagt att de skulle hämtas 18.30 så jag stressade iväg för att inte komma sent. Så kan det gå, kl. 19.00 kom de ut. En hjälpsam mamma upplyste om att de slutar kvart i men aldrig kommer ut före sju.
Tror ni inte på tusan att ungen lånat innebandyprylar och var med i det vidriga spelet. Jo men visst, och nu har tjatet börjat. "Jag vill ha Pumaskor, klubba, en blå overall, innebandykläder och blåa strumpor". Mamma morrar och föreslår att hon önska sig detta av sin pappa samt upplysa honom om vad han ska göra på helgerna framöver, dvs gå på innebandymatcher. Risken finns också att de vill att man ska sälja fika och annat vid dylika tillställningar. Jag vill inte!!!!! men säg det inte till Frk T, jag försöker vara positiv.
tisdag 8 december 2009
Nytt kök önskas!
I dag har kamrat R planerat om mitt kök. Eftersom han oftast lagar mat här så kan jag förstå önskemålet att förändra det minimala skrymslet. Han ritade ett IKEA kök i datorn som trots litenheten blev riktigt bra. Så nu fattas bara 21 000 kr (det är nog billigt men...) som jag inte har. Det jag har är ett för högt kylskåp så delar av köket måste liksom fixas liksom hålet bredvid spisen.
Annars har det varit en jobbkväll med öppet hus i fyran. Mina små gullungar sjöng fint och starkt (dom är ena rackare på att sjunga). De hade också bakat så det var ingen brist på kaffebröd till föräldrarna som förstås fick betala för det hela, både baka och betala, nåja sånt är livet som skolbarnsförälder. Kuligast var när ungarna hällt upp glögg åt folk, i rätt stora ölglas! M såg lite fundersam ut, A insåg att det som fanns i termosen inte skulle räcka långt när jag började skratta. M påpekade då att deras glögglas hemma var pyttesmå. Det blev till att fördela om lite.
Frk T var på rolig Trollteateravslutning där Trälige Elurt delade ut godispåsar. Alla nöjda och glada efter fullspäckad dag. Nåja Pizza hade nog önskat både mer sällskap och promenader. Tack R och E för dagens insatser.
Annars har det varit en jobbkväll med öppet hus i fyran. Mina små gullungar sjöng fint och starkt (dom är ena rackare på att sjunga). De hade också bakat så det var ingen brist på kaffebröd till föräldrarna som förstås fick betala för det hela, både baka och betala, nåja sånt är livet som skolbarnsförälder. Kuligast var när ungarna hällt upp glögg åt folk, i rätt stora ölglas! M såg lite fundersam ut, A insåg att det som fanns i termosen inte skulle räcka långt när jag började skratta. M påpekade då att deras glögglas hemma var pyttesmå. Det blev till att fördela om lite.
Frk T var på rolig Trollteateravslutning där Trälige Elurt delade ut godispåsar. Alla nöjda och glada efter fullspäckad dag. Nåja Pizza hade nog önskat både mer sällskap och promenader. Tack R och E för dagens insatser.
måndag 7 december 2009
Trött kväll
Oj oj denna kväll har inte mycket blivit gjort jag slumrade in till julkalendern. Tänkte jag skulle titta en gång för att se vad jag tyckte men jag minns inte ett dugg. Har mest legat framför tv.n och glott. En tvätt har hamnat i maskinen så den ska hängas och sedan väntar den sköna sängen. I morgon kväll väntar Öppet Hus i klassen och Frk T har teateravslutning och på onsdag ska håret fixas till. Torsdag kväll är det Lucia på Frk T:s skola så det känns som att även denna vecka rusar fram i högt tempo. När julklapparna ska köpas vete tusan, dessutom har jag nu ett nytt kylskåp står på verandan vilket är för högt. Detta gör att halva köket måste rivas ut, alltså lika bra att tapetsera om direkt. Urk, undrar när det ska göras. Natti natti.
söndag 6 december 2009
Fotografering och julstämning
Jag och Thomas i tjusig "påse"
Vi vänder alla på tre, skit i om det blir suddigt!
Mer stilrentI dag samlades alla Kraxar i ensemblen för att ta kort till affischen. Kamrat R hade riggat kameran och efter idogt letande i lokalen efter flugor (hittade en) infann även jag mig. Nu har det visat sig att Kamrat R lekt med sin kamera härom dagen och inte ställt tillbaka inställningarna ordentligt så därför blev alla bilder lite suddiga i högerkanten. Vi får väl se om vi måste göra om fotosessionen eller om det får duga. Vi hälsar speciellt vår nya medlem Henrik välkommen! Vi behöver verkligen en kille till och nu har vi en.
Här följer ett hemligt knappt läsbart avsnitt:
Jag gjorde ingen "anställningsintervju" så jag är inte helt säker på att han uppfyller alla mina krav utöver skådespelar- och sångskicklighet. Ni vet dom där vanliga kraven om ålder (åtminstone över 35) och singel. Han ser helt ok ut i alla fall det är helt klart.
Välkommen ska du vara och jag ska verkligen försöka att inte kalla dig Torbjörn och Inger ska släppa Backlund som var lika fel. Vi är ett gäng förvirrade jäklar som ständigt glömmer både saker och oss själva men du vänjer dig säkert.
Kvällen har tillbringats på Stortorget!
Brolle var klart bäst, hans Elvisjullåtar var bara såååå bra. Trots kalla tår så infann sig julstämningen även om ungarna gjorde sitt bästa för att gnabbas med varandra. Ändå tror jag Frk T tyckte det var lite mysigt och hon gillar Brolle även om hon inte erkänner saken för allt smör i Småland. Pirelli och Örebrotjejen var också bra.
lördag 5 december 2009
Min huslighet har inga gränser
Eller hur man nu ska säga? Huslighet är inte min starka sida, jag städar för att jag måste, liksom diskar och tvättar. Inser ofta att jag har alldeles för mycket kläder vilket är orsaken till att det blir så mycket tvätt. I dag har jag i alla fall varit huslig så det räcker för vi har nämligen bakat. Jag hatar att baka, för det första är det tråkigt, för det andra blir det sällan riktigt bra och för det tredje och kanske viktigaste vill jag inte äta upp det. Jag är måttligt förtjust i kaffebröd speciellt i hembakat. Jag vet att alla tycker jag är knäpp men det kan inte hjälpas. Men man offrar sig för sitt barn naturligtvis. Således har här bakats både lussebullar och pepparkakor. Köpte en lyxdeg (pepparkaksvariant) på Maxi och den var kletig som fasen och krävde massor av mjöl, trots det fick man göra dom tjocka för att få loss dom från bordet. Nåja det blev pepparkakor i alla fall.
fredag 4 december 2009
Årets flopp
Inträffade igår. Igår var jag kallad till Conventum kongresscentrum av svåger A för garderobsarbete. Betalningen var att jag skulle få se konserten med Måns, Sanna, Shirley och Sonja. Fint, tänkte jag och ett gäng andra från DHL som A kallat dit. Det är nämligen så att A som är ordförande eller nåt liknande i Rynninge IK har uppdraget att ordna garderobspersonal till arrangemang på Conventums båda arenor. Som lockbete fanns alltså möjligheten att få se gratis konserter, trodde jag eller vi.... Ops vad jag och övriga bedrog oss. När vi hängt in alla jackor, tungt som fanken, smög vi in för att kolla lite. Efter en halv låt blev vi utkörda. Det förstörde nämligen produktionen om personalen kollade! Det var deras policy som ingen upplyst A om. Detta trots att inte en själ märkte att vi smög in tysta som små möss. De kan hänga in alla jävla jackor själva i fortsättningen!!!!!!!!!!!!!! Hade det inte varit för svågerns skull hade jag åkt hem omedelbart, det fick hon veta den käcka chefen Diana eller vad fan hon hette.
Jag har lovat bort mig på Winnerbäck också, men han kör på arenan och där har dom nog svårt att hindra oss från att höra konserten i alla fall. Till det positiva hör att jag fick några nya polare som var riktigt trevliga. En jäkla tur det!
För övrigt kan ni läsa dagens ledarsidor i NA, ordföranden i Liberala ungdomsförbundet (tror jag iaf) skrev ett riktigt bra debattinlägg. Det handlade om att vi förhandlat bort det bra med det svenska bara för att vara politiskt korrekta. Ibland undrar jag varför politiker eller just nu, polisen i Örebro, tror att vi vanliga medborgare är dumma i huvudet. Ett exempel: man öppnar en polisstation i Vivalla men det är inte för att det är stökigt i Vivalla utan det bara blev så. Men för helsike, vi vet alla att man misslyckats med integrationspolitiken i Vivalla eller hela Örebro kanske. Erkänn det och säg att det här är ett sätt att göra något åt saken. Gott så.
Alla invandrare jag känner, och det är ganska många eftersom jag jobbat på två invandrartäta skolor, har valt att flytta eller fly till Sverige för att det är bra här. De tyckte alltså att Sveriga och det svenska var så bra att de ville komma hit! Begrunda detta nu och låt det sjunka in!
Om man väljer (om man kan välja vill säga) att komma hit så finns det väl bra saker med Sverige eller? Jag tror många invandrare tycker det är fantastiskt med religionsfrihet, tryckfrihet, rätt att säga vad man vill, jämställdhet, solidaritet och allt möjligt "svenskt". Det ska vi vara stolta över. Läs artikeln, det är baske mig inte ofta jag håller med en liberal så passa på.
Nu ska jag förbereda mig på hur jag humant ska meddela Frk T att Tove åkte ur Idol, hårt!
Jag har lovat bort mig på Winnerbäck också, men han kör på arenan och där har dom nog svårt att hindra oss från att höra konserten i alla fall. Till det positiva hör att jag fick några nya polare som var riktigt trevliga. En jäkla tur det!
För övrigt kan ni läsa dagens ledarsidor i NA, ordföranden i Liberala ungdomsförbundet (tror jag iaf) skrev ett riktigt bra debattinlägg. Det handlade om att vi förhandlat bort det bra med det svenska bara för att vara politiskt korrekta. Ibland undrar jag varför politiker eller just nu, polisen i Örebro, tror att vi vanliga medborgare är dumma i huvudet. Ett exempel: man öppnar en polisstation i Vivalla men det är inte för att det är stökigt i Vivalla utan det bara blev så. Men för helsike, vi vet alla att man misslyckats med integrationspolitiken i Vivalla eller hela Örebro kanske. Erkänn det och säg att det här är ett sätt att göra något åt saken. Gott så.
Alla invandrare jag känner, och det är ganska många eftersom jag jobbat på två invandrartäta skolor, har valt att flytta eller fly till Sverige för att det är bra här. De tyckte alltså att Sveriga och det svenska var så bra att de ville komma hit! Begrunda detta nu och låt det sjunka in!
Om man väljer (om man kan välja vill säga) att komma hit så finns det väl bra saker med Sverige eller? Jag tror många invandrare tycker det är fantastiskt med religionsfrihet, tryckfrihet, rätt att säga vad man vill, jämställdhet, solidaritet och allt möjligt "svenskt". Det ska vi vara stolta över. Läs artikeln, det är baske mig inte ofta jag håller med en liberal så passa på.
Nu ska jag förbereda mig på hur jag humant ska meddela Frk T att Tove åkte ur Idol, hårt!
onsdag 2 december 2009
Imponerad
Jag har varit på teater, I skuggan av San Siro om Martin Bengtssons korta proffskarriär i Italien. Pjäsen handlade också om hans uppväxt och dåliga självförtroende eller snarare usla självkänsla. Jag är djupt imponerad av Hans Christian Thulins rollprestation. Ensam på scenen i en timma och 20 minuter och en så gott som oavbruten monolog. Han var helt enkelt lysande och inte så lite snygg. Som kurriosa kan jag berätta att självaste Martin Bengtsson satt snett bakom oss och smet ut fort som tusan när det var slut. Var det inte han så har han en exakt kopia av sig själv, vi jämförde med programmet flera gånger. Han verkade definitivt vilja vara i fred och jag tror inte så många noterade att han var där.
Dessutom måste jag säga att jag fick alla mina "fördomar" om elitidrott bekräftade. För en kille som uppenbarligen passar bättre inom kulturen måste det verkligen varit en skräckupplevelse även om han älskade att spela fotboll. Det känns gott att han tog sig ur och jag hoppas han nu hittat mer rätt i livet.
Om ni undrar så har jag försökt göra bloggen lite julig och det går inte så bra. Lite röd text får duga tills jag hittar någon experthjälp.
Dessutom måste jag säga att jag fick alla mina "fördomar" om elitidrott bekräftade. För en kille som uppenbarligen passar bättre inom kulturen måste det verkligen varit en skräckupplevelse även om han älskade att spela fotboll. Det känns gott att han tog sig ur och jag hoppas han nu hittat mer rätt i livet.
Om ni undrar så har jag försökt göra bloggen lite julig och det går inte så bra. Lite röd text får duga tills jag hittar någon experthjälp.
tisdag 1 december 2009
Hektisk tisdag
Oj det började sådär i morse. Kollegan A messade och sa att hon stannade hemma eftersom hon inte mådde bra. Ok det kanske inte är så mycket med det men i dag skulle teatern Ruskaby skola spelas upp och A skulle vara i klassen när jag förberedde tillsammans med en hop nervösa ungar. Som tur är har jag fler goa kollegor! Tack ska ni ha alla ni som hjälpte till så ungarna fick spela sin pjäs! Bra gick det också och nu är det avklarat.
Kvällen skulle komma att handla om dansuppvisning för hela slanten. Dels är dansen ett av mina ansvarsområden inom Studiefrämjandet och dels så deltar Frk T i denna aktivitet. Dansledaren E kände sig lite extra ansvarig eftersom H slutat och de övriga är nya i gemet. Allt gick dock storartat, speciellt sedan Skogstorps musiklärare i all hast hjälpt oss med musikanläggningen trots att hon inte hade tid, tack för det Å.
Jag blev riktigt imponerad av hur duktig min lilla tjej blivit. Hon stod längst fram och kunde allt samtidigt som hon var bra på takt och rytm. Dans var verkligen min ungdomsgrej (eller ganska långt upp i åren och ibland gör jag ett instick fortfarande då och då även om jag är på tok för tjock just nu). Det ser också ut att kunna bli Frk T:s grej.
Just nu har hon fått för sig att hon vill gå på innebandy och hon blir svinarg (finns ett sådant ord?) när jag på alla vis försöker avstyra detta påhitt. Alltså så här är det; jag avskyr innebandy, urk, det är hemskt att spela och trist att titta på. MEN det är inte därför jag vill hon ska välja något annat på sin fritid. Frk T har nämligen en otrolig förmåga att slå sig och hon tillhör heller inte det rubusta, tåliga släktet om jag ska uttrycka mig lite fint. Nej Frk T tycker att ganska milda smällar gör förskräckligt ont och hon gråter länge och intensivt då något gör ont, svider eller Gud förbjude blöder. Börjar ni förstå varför jag tycker som jag gör? Jo men ni minns väl hur det var? När man spelar innebandy får man enorma blåmärken av alla jäklar som slår en på benen med de fördömda klubborna, man halkar och slår sig och heter man Susanne får man också hårda bollar på snoken med påföljande näsblod. Jag är heller inte begåvad med ett uns av bollsinne och ibland är jag lite orolig att Frk T fått ärva den misslyckade egenskapen. Så dans och teater passar Frk T betydligt bättre. Dessutom sjunger ungen fantastiskt bra. Suck, men får hon bara prova innebandy så går säkert anfallet över, det är bara att hoppas att det sker innan jag tvingats köpa skor, fula blå spelarkläder och en hiskeligt dyr klubba som sedan ska stå här och samla damm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)